Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Röde Frans jobbade på Slip

Idag är det den 16 april, ett viktigt datum i Västerviks historia. Det var den dagen 1917 som hungerupproret i Västervik startade. Det som nästan kunde blivit revolution i Sverige.  

arbetarkommittén
Det här är en klassisk bild i Västerviks historia, den enda bilden som bevarats på Röde Frans, Frans Gustafsson. Han sitter i mitten, omgiven av Erik Nilsson, Carl Zeijlon, Gustaf Jansson och Albert Andersson. De ingick alla i 16 april-kommittén som bildades under hungerupprorets dagar 1917. Bild från Västerviks museums arkiv, fotograf okänd.

protokoll
Protokollen från 16-aprilkommitén finns bevarade på föreningsarkivet i Västervik. Därifrån fick jag en kopia när jag arbetade med artikeln 1999. 1967 skrev Sune Garpenby flera artiklar i VT om hungerupproret, som sedan samlades i ett särtryck.


Hungervåren 1917. Västerviksborna stod i kö för att få tag på potatis till sina hungrande familjer. Bristen på mat var svår. Detta är en ögonblicksbild från en aprildag för över 98 år sedan. Bilden är tagen av fotografen Arvida Ljungqvist och finns i Västerviks museums arkiv. Se den i större format.
Mannen i den ljusa tröjan till vänster är slaktaren Frank Karlsson med sin hund som hette Fredlund, har ett barnbarn berättat. Frank Karlsson var född 1882 och arbetade som slaktare, både i saluhallen och hemma hos folk som behövde få hjälp med slakten.


Om hungerupproret har det skrivits mycket, både i VT och i böcker. Själv skrev jag om det 1999. Det mesta handlar om Röde Frans, arbetarledaren, som talade till massorna på Stora torget utanför rådhuset, där han klivit upp på en låda. Han manade till besinning.

1917 svalt folket, och värst var det nog i städerna. Det var krig, importen hade minskat, matpriserna steg men inte lönerna. Folk hade inte råd att köpa mat och mätta hungriga magar.

Jag ska inte berätta den här historien igen, för den kan läsas på annat håll. Se fler länkar i slutet av blogginlägget. I stället ska jag berätta om Röde Frans, Frans Johan Gustafsson.

När han tog på sig rollen som ledare för arbetarupproret i Västervik var han 33 år gammal. Han var född på midsommarafton 1883, den 24 juni, i Visby, och var mellanbarnet i familjen. Föräldrarna var arbetaren Karl Johan Gustafsson, född i Linneryd i Småland 1850, inflyttad i Visby och gift med gotländskan Anna Lorentina Larsson, född i Garde församling 1846. De hade gift sig 1880. Anna hade med sig den tolvåriga dottern Ida i boet. Augusta föddes 1881, sedan kom Frans och så småningom småsyskonen Marta 1886 och Anna 1889.

Visby CI7
Födelsnotisen i Visby 1883. Källa: Visby stadsförsamling CI:17 (1879-1894) Bild 1110 / sid 106, Arkiv Digital.


Frans fick delvis en problematisk uppväxt. I husförhörslängden i Visby finns några anteckningar som antyder detta, men det är svårt att riktigt förstå vad de innebär. Frans far Karl Johan hade strax före sonens födelse fått ett intyg om att han är "oförmögen till krigstjänst" och kanske betyder det att han har någon skada som gör honom handikappad. Under ett år, från december 1884 till november 1885, var han försvunnen. Prästen noterar honom i obefintlighetsboken, vilket betyder att man inte vet var han uppehåller sig. Det står inte att han rymt, så förmodligen vet hustrun vart maken tagit vägen. Kanske har han åkt till fastlandet för att leta efter arbete men inte tagit ut flyttbetyg. Kanske är det något annat som ligger bakom.

Frans mor och hans två systrar bodde kvar i Visby under tiden, någonstans söder om stan. När hans far kommit hem igen fick Frans nio månader senare en lillasyster, och en till efter ytterligare tre år. Storasyster Ida har då blivit vuxen och flyttat hemifrån.

1896 dog Frans far Karl Johan och hans mor blev änka med fyra barn att försörja. Barnen är då mellan 15 och sju år gamla. Karl Johan dog av lunginflammation. Familjen klarade sig och vid sekelskiftet var Frans mor Anna husägare utanför Visby. Kanske har hon varit det hela tiden, det framgår inte. Strax före makens död har hon lämnat statskyrkan och gått med i metodistkyrkan.

