Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Björn Brändewalls (fp) tilltro till marknadens "självreglerande mekanismer" ter sig märkligt gränslös i dessa dagar. Enligt honom skulle även de allra fattigaste nu ha vunnit på en helt oreglerad finansmarknad, förutsatt att de ens haft tillträde till bolån etcetera, förstås. (innebär inte ’marknad’ just att några/ganska många inte kvalar in som aktörer, på både sälj- respektive köpsidan?)En huvudfråga för såväl fattiga som rika i detta sammanhang torde i stället vara hur erkänt goda intentioner - som nu i USA att ge fler, tidigare utestängda från bostadsmarknaden, möjlighet att ordna eget boende - har kunnat deformeras till globalt ödeläggande ekonomisk kris? Exakt vilka "skadliga regleringar" tvingade denna exempellösa ansamling av helt marknadsmässigt vinstdrivna aktörer och innovatörer av fiffiga "finansiella instrument" att driva det hela över ruinens brant? Att, genom helt systemenliga mekanismer, inte bara lamslå sin egen finansindustri utan nu också allvarligt hota den reala produktionen av varor och tjänster?
