Som liten umgicks jag mera med Beatles än med Alice Tegnér och Gullan Bornemark. Det var först när jag fick egna barn som jag insåg storheten med barnvisor. Tillsammans upptäckte vi James Hollingworth & Karin Liungmans sånger. På deras album ”Barnlåtar” (1974) finns klassikern ”Älgarna demonstrerar” och låten ”Villjam” som mina barn efter drygt 15 år fortfarande sjunger.

Jag är tilltalad av lyrik och kortromaner. Koncentrerade texter som utesluter allt som inte är absolut nödvändigt. Släktkrönikor på 750 sidor har aldrig varit min grej. På en minut och 24 sekunder sammanfattas nästan hela Villjams liv. Hans tillvaro är stressig med ständiga krav och måsten. Sången inleds med att hans föräldrar ropar ”Villjam, Villjam, nu ska du gå hem/Tvätta dig om händerna/Ät nu upp din mat.” Lite senare går Villjam på diskotek och direkt efter kommer raderna ”Han har blivit pappa/Han har fyra barn.” När barnen skriker efter sin pappa avslutas sången abrupt med ”Nu går Villjam hem. Va?” Fyra verser och en melodi som inte går att motstå.

När jag gick på Bibliotekshögskolan i Borås hade jag en klasskamrat som i princip bara lyssnade på Ulf Lundell, Dan Hylander och framför allt Kjell Höglund. På våra fester spelades ofta Kjell Höglunds absurda låt ”Anonym”(1984). Texten hoppar över barndomen och börjar med att huvudpersonen ”Anonym sitter på kaféet/Smuttar på en Ginger Ale/Pratar med en främling/Drar en liten fairy tale.” När han flyger till Mallorca och ”super i hotellets bar” träffar Anonym den stora kärleken. Som refräng och genial kontrast har Kjell Höglund slängt in Zacharias Topelius tonsatta dikt ”Nu så kommer julen”. (Samma sång som Karl-Bertil Jonsson sjunger varje julafton.) Efter bröllop och två barn går det snabbt utför. ”Skilsmässan ett faktum/Ensamhet är livets lott/Sitter tyst på krogen/Smuttar på en femte grogg.” Ett tragiskt slut är oundvikligt. ”Funnen på en gata/Skickad till en bårhusbädd.” Sången avrundas med att en munter Kjell Höglund än en gång sjunger ”Nu så kommer julen.” Efter tre minuter och fem sekunder är allt över.

Förra våren invigdes det nya biblioteket i Färjestaden. I sitt invigningstal läste Barbro Lindgren boken ”Titta Max grav!”(1991). Det är en osannolik pekbok om döden – för vuxna. Hennes minimalistiska text och Eva Erikssons teckningar lyfter fram det melankoliska i ett liv. Boken startar med ”Titta Max/Max liten/Max kan inte prata”. Strax efter får vi veta att ”Max får en tant/Max tant får en bebi.” Högt tempo och tvära kast. Som en parallellhistoria berättas även Max hunds livsöde. I mitten av boken håller Max fru irriterat upp hunden i luften och fräser att ”Den har varit dö i åratal.” Det går tyvärr lika illa för Max som för Anonym. ”Max tant trött på Max/Hej då Max!”. När Max är gammal och sjuk ser han Monty Pythons sketch ”Den döda papegojan” på TV. Boken avslutas med orden ”Nu Max död/Titta Max grav!” Barn och barnbarn står framför gravstenen och Max hund har hamnat på museum. Det tar knappt två minuter att läsa boken!