När Frans nyss fyllt 17 år blev han artillerist i Kungliga Norrlands Artilleriregemente, 2:dra Batteriet, i Jämtland. Vägen dit gick via Stockholm. Så vitt jag förstår, utan att ha militära kunskaper, betyder det att han är en soldat som skjuter med tyngre vapen. Kanske hade han tänkt sig en militär yrkesbana. Eller så ville han bara komma hemifrån. Tre år av sitt unga liv gav han artilleriet, sedan tog han avsked och begav sig till Stockholm. Vad han gjorde där vet jag inte, men han bodde en kort tid på Storgatan 10. Troligen hade han någon slags arbete. Och förmodligen var det där han träffade Elina Maria Stam, som skulle bli hans hustru 1910. Hon bodde nämligen i samma församling i Stockholms innerstad under samma tid. Elin arbetade som piga och hembiträde i flera olika familjer. Hon kom från Motala och hade flyttat till Stockholm samma år som Frans. Hennes far var valsverksarbetaren Oskar Fredrik Stam på Motala Verkstad, hennes mor hette Charlotta Sofia Carlsdotter och Elin hade tre yngre syskon. Elin föddes 1874 och var alltså nio år äldre än Frans. När hon föddes hade hennes mor nyss fyllt 17 år.

1906 flyttade Frans från Stockholm till Baskarp i Västergötland och började arbeta på AB Svenska Naxos, som fabriksarbetare. Baskarp ligger några mil norr om Jönköping, vid Vätterns västra strand. Uppenbarligen hade han och Elin hållit kontakten för i november 1910 gifte de sig. Då bodde hon hemma i Motala igen, på andra sidan Vättern.


Lysningen 1910. Källa: Motala EI:5 (1895-1914) Bild 135 / sid 127, Arkiv Digital.

I Baskarp föddes sonen Sten 1911 och 1913 lämnade de Baskarp för att bosätta sig i Motala, någonstans vid Göta kanal. Frans hade fått jobb på Motala Verkstad, som sin svärfar. Efter ett år lämnade de Motala, där dottern Sonja fötts 1913, och flyttade till Västervik, den 19 november 1914. Frans blev gjutare på Slip Naxos. Två och ett halvt år senare ska hans ord höras över hela landet, när nyheterna sprids om hungerupproret i Västervik.


Röde Frans och hans familj i Västervik. Källa: Västervik AIIa:5 (1911-1931) Bild 2830 / sid 1779, Arkiv Digital.

Även om hans engagemang i arbetarrörelsen i Västervik är starkt blir det inte långvarigt. Precis som sin far dör Röde Frans i förtid, av influensa eller lunginflammation. Det sker den 19 september 1918, och han har nyss fyllt 35. Klockan kvart över tre på eftermiddagen den 29 september följs han till den sista vilan, och begravs på Nya kyrkogården i Västervik.

Elin var en av de många kvinnor som blev änka med småbarn att ta hand om. Sten var bara sju år och Sonja inte riktigt fem när de blev faderlösa. Elin höll ihop familjen tills barnen blev vuxna. Sten blev så småningom lagerarbetare, flyttade till Stockholm där han levde till 1998. Sonja flyttade till släkten i Motala och blev hembiträde, först hos ett par som drev kafé och sedan hos en plåtslagare. Där gifte hon sig med svarvaren Arne Lindström när hon var 20 år. Elin hade varit sjuklig en tid och inlagd på sjukhus. Hon flyttade till dottern i Motala, var på sjukhus i perioder, och levde till 1958. Sonja bodde kvar i Motala till sin död 2001.

Det är historien om Röde Frans liv.

För fem-sex år sedan, när jag var anställd på VT, fick jag kontakt med ett barnbarn till Röde Frans. Eller möjligen ett barnbarnsbarn. En kvinna, som jag nu inte minns namnet på, mailade till mig med lite frågor efter att hon läst min artikel från 1999. Tyvärr gick hennes mail förlorade när jag slutade min anställning på VT och mitt mailkonto försvann. Om du läser detta idag så hör gärna av dig igen.

Källor:
Kyrkoarkiven i Västervik, Visby domkyrkoförsamling, Motala stadsförsamling, Motala landsförsamling, Gustav Adolfs församling, Kungliga Norrlands Artilleriregemente, Rotemansarkivet, Folkräkningarna 1880, 1890, 1900 och 1910.

Länkar:
Artikel av Hans Hjertqvist 2007
Historikern Håkan Blomqvists hemsida om hungerrörelsen 1917
Wikipedia om hungerupproret
Populär historia om 1917

 

Kärlek och romantik

kärlek

Idag på Alla Hjärtans Dag måste det förstås handla om kärlek. Men kärleken är inte synlig i kyrkböckerna, annat än i undantagsfall. Har du däremot möjlighet att läsa brev och dagböcker från dina gamla släktingar, då kan kärleken säkert stiga fram i ljuset.

Vid släktforskning i kyrkböckerna är det nog snarare skralt med kärlek. Att gifta sig av kärlek var kanske inte så vanligt i äldre tider. Givetvis förekom det, men vanligare var nog andra praktiska orsaker som att trygga sin försörjning.

Yngre drängar gifte sig med änkor på gårdar, ett mycket vanligt fenomen. Ibland när jag ser det tänker jag att "hoppas det var kärlek som låg bakom" men oftast var det nog ett sätt att trygga framtiden på gården.

Präster konserverade änkor. Visst låter det lite läskigt? Men det innebar att en ung präst kunde gifta sig till en församling genom att ingå äktenskap med företrädarens änka som då slapp flytta. Det var mycket vanligt och ingick i förhandlingen med domkapitlet när en prästtjänst skulle tillsättas.

Bland bönder och torpare inleddes nog fler äktenskap för att ett barn väntade än att det inte var så. Någon statistik har jag inte, men enligt min erfarenhet skedde vigseln oftare några månader före första barnets födelse än innan första barnet avlats. En släktforskare jag en gång diskuterade detta med sa att man nog försökte bli med barn för att se att det gick att säkra återväxten på gården eller torpet innan man valde maka för gott. Att ha barn som kunde ta över och ta hand om en på ålderdomen var en trygghet.

I kyrkböckerna och i domböckerna finns en hel del skrivet om brutna äktenskapslöften, framför allt i samband med utomäktenskapliga barn. Ogifta kvinnor som födde barn uppgav i många fall att de blivit rådda med barn under äktenskapslöfte. Om mannen sedan drog sig undan när det blev allvar av, ja då var det nog inte så mycket kärlek där.

Nyligen stötte jag på en anteckning i en husförhörslängd där en man ansågs som far till en kvinnas utomäktenskapliga barn. Änkan Signe menade att husmannen Nils "gifvit henne löfte om äktenskap och är fader till hennes dotter Maria Nilsdotter, samt önskar att han uppfyller sitt äktenskapslöfte" har prästen skrivit. Denne Nils bodde tillsammans med en annan kvinna som han hade barn med. I vår tid känns nog detta konstigt. Vem vill vara gift med och leva ihop med någon som inte själv vill det? Det är ju knappast någon förutsättning för kärlek med ett sådant äktenskap. Men då handlade det säkerligen mycket mer om försörjning än något annat.

Idag får det nog bli kärleksmums till kaffet.

kärlek
Visst ser det romantiskt ut? Karl Johansson och hans fästmö Lovisa Olsson tog en roddtur i juni 1909. De kom från Hjärtums socken i Västergötland. Kanske är de släkt med mig, det vet jag inte men jag har en del släkt från Hjärtum. Bilden kommer från Vänersborgs Museum, foto: Olof Jonsson.

Värdet av en begravning

Den senaste tiden har jag läst många bouppteckningar. Väldigt många har digitaliserats numera. Använder du Arkiv Digital för din släktforskning hittar du dem under respektive församling med vidarelänk till rätt häradsrätt eller rådhusrätt.

Det är ju roligt att läsa om alla grejer folk hade förr, en hel del saker som vi inte längre använder och en del som vi kanske inte ens vet vad det är. Annat som fångar intresset är vilka folk stod i skuld till och hur mycket. Det finns de som säkert ansågs som rika, storbönder med rejäla gårdar och mycket husfolk, men som det visade sig att de stod högt i skuld när bouppteckningen gjordes. Och andra som lånade ut pengar, kanske nästan fungerade som socknens bank på den tiden.

Bouppteckningen kan säga mycket om en familj, inte bara om de levde i välstånd eller fattigdom. För att få ett grepp om hur värdet på riksdalerna var i förhållande till våra pengar idag brukar jag titta på vad begravningen kostade. Kostade den 15 riksdaler så var nog en behållning på 302 riksdaler en hyfsad slant.

bouppteckning
1868 kostade begravningen för den avlidne 15 riksdaler och 37 öre. Sonen fick 15 riksdaler för att han vårdat sin far under sjukdomen. 302 riksdaler och 43 öre blev behållningen. Bildkälla: Arkiv Digital, Tjust häradsrätt (H) FIIIa:104 (1869-1869) Bild 138 / sid 134.

Börja släktforska nu!

Lördag den 20 januari är det Släktforskningens dag i Sverige. Det innebär att släktforskarföreningarna har öppet och välkomnar nya besökare. Även många arkiv har öppet, så passa på att inleda din släktforskning med ett besök idag.

I Västervik håller Tjust släktforskarförening öppet i vår forskarlokal under Stadsbiblioteket. Där kan du få hjälp att komma igång och även få hjälp med problem du stött på om du redan är släktforskare. Flera av våra erfarna medlemmar brukar vara på plats och kan svara på frågor.  Läs om öppettiden.

