Varför dricker vi?

Senare på kvällarna dricker många sig så berusade att de knappt kan uttrycka en sammanhängande mening eller i vissa fall blir inblandade i våldsamheter. Och detta beteende tycks inte avta med åldern utan bara fortsätta, som journalisten Evin Rubar nyligen visade i tevedokumentären "Rör inte min sup". Där vittnade flera unga barn från medelklassfamiljer om att föräldrarna "blir läskiga" när de dricker. När Systembolaget häromdagen listade vad svensken helst köper sammanfattade tidningen Expressen resultatet med orden "starkt och billigt". Explorer Vodka och blygsamt prissatta men kraftigt alkoholhaltiga lådvin ligger i topp. Uppenbarligen dricker många i Sverige inte av sociala skäl, utan för att bli berusade. Man kan fråga sig vad detta hårda drickande beror på. Bland yngre människor ligger det nära till hands att förklara viljan att dricka sig redlös med att unga längtar efter vuxenlivet och förknippar det med alkoholen. Men anledningen till att äldre personer ofta håller samma takt framstår som mer svårtolkad. I Iran har ett omfattande narkotikamissbruk brett ut sig sedan den religiösa revolutionen 1979. Det sägs att nästan varje iransk familj har en släkting som missbrukar droger. För många har det blivit ett sätt att likgiltiggöra sig under en repressiv politisk kraft. Och landets ledarskap opponerar sig inte, för det vill ha sina människor passiva. Kan det finnas en liknande förklaring till svenskars underliga förhållande till alkohol? Om man tänker efter är det kanske inte så långsökt som det möjligen först låter. I Sverige lever ett stort antal individer och familjer, framför allt på grund av ett alldeles för högt skatteuttag, nästan helt utan ekonomiska marginaler. Och det framkallar oro och ångest. Samtidigt har det runt omkring oss byggts upp en påträngande socialstat som gör anspråk på vårt självbestämmande. Sverige är inte Iran, men möjligtvis finns här en liknande önskan att med hjälp av rusmedel bli likgiltig inför personliga och samhälleliga problem man inte kan hantera eller göra något åt. Offentligheten tycks i sådana fall inte ha något att invända; i lågkonjunkturen tänker Systembolaget göra allt för att hålla tillbaka priserna. Kanske är det i sista hand bekvämast för alla, såväl stat som individ, om den lustiga svenska alkoholkulturen upprätthålls. Berusade blir vi alla som bekant mer benägna att glömma, ursäkta och förlåta.

Varför dricker vi?

Varje helg är sig lik. På eftermiddagarna köar svenskarna på Systembolaget som om vi vore sovjetiska medborgare i behov av bröd.