Martin Danielsson

Småprat från Lofta

Småprat från Lofta CCV

Nu är det träskoväder. Ja, ordet är helt och hållet mitt eget och det betyder att man kan använda träskor igen. På min arbetsplats hörs det lång väg att jag kommer, klopp-klopp-klopp och det kanske är roligt att veta. Så fort snön är borta, ja det räcker med att snön är borta på det flesta ställen och man kan hoppa mellan slöfläckarna så är det träskoväder, låt vara att det kan vara klafsigt. Vansinnigt praktiska skor och en och annan toffel tillverkas väl här i Småland, landskapet jag förknippar mig med mer ju längre tiden går. I med fötterna bara, snabbt går det och, iväg. Faktiskt även bättre än skor med kardborreband, för då ska man böja sig och det tar lång tid. Så jag blir så glad nu när det är vår och träskorna kommer till heders igen. När sedan skorna har gjort sitt så hamnar de i vedpannan, liksom mycket annat brännbart. Då bidrar de aktivt till kolets och kvävets kretslopp och man känner ett lite bättre samvete. Inte så att glorian gör sig påmind och man får huvudvärk, men tillräckligt för att bli nöjd med sig själv. Själv önskar jag att ni läsare också har en och annan (o)vana som hör våren till. Det finns säkert även hos er någonting som ni bara måste göra vid den här tiden. Tala gärna om det på något sätt. Antingen på kollegebloggarna eller på facebook. Det gör tillvaron lite mer mänsklig än ensamma blogginlägg.

 

Lev väl nu i vårsolen!

 

Småprat från Lofta CCX

Nu är det slut. Ja, på riktigt. VT har beslutat sig för att begränsa användningen på nätet. Det ställer jag inte upp på. I början av mitt bloggande så skrev jag om min farmor som fick tidningen Barometern gratis när hon skrev sina "Småprat från Åby". Något liknande har varit helt främmande för VT. Där har det i varje läge gäll: PENGAR. När man nu ska betala för att kunna komma åt sina egna alster, då har det gått för långt. Och, utan att skryta, mina bloggkommentarer har blivit lästa. Så därför tänker jag tacka för mig. Finner det mer än fräckt att begära pengar för oss bloggare. Så jag hoppas verkligen att jag inte blir ensam om att tacka för mig. Hur jag kommer att göra i fortsättningen vet jag inte. Men om ungefär en vecka släcks bloggen ner och försvinner in i den mörka cybermaterien. Själv har jag sparat alla bloggar. Det är roligt att ha kvar. Men ännu roligare hade det varit att fortsätta i samma omfattning som hittills. Så blir det alltså inte. Till alla läsare: Tack för den tid som har varit. Ni har varit ovärderliga. Konstigt vore om ni höll med mig. Men att ni läser det jag skrivit, ja det tar jag av mig hatten för. Det känns hedrande. Alltså: Tack så mycket för tid som varit!

Småprat från Lofta CCIX

Nu borde jag inte skriva mer på ett tag. Men stundens allvar pockar på. Ett fenomen som den här dagen är ett lysande exempel på. Nyheter och vilka som blir viktiga. Idag har det hänt två stora händelser. Två? Javisst. Jag antar att ni är likadant beskaffade som jag. Att tendera att glömma eller förtränga det ena bara för att det andra finns i närheten och det andra långt bort. Eller om det handlar om tidens spel i våra nyhetsrapporteringar. Vem vet? Idag på morgonen bombade Amerika baser i Syrien. Minns ni det? Nej, för allt överskuggas av en lastbil som vansinneskör på Drottninggatan i Stockholm. Ska man sedan smälta det hela så blir frågan: När hände allt egentligen? Bombningar: Idag, eller var det möjligen igår. Eller i förrgår eller förra veckan. Allting så att säga smälter ihop till en nyhetsgröt som vi har mäkta svårt att förhålla oss till. Är det ett hot eller den enda mänskliga möjligheten där saker nästan kablas ut i etern innan det har hänt. Att glömma. Att förtränga. Att förminska. För att kunna svälja det osannolika kanske man gör allt detta samtidigt. Påminner om en favoritmonolog med Tage Danielsson om sannolikheten. Där han faktiskt på ett mycket tydligt och belysande sätt faktiskt, indirekt talar om hur vi människor funkar. Och att den nuvarande tekniken, som på hans tid inte var särskilt långt utvecklad, då, och där, eftersom det var här, och nu som det så där ytterst osannolika hände. I Stockholm i själva hjärtat, vår huvudstad. Och sannoliken har rakat upp från 0 till inte mindre än 100 %. Och självbevarelsedriften gör att vi håller oss ifrån det. Något annat är nog idag, inte ens möjligt. Vill man klandra, så klandrar man samtidigt sig själv. Den som är utan skuld kastar första stenen. Mina tankar går till de anhöriga till de skadade och dödade i Stockholm. Men dessa mina tankar borde nog också gå till de som dödats i Syrien. Finns det plats i mina tankar även för dessa medmänniskor?

Småprat från Lofta CCVIII

Hej!

