Givetvis är strävan efter makten det grundläggande för ett politiskt parti. Sant är också att väljarna bör känna igen sig i partiets verklighetsbild, annars riskerar partiet att dö.
I partierna borde det finnas många människor som vill föra ut sin vision och sin idé om framtiden och övertyga väljarna om åsikten eller idén. Således behövs en viss dos av lyssnande efter vad väljarna önskar men också en icke obetydlig dos av ideologi - kittet som bär samman ett parti. Utan detta riskerar ett parti att bli en vindflöjel eller ett kryp utan ryggrad.
I en debattartikel i gårdagens Dagens Industri mejslade Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten fram bilden av partiarbetet 2011. Det handlar om förnyelse och om arbete med ett nytt idéprogram för Moderaterna. Det är glädjande att läsa att den moderata partisekreteraren tillmäter den grundläggande idédebatten så pass stort värde att man avser ersätta det gamla idéprogrammet med ett nytt. För inte sällan verkar ideologi och förankring i det politiska arvet vara tämligen ointressant för dagens moderata höjdare, hos vilka snarare arbetslinjen blivit en egen överideologi.
Organisatoriskt tar Arkelsten upp vikten av att finna nya engagemangskanaler, hur man kan utveckla medlemskapet och hon nämner rekryteringsbiten som en del att arbeta vidare med. Här i ligger ett stort dilemma för partierna, vilket vi också sett här i Västervik efter valet. Vad innebär det att vara partimedlem och vad ska det vara framöver? Är det traditionellt partiarbete med möten och protokollsskrivande som ger mest? Är det ett nämndsuppdrag som är höjden av engagemang? Visst är det individuellt vad som engagerar människor men frågan är om partierna någonsin haft så stor konkurrens om medborgarnas fritid som de har nu.
Förändringsarbetet som den moderata ledningen inledde i förrförra mandatperioden har mött folklig uppskattning. Givetvis är de moderata valresultaten inte enbart en produkt av ett effektivt förändringsarbete och att partiet förpackat budskapet annorlunda gentemot tidigare. Inte heller Fredrik Reinfeldts personliga popularitet, som nådde nya höjder i julhelgen, är enbart givet av honom själv och Moderaterna. De svaga politiska motståndarna och andra yttre omständigheter bör ses som en stor del av framgången. Men visst har förnyelsearbetet betytt en hel del och det är något som ständigt måste pågå. Risken är annars uppenbar att även det "nya" fastnar i pompösa positioner och formuleringar.
"Vårt nyårslöfte inför 2011 är därför att fortsatt möta väljare i hela Sverige, fånga upp nya frågor, vara tillgängliga för åsikter och synpunkter", skrev Arkelsten i DI i går.
Det är ett vällovligt löfte och som, om Moderaterna sköter korten rätt, borgar för en spännande moderat idédebatt under året. Låt oss hoppas på idédiskussion utan skygglappar, där också det "nya" utmanas av nyare och där det inte är tabu att tala om sådant som tidigare burit fram Moderaterna.
Att lyssna på allt och alla, utan egen ideologisk kompass riskerar att göra Moderaterna till en vindflöjel. Men med ideologisk kompass och utan förutfattade meningar kan lyssnandet mycket väl resultera i något gott.