LEDARE: En efterlängtad renässans

Även om plånboksfrågorna markerar en ideologisk ståndpunkt hos respektive politiskt läger, finns det även på inrikespolitikens områden också sådant som inte kan mätas i extratillskott i plånboken som borde föras upp på valrörelsens agenda. Det gäller bland annat avsaknaden av en vision för Sverige, inte en vision för fyra år som är villkorad med att det finns reformutrymme. Statsministerns lansering av "Föregångslandet Sverige" är ett viktigt bidrag till att föra det samtalet lite djupare och långsiktigare även om somliga värden kunde tydliggöras mer. Kristdemokraternas Göran Hägglund är också på gång med att teckna en vision och visa på en skillnad i svensk politik. I gårdagens Dagens Nyheter fortsatte Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund sitt ideologiska resonemang med valmanskåren. Det intensifierades förra sommaren med Kristdemokraternas riksting och Hägglunds Almedalstal. Begreppet "Verklighetens folk" lanserades -
detta begrepp och tankar där omkring provocerade många av dem som andra provoceras av dagligdags. Reaktionerna på Hägglunds tal var massiva och ofta rejält negativa från såväl kultur-
sidor, tv-soffor som liberala och socialdemokratiska ledarsidor. Nu - mitt i valrörelsen - fortsätter Hägglund sitt samtal och än finns tid att låta visionerna om vilket Sverige vi vill skapa, prägla sista dagarna av valrörelsen. I centrum för Hägglunds vision är de små gemenskaperna, det civila samhället och de frukter dessa sammanhang kan ge. Han skriver om att politiken inte kan göra allt och att Kristdemokraterna vill vara politikens gränspolis. Men inte så att KD alltid varit föregångare på området, hans inlägg på DN-debatt andas också självkritik, vilket är sunt. Förbuds-
iver och detaljregleringar, övertron på politikens makt lever överallt i vårt rätt rejält socialdemokratiserade samhälle och i det innefattas också kristdemokratin. Men förnyelseprocessen inom KD har redan gjort mycket för att föra upp frihets- integritets- och gemenskapsfrågor på dagordningen. Allt för länge har samhället och välfärden varit system och inte människor. Det civila samhället har fått stryka på foten för offentliga institutioner. Människors vilja att göra gott för andra har i allt för hög grad bara uppmuntrats då det gällt att betala skatt. Politiken har dessutom tagit steget över tröskeln till våra hem och vill det sig illa så står Lars Ohly snart i sovrummet och Maria Wetterstrand i köket och berättar för landets föräldrar hur de ska ta ut föräldraledighet och vem som ska sköta hushållsarbetet. Hägglund refererar i artikeln till en analytiker som menar att den debatt som följde efter Hägglunds "verklighetens folk"-tal är början på en ny berättelse om Sverige. Göran Hägglund instämmer, inte helt oväntat i det resonemanget: KD-ledaren skriver: "Det är berättelsen om det civila samhällets successiva renässans i Sverige". Den renässansen är efterlängtad.

Ledare: En efterlängtad renässans

Ledarsidans lördagskolumn tog sin utgångspunkt i en önskan från Maria Wetterstrand (MP) om att ta upp politiska frågor som inte direkt rör människors plånböcker - i det fallet utrikespolitiken.