Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Finanskrisen är ett resultat av för mycket och för fördelningspolitisk statlig reglering. Bubblan har tillåtits blåsa upp eftersom man har satt den fria marknadens självreglerande mekanismer ur spel, vilket har drabbat de fattigaste hårdast. Detta har jag givit steg-för-steg exempel på i tidigare insändare.Nils Ronqvist hävdar den 20 november att detta resonemang har "vissa skavanker", men han ger inga exempel. Han hänvisar bara löst till kända ekonomers olika åsikter. Men det som spelar roll är ju vilka av dessa åsikter (och varningar) som politikerna brytt sig om att lyssna på.I detta fall är det tydligt att vare sig republikaner eller demokrater velat lyssna på varningarna för statlig inblandning. Ingen ville sabba den fina stämningen, för regleringar funkade ju så bra - tills bubblan sprack, det vill säga.Nils Ronquist menar ändå att den amerikanska "husbubblan" är ett resultat av brist på statlig reglering. Då får han gärna berätta detta för de 12190 personer som på heltid arbetar med att reglera finansmarknader bara på federal nivå i USA. De skulle nog bli ganska överraskade av att få höra att deras arbeten inte finns.