Idag tänkte jag testa någonting roligt. I Tyskland är det vana att skriva Substantiv med stor Bokstav. Håll med om att Språket och Meningarna får lite annorlunda Karaktär när man gör så. Ett annorlunda Språk helt enkelt. När vi i Sverige släppte den Ordningen så fick Orden och Meningarna ett mera alldagligt Utseende. Kanske var det på samma Sätt som med Dureformen. Blev det tråkigare då? Jag vet inte. Men en sak vet jag med bestämdhet. I Tyskland är Språket mer av en Konstart. När man verkligen skriver Sie, i betydelsen ni med en Person som man inte är du med, så syns det, betonas det, sätts det Värde på. Nu har jag i en kort Text skojat lite med hur det kan se ut. Tänker nog inte ta till mig den Vanan att skriva med stor Bokstav i Framtiden. I Svenskan så blir det lite krystat och kanske kommer jag att glömma stor bokstav i en och annan mening just nu. Som i den föregående Meningen. Nåväl, det bjuder jag på. Alla är vi väl felbara då och då.

 

Hälsningar:

 

Martin

 

Småprat från Lofta CCVII

Igår var det första april. Det är ju traditionellt en dag då det är tillåtet att ljuga. Ett andningshål i den allmänna sanningens tid då allt övriga dagar ska vara sant. Jag börjar dock tvivla. För tänk om VT till exempel skulle basunera ut att Överums Vårdcentral skulle öppna och ha öppet alla vardagar i veckan. Det skulle säkert kunna tolkas som ett skämt. I all synnerhet om det sedan samlas ett antal äldre i Överum för att gå till läkaren med rollatorer, rullstolar och käppar och sedan skulle mötas av ett stort A4-ark som det står APRIL-APRIL på. Man kan föreställa sig ilskan, först på VT för att tidningen har lurats och sedan på landstinget för samma sak. Då är det ju skönt att det är så sparsamt med kollektivtrafik i form av bussar och tåg. Risken är ju stor att landstingshuset skulle invaderas av iskna överumsbor och då inte bara äldre. Fast sedan den nya amerikanske presidenten vunnit valet och börjat med sina "alternativa fakta" så har ju inte första april monopol på skämt. Kanske börjar det bli så att "alla" årets dagar utom första april kan användas för att ljuga. Det är nog så man ska se på saken. Därför, gott folk. Ta till er den nya USA-administrationens nya praxis och ljug era medmänniskor fulla. Men försök hålla er till sanningen Första April. Den nya dagen för icke-alternativ fakta!

Småprat från Lofta CCVI

Moderaterna är i kris. Anna Kinnberg borde avgå. SD är andra största parti. Vi känner alla igen det. Givetvis tycker ledande moderater att opinionsläget är orättvist. Fast då börjar man ju snart tycka att väljarna har fel. Att man borde byta ut "dem". Jag är ändå inte så förvånad. Det finns nog inte någon som inte inser att Reinfeldt gjorde nödvändiga avtryck inom moderaterna. Och visst var framgången exempellös. Att på två mandatperioder fördubbla antalet mandat i kammaren är verkligen en bragd. I framgången ligger dock roten till valförlusten. För ingenting växer väl upp till himlen. Och ska inte heller göra det. För visst är det svårt att ha en krisstämpel i ett parti när man är framgångsrik. Närmast omöjligt. Det är inte heller möjligt att ta kritiska röster till sig och inse nyttan med dem. Moderaterna är ju ett parti som historiskt varit konservativt och liberalt. Har även varit något av en grundparagraf inom partiet. Något som jag tyckt varit värdefullt som ledstjärna och som Reinfeldt mönstrade ut. Nu skulle det vara nytt, nyare, nyast. Så man tog sig för att kasta ut barnet med badvattnet. Makten var viktigast, inte vad makten skulle användas till. När jag var med i Västerviks Kommunfullmäktig och ersättare i BUN så var en gång vårdnadsbidraget uppe. För egen del tyckte jag att det var självklart att det skulle genomföras. Det var en del i det liberala tänket: Att föräldrarna skulle få möjlighet, visserligen med en löjligt låg summa men i alla fall, att kunna vara hemma med barnen under en längre tid än vad vanlig föräldraförsäkring erbjöd. Inte självklart för alla. Och kanske allra mest skrämmande: Inte självklart för moderaterna. Hur skulle det då gå med den kommunala ekonomin? Den kommunala förvaltningen gick före det man lovade i val. Detta är en av spikarna i kistan. Den tydlighet som Gösta Bohman en gång stakade ut och som faktiskt gjorde moderaterna till ett parti att räkna med, var med den envisa konsekvens som man drev sitt fögderi, framgångsrik. Inte med ett: undra om det verkligen uppskattas i regeringskansliets byråkrati eller hur förvaltningschefer i kommuner uppfattar saken. Ett parti får inte, moderaterna eller andra partier, känna sig så stora och arroganta att de som valt dem kommer i andra hand. Därför är det nog nyttigt för moderaterna att känna krisens vindar blåsa omkring öronen. Om det därmed innebär att man mognar och förändrar sig och tydliggör sitt uppdrag, inom partiet och utåt mot väljarna, får framtiden avgöra. Själv har jag en gång skrivit att partier inte är några självändamål. Det tål att upprepas. Moderaterna i Västervik och nationellt bör nog själva ställa frågan:

 

Vad är vårt parti till för?

 

 

 

Martin Danielsson är kyrkomusiker bosatt i Björnsholm där han bor med fru och två barn. Han är intresserad av trädgård, samhällsutveckling, familjen med mera. Hans motto är att kämpa för att utveckla vår gemensamma välfärd med största möjliga valfrihet för den enskilde.
  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar