Miljöpartiets siestapolitik

"De har inte släppt sina tillväxtfientliga idéer från det tidiga 80-talet, även om de gör allt för att dölja det", konstaterar Tomas Tobé.

Siesta?Foto: Scanpix

Siesta?Foto: Scanpix

Foto: Hasse Holmberg / SCANPIX

Västervik2010-05-21 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Miljöpartiet har de senaste åren aktivt försökt skapa en bild av sig själva som ett mer ansvarstagande parti med ambitioner på regeringsmakten. Till viss del har det varit framgångsrikt. Opinionssiffrorna talar för att framförallt deras språkrör Maria Wetterstrand har fått ett ökat förtroende. Under de senaste veckorna har det dock visat sig att smekmånaden i media är över och att även Miljöpartiet får finna sig i att bli granskade som alla andra partier. När nu allt fler lyfter på motorhuven hos Miljöpartiet så visar det sig nämligen att många av de orealistiska förslagen består. De har inte släppt sina tillväxtfientliga idéer från det tidiga 80-talet, även om de gör allt för att dölja det. Låt mig ge tre exempel: 1. Sverige och Europa står inför stora utmaningar. I nästan samtliga EU-länder växer en åldrande befolkning med stora välfärdsambitioner. Samtidigt kan vi konstatera att andelen i arbetsför ålder minskar. Allt färre kommer i framtiden att försörja allt fler. Detta kommer att innebära stora påfrestningar på de offentliga finanserna och det ställer krav på att dem som kan arbeta också gör det. För allt fler är det uppenbart att en arbetslinje är nödvändig för att Sverige ska stå starkt i framtiden men det motsatta gäller för Miljöpartiet. De väljer att återigen föreslå friår. På fullt allvar hävdas det vara prioriterat att ta gemensamma medel för att betala människor att inte jobba. Men det tar inte stopp där. Wetterstrand vill även ha en omfattande arbetstidsförkortning så att de som arbetar ska jobba mycket mindre. Det är inget annat än en siestapolitik som Miljöpartiet drömmer om. En siesta kan visserligen vara skön men vilket Sverige är det vi vaknar upp till? 2. Ett annat exempel är kärnkraften. Naturligtvis är det viktigt att Sverige ställer om till ett mer hållbart samhälle. Att andelen förnyelsebar energi ökar. Men det är också centralt att vi inte stänger ned kärnkraften innan vi har ett fullgott alternativ. För Miljöpartiet är detta ointressant och de menar att all kärnkraft ska vara borta från Sverige om senast tio år! Eller som Peter Eriksson sa på deras partikongress: "Hellre ännu snabbare". Att på tio år stänga ned hälften av Sveriges el är ett allvarligt hot mot jobben och i förlängningen också finansieringen av välfärden. 3. Det sista exemplet för oss till vulkanutbrottet på Island. Konsekvenserna av detta utbrott, med helt stängda luftrum, visar på det orimliga i Miljöpartiets krav att förbjuda allt flyg söder om Sundsvall. Sverige är ett avlångt land i behov av bra och väl fungerande kommunikationer över långa sträckor. Här spelar tåget en viktig roll, men även flyget. Att vara emot flyg bygger på en klassisk teknikfientlighet som sedan länge dominerat i Miljöpartiet och uppenbarligen går inte ränderna ur. Sammanfattningsvis så har Wetterstrand och Eriksson gjort ett bra jobb med att putsa fasaden av partiet men granskning visar att de fortfarande driver förslag som är allt annat verklighetsförankrade. Väljarna kommer till valdagen att ha en tydlig bild av de olika alternativen i svensk politik. Det är viktigt för jag tror de allra flesta väljer jobb före siesta.
Läs mer om