S-förnyelse i återvändsgränd

Valet 2006 innebar att ett tolv år långt maktinnehav för Socialdemokratin kunde brytas. Arbete före bidrag, en slutkörd Göran Persson och bildandet av alliansen har i eftervalsanalyserna beskrivit som de viktigaste förklaringarna till maktskiftet. En annan förklaring var den politiska förnyelse som samtliga borgerliga partier faktiskt hade genomgått. Mest fokus har utvecklingen av Nya moderaterna fått men faktum är att även de andra hade omprövat delar av sin politik, vilket också minskade avståndet partierna emellan. Centerpartiet hade som bekant svängt om under Maud Olofssons ledning och tagit stora kliv i profileringen mot ett företagsvänligt parti. Folkpartiet hade redan i valet 2002 uppvisat en tydligare profil än på länge och fått ett starkt stöd för en ny skolpolitik. Kristdemokraterna hade överlevt partiledarskiftet och gick till val som ett allmänborgerligt parti med nya profilfrågor som avskaffad fastighetsskatt. Även om det inte skilde mer än 119 328 röster mellan majoritet och opposition i förra valet så var det ett stort nederlag för Socialdemokraterna. Behovet av förnyelse visade sig vara stort för att de skulle kunna upplevas som ett modernt parti som utvecklas med sin samtid. Med det mandatet valdes sedan Mona Sahlin till ny partiledare och inledningsvis såg det faktiskt ut att vara något intressant på gång. Arbetets betydelse betonades igen, misslyckandet med skolan erkändes och en ny företagarpolitik skulle mejslas fram. En inriktning som lockade tillbaka stora grupper väljare men som de senaste månaderna, i raskt tempo, övergivit Socialdemokraterna. Visst handlar det till stor del om finanskrisen och regeringens förda politik men det handlar också om att det inte verkar bli mer än en tummetott av förnyelsen. Turerna med Miljöpartiet och Vänsterpartiet har resulterat i att Sahlin fått slå igen dörren för den egna politiska utvecklingen. Misstaget låg inte i att söka samarbete med andra partier men sättet det skedde på har försvagat Sahlins ställning radikalt. Lars Ohly har fått en stark position att utgå från i förhandlingarna och Miljöpartiet, som trodde att de skulle bli ensam koalitionspartner, vill inte komma sämre ut. Och inom Socialdemokratin så avlöser den ena attacken den andra och vissa röster höjs till och med om att Sahlin borde avgå redan till kongressen i höst. Det är visserligen ett mindre troligt scenario men det bidrar onekligen till att vänstervrida den politiska färdriktningen. S-företrädare rör sig nämligen allt oftare i ett gränsland som påminner om en återgång till en annan tid. Saab borde ägas av staten. Apotekare ska hotas om återsocialisering. Skatter ska höjas kraftigt för låginkomsttagare för att finansiera en storsatsning på bidragslinjen. Och mer är på gång. Just nu förhandlar oppositionens arbetsgrupper i frågor som snabbavveckling av kärnkraft, avskaffande av betyg, radikalare utrikespolitik, lagstiftning om rätt till heltid och återställare av fastighetsskatten. Snacka om förnyelse rakt in i en återvändsgränd inför allt fler ifrågasättande väljare som hellre väljer en framtidsinriktad allians.

S-förnyelse i återvändsgränd

I dagens kolumn kommenteras bristen på förnyelse inom Socialdemokraterna. S-företrädare rör sig nämligen allt oftare i ett gränsland som påminner om en återgång till en annan tid, skriver VT:s ledarkolumnist Tomas Tobé.