Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Vargfrågan har under mycket lång tid varit ett olöst sår i landet. Politiken har mer präglats av storstadsbornas naturromantiska föreställningar än landsbygdens realiteter. Nu blir det ändring och det är bra. Förvaltningen av allt vilt måste bygga på hur det ser ut i verkligheten, annars hamnar den snett. Förvaltartanken går ut på att man tar av det överskott som finns och ser till att det finns viltstammar kvar för framtiden. Så ser det ut för alla andra arter: de hotade skyddas och livaktiga stammar jagas. Det har sedan tidigare gällt för rovdjur som lo och björn precis som älgar, hjortar, rådjur och småvilt. Det är i grund och botten ingen skillnad med vargen, när en livskraftig stam finns - som nu - skall den kunna beskattas genom jakt. Motsatsen, som vi levt med under lång tid, att en art är skyddad nästan oavsett vilka skador den orsakar leder till stora problem med uppslutningen kring viltvården. Det beror på att de drabbade känner sig maktlösa och upplever en likgiltighet inför sin situation. På senare år har det varit fårägare som sett sina djur rivas, jakthundar som försvunnit i skogen och hittats halvätna, men också helt vanliga sällskapshundar och katter som rövats ur villaträdgårdar. En sådan situation blir i det långa loppet ohållbar. Man kan därför hoppas att de deltagande jägarna i den kommande jakten inriktar sig på att ta bort problemvargar och även att Naturvårdsverket och länsstyrelserna blir generösare med skyddsjakt på sådana individer. I Sverige har vi en lång tradition av allmogejakt, alla i hela samhället jagar, det är inte som i vissa andra länder där jakten varit förbehållen en elit. Man kan emellertid faktiskt fundera på om vi inte kan lära ett och annat av utlandet. Kanske bör man överväga ett system där jaktturister betalar för licenser att fälla varg. Då skulle vargarna kunna bli en stor tillgång som jakträttsinnehavarna kan tjäna pengar på. Då vänds intresset, från att enbart ha varit ett problem blir vargstammen en tillgång. I världen finns det gott om jaktturister, även svenskar, som åker jorden runt för att fälla olika vilt. I exempelvis många afrikanska länder har man omvandlat djurstammar från att ses som skadedjur som man gärna tjuvskjutit till viktiga ekonomiska tillgångar som lokalbefolkningen bevakar för att tjäna pengar på när de fälls. Det finns ingen anledning till att vi inte skulle kunna ha motsvarande system här hemma. I avvaktan på något sådant system kan vi dock hälsa Naturvårdsverkets beslut med tillförsikt. Början på en ny realistisk era i rovdjurpolitiken är en välkommen julklapp till hela landet.