Det är tack vare ett sådant besök som jag själv kom att börja släktforska. För drygt tio år sedan gick maken och jag till föreningslokalen när det var ett öppet hus och där fick vi direkt hjälp med att hitta min svärfars familj i kyrkböckerna. Jag blev så fascinerad att jag inte kunde släppa tanken på att släktforska. För nio år sedan övergick tanken till handling. Jag är så glad för den hjälp vi fick och som blev starten på det roligaste som finns, att släktforska.

I februari blir det dessutom gratis att få tillgång till Riksarkivets digitaliserade arkiv. Då är det bara att sätta igång. Men gå en kurs först, det har du stor nytta av.

dag
Bild från förra årets Släktforskningens dag, då besökare kom till vår forskarsal på Stadsbiblioteket för att få hjälp. Här är det våra medlemmar Hans Wilensjö och Ann Persson som ger råd.

forskarsalen
I forskarsalen finns inte bara tillgång till alla möjliga digitala arkiv utan också litteratur som kan hjälpa dig i din släktforskning.

Kyrkböcker från Gammelsvenskby

Här om dagen fick jag en fråga om kyrkböckerna från Gammelsvenskby finns tillgängliga. Och det gör de. Åtminstone en del, för kanske finns det fler. Jag vet att det i Västervik finns folk med rötter i Gammelsvenskby, och kanske någon mer som funderat på detta.

Kyrkböckerna från Gammelsvenskby finns digitaliserade hos Riksarkivets digitala forskarsal Svar. Sök dem via NAD, som jag gjort. Har du konto på Svar kan du se dem direkt, annars får du vänta till 1 februari när Svar blir avgiftsfritt.

Gammelsvenskby
Detta är en lista över folket som bor i Gammelsvenskby, alltså motsvarande svenska husförhörslängder men inte med lika utförliga uppgifter. Bild från Riksarkivet, bildkälla: Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, SE/ViLA/23094/4 (1795-1876), bildid: J0000052_00042.

Gammelsvenskby
Barn födda i Gammelsvenskby 1894. Bild från Riksarkivet, bildkälla: Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, SE/ViLA/23094/5 (1892-1906), bildid: J0000053_00006

När danskarna härjade

Det nya året inleder jag med att ta en titt i Västerviks äldsta kyrkbok som inleds år 1655. Även om jag själv inte har någon släkt här så fascineras jag av dessa riktigt gamla kyrkböcker. 1655, det är 363 år sedan!

Västerviks äldsta ministerialbok innehåller anteckningar om födda, vigda och döda, men även en del annat.

C1
Den äldsta personnoteringen är från den 6 januari 1655 om den första församlingsbon som dog det året. Då "afsomnade" en man som hette Eriksson. För mig är detta svårläst och jag kan inte tyda hans förnamn men det finns det säkert någon av er läsare som kan. Nästa som dog var den gamla hustrun hos, ja står det Zakris? Hon avsomnade den 19 januari och eftersom hon kallas gammal kan vi kanske misstänka att hon var född på 1500-talet. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:1 (1655-1696) Bild 152 / sid 289.

C1
Den 7 januari fick prästen viga Jonas (eller hette han Jon?) Jönsson och Barbro Hansdotter. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:1 (1655-1696) Bild 31 / sid 51.

C1
Första barnet som föddes i Västervik detta år kom inte till världen förrän i februari. Det var lille Samuel som döptes den 5 februari, son till Måns Samuelsson. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:1 (1655-1696) Bild 50 / sid 89.

I boken finns också en längd över Västerviks kyrkoherdar, med början 1586. Då hette kyrkoherden Mats Larsson (Matthias Laurentii) som verkar ha dött detta år. Den som var präst när denna bok inleddes hette Arvidus Anders Rydelius. Han ankom 1653 och ersattes 1675 av O. L. Bodinus. Det var alltså Rydelius som hade den vackra men en aning svårlästa handstilen. Eller hade han hjälp av en kyrkoskrivare?

Du har säkert läst om eller hört talas om danskarnas härjningar i Västervik, när de brände ner stan och borgarna fick fly. Det sista danska anfallet skedde 1677 och det känns ju som om det är väldigt långt bort i historien. Men i den här kyrkboken händer det här och nu, 22 år efter att boken inletts.


På sidan 38 har kyrkoherde Bodinus gjort en anteckning om att danskarna kom i sina skepp den 1 september 1677. Stadsborna flydde och fienden skonade bara kyrkan och skolhuset, resten brändes ner. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:1 (1655-1696) Bild 25 / sid 39.

Ja, man kan verkligen känna att man kommer historien nära vid läsningen av det som skrevs just då, när det hände.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar