Man skulle kunna säga att det började på den asiatiska krogen Hot Wok Café på Kungsholmen i Stockholm.
Grabbarna i Bo Kaspers orkester spelade där för käk och bärs. Det här var tidigt 90-tal.
– Dessförinnan hade vi bara gjort enstaka gig. Vi tyckte det var en jättebra deal vi fick. Det gav oss ju möjlighet att spela ofta, säger Bo Sundström, sångare i Bo Kaspers orkester.
– Vi hade inspirerats av Titiyo och Magnus Frykberg som regelbundet spelade på East (en krog som då låg på Kungsholmen men så småningom flyttades till nattklubbsmeckat vid Stureplan).
Bo Kaspers orkester skrev fler och fler egna låtar, och allt fler kom för att lyssna. Ryktet om den heta asiatiska krogen med det schyssta ”husbandet” spred sig över stan.
– Folk tyckte vi var skitbra, säger Bo Sundström helt frankt.
Alla gruppens medlemmar hade spelat i popband tidigare men när de nu skulle spela in några av sina låtar tyckte de att det lät för mjäkigt.
– Sampling var ganska hippt vid den här tiden, vi testade det och provade även att ”jazza” upp det låtmaterial vi hade.
Ett lyckat experimenterande, skulle det visa sig. Resultatet ekade svenskt 60-tal. Lite kubanska tongångar på det också, och snart var det där säregna soundet man förknippar med Bo Kaspers orkester fött.
– Vi är alla födda på 60-talet och uppvuxna med underhållningsradio. Det spelades Beppe Wolgers, Svante Turesson, Monica Zetterlund, Hasse och Tage med fler. Musiken hörde man i bilradion och överallt.
– Vår musik bottnar i en svensk musiktradition som vi fått med oss gratis, säger Bo Sundström.
Det är tidig förmiddag när vi pratas vid över telefon. Medlemmarna i Bo Kaspers orkester befinner sig i Norge, närmare bestämt i Ålesund där de ska spela samma kväll.
– Vi kom i går. Nu sitter jag på hotellrummet med panoramavy över fjorden som är omgiven av höga berg. Det är en helt fantastisk utsikt.
Det har blivit många spelningar genom åren för orkestern. Främst i Sverige och just Norge men även i Finland och Danmark.
Det måste röra sig om mellan tusen och tvåtusen spelningar sedan start, räknar Bo Sundström ut.
– Vi gör minst 50 gig per år.
Bo Sundström gästade Visfestivalen som soloartist för ett tiotal år sedan. Men Bo Kaspers orkester har som band aldrig spelat i slottsruinen förut.
– Ändå är det något vi länge velat göra. Det var på gång för ett par år sedan men då begärde vårt management ett för högt gage, vi var lite för dyra helt enkelt. Men det är klart vi ska spela på Visfestivalen! Det är en klassisk festival som förknippas med artister som Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström och Marie Bergman, bara för att nämna några. Och vi, med vår musik, har ju också berättelser att förtälja. Jag är jätteglad över att det blir av i år.
Själva repertoaren får bli en överraskning.
– Men jag kan säga att det blir en specialkomponerad måltid. Vi kommer förstås att anpassa oss till platsen. Det skulle kännas fel att dunka på med en stor högljudd show. Vi kommer att ”ta ner” musiken lite grand. Vi passar på att göra något riktigt speciellt av detta.
Sången och musiken, att lyssna och att själv utöva, har varit en naturlig och viktig del i livet för Bo Sundström ända sedan barndomen. Inte minst fick han det med sig via mamma och mormor som sjöng mycket tillsammans.
Bo Sundström berättar om ett speciellt musikminne:
– När jag var sex år hörde jag Hootenanny Singers sjunga ”Briggen Blue Bird av Hull” och jag grät sådana där stora tårar som Lille Skutt i Bamse. Det är så sorgligt med Karl Stranne som bli surrad vid masten och lämnad att dö när fartyget förliser.