Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Läs om skilsmässor

Om du inte redan känner till det kan jag tipsa dig om att domkapitlets protokoll från Linköping är digitaliserade och finns tillgängliga på Riksarkivets hemsida. Sök på "Linköpings stift domkapitel" i Nationella Arkivdatabasen (NAD) och välj enbart digitaliserat material så hittar du det. Abonnemang krävs för att se bilderna.

Socknarna i Tjust ingår i Linköpings stift. I det digitaliserade arkivet finns protokoll från år 1600 till år 1860.  

I domkapitlet behandlades och beslutades om en mängd olika ärenden. För släktforskare är det kanske främst beslut om skilsmässor som är intressanta. Det var då en kyrklig fråga och så kallat skiljobrev krävdes från domkapitlet innan en skilsmässa kunde bli verklighet. Även skrivelser om oenighet mellan makar kan förekomma och klagoskrifter från församlingsbor som inte är nöjda med sin kyrkoherdes beslut. Annat handlar om tillsättningar av tjänster och allt möjligt som rör församlingarnas och stiftens verksamhet.


28 maj 1859, paragrafen börjar på en sida och fortsätter på nästa: "Uppå gjord ansökning beslöts att skiljobrev skulle under denna dag utfärdas för fästehjonen skräddaren Nils August Solberg och Carolina Sandström från Hjorted, emellan vilka hävd under äktenskapslöfte förevarit." Vid den här tiden var trolovning lika juridiskt bindande som vigsel och ville ett par upphäva sin trolovning fick de be domkapitlet om lov. Förmodligen har det vid ett tidigare sammanträde behandlats varför de vill separera men att domkapitlet då gett dem betänketid. Källa: Riksarkivet, Domkapitlets i Linköping t.o.m. 1989-06-30 arkiv, Protokoll, SE/VALA/00506/A I a/103 (1859-1860), bildid: C0074273_00029.


Det äldsta bevarade protokollet är från april år 1600. Här verkar det handla om en Peder Nilsson i Söderby. Källa: Riksarkivet, Domkapitlets i Linköping t.o.m. 1989-06-30 arkiv, Protokoll, SE/VALA/00506/A I a/1 (1600-1632), bildid: C0074171_00027.

Biblioteksarkiv

Är det något du undrar över i Västerviks historia? I så fall kan svaret finnas i Bertil Ljungbergs arkiv på stadsbiblioteket. Eller kanske i bibliotekets klipparkiv.

Vem Bertil Ljungberg var vet jag inte men han var uppenbarligen mycket intresserad av den lokala historien. Han samlade på information från tidningar och kanske också från böcker och andra skrifter. I många fall skrev han av och i andra kopierade han och allt katalogiserades och samlades i pärmar. Pärmarna har sedan donerats till stadsbiblioteket och finns nu i Tjustrummet.

Där finns också bibliotekets klipparkiv med artiklar från lokaltidningarna om Tjust historia, t ex gårdar, herresäten, öar, socknar mm. Jag tror att dessa artiklar sträcker sig ungefär från 1970-talet till 1990-talet, kanske in på 2000-talet.

Båda arkiven finns på papper och är vad jag vet inte digitaliserade utan får läsas på plats på stadsbiblioteket. Men en riktig liten guldgruva, vill jag nog påstå.

arkiv
I Tjustrummet på stadsbiblioteket finns Bertil Ljungbergs arkiv och på hyllorna under hittar du klipparkivet.

arkiv
Registret för Bertil Ljungbergs arkiv. Jag letade efter Keventerska gården.

arkiv
Via hänvisningen i registret kom jag till denna artikel.

arkiv
Det finns också äldre material i Bertil Ljungbergs arkiv, som här från tidigt 1800-tal.

arkiv
Till klipparkivet finns också ett register. Jag letade efter artiklar från min socken Västrum.

arkiv
I klipparkivet finns bland mycket annat den här artikeln om lotsarna på Idö...

arkiv
...och denna om affären på Västra Eknö.

De döda på Läroverksplan

I nästa vecka ska läroverksplanen framför Ellen Keyskolan grävas ut av arkeologer. Här ligger pestkyrkogården. Omkring 300 personer begravdes här under 1711 och 1712, alla döda i pesten. Att vi har en pestkyrkogård i stan är nog ganska allmänt känt.

Den platsen, som länge efteråt kallades Dödlyckan, togs i bruk som pestkyrkogård de sista dagarna i januari 1711. Det var borgmästaren Hans Baumans arvingar som skänkte en lycka utanför staden till kyrkogård. Den 7 mars 1712 slutade lyckan användas som begravningsplats för pestoffer, enligt prästens anteckning i kyrkboken.

pesten
Prästen har skrivit i kyrkboken om att Hans Baumans arvingar förärade en lycka "åt kvarnen till" som begravningsplats åt farsotens offer. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 7 / sid 5.

karta
Kartan från 1707 visar flera lyckor vid kvarnen i änden av Kvarngatan. Bildkälla: Lantmäteriets historiska kartor.

pesten
Efter den 30 januari 1711 började pestkyrkogården användas: "Vid denna tiden begyntes att bära liken utom staden". Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 179 / sid 349.

Mer om platsen kan ni läsa på kommunenes hemsida. Läs om pesten i Läkartidningen.

Det är här de ligger: Margareta Jacobsdotter, Anders Gröndahl, Maria Magdalena Petersdotter, Engla Svensdotter, Carl Täcklings änka och två döttrar, Per Grans hustru, dotter och son och alla de andra som dog i pesten vid den här tiden. Även om det inte finns några gravstenar kvar är det deras gravar, de dödas vilorum.

En titt i kyrkboken från de här två åren tar oss 300 år tillbaka i tiden. Vad tänkte prästen när han dag efter dag fyllde i namnen på alla de döda, när han såg sina församlingsmedlemmar dö i så stora skaror? Han klarade sig uppenbarligen själv, för det är samma handstil hela tiden i boken.

I mitten på november 1710 bröt pesten ut. Från och med den 14 november har prästen skrivit att efterföljande dött i en smittosam sjukdom. Man hade ju varnats om att pesten skulle kunna komma, men det var två år tidigare.

pesten
Prästens anteckning om den smittosamma sjukdomen i november 1710. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 177 / sid 345.

När pesten väl fått sitt grepp om stan slog den till ordentligt. I december 1710 dog 47 personer. Sedan minskade det under sommaren men tog fart igen på hösten. Den värsta månaden var september 1711, när 63 personer dog och värsta dagen verkar ha varit den 6 september med sex döda. Då dog Sven Skräddares hustru, den lille gossen Johan Bertilsson, hustrun Elisabeth Stephansdotter, flickan Margareta Johansdotter, pigan Gunilla Andersdotter och tunnbindaren Anders Nilsson.

Det lär ha funnits familjer som mer eller mindre utplånades. Elisabeth Stephansdotter var hustru till skepparen Johan Ankarman. Innan september var slut hade även dottern Anna, sönerna Stephan, Peter och Johan plus familjens piga dött. Men skepparen verkar ha klarat sig själv från pesten. Båtsmannen Lars Falk dog den 4 februari. Den 24 och 25 januari hade döttrarna Elisabeth och Anna dött. Den 6 och 9 februari dog två barn till. Om hustrun levde vet jag inte. Per Gran miste hustru och två barn under februari. Hur orkar man leva då?

pesten
Lars Falk dog den 4 februari 1711 och fyra av hans barn dagarna före och efter. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 180 / sid 351.

pesten
En del av de döda i september månad. Sida upp och sida ner med döda. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 184 / sid 359.

De närmaste åren före pestens utbrott dog 50-100 personer per år i Västervik. 1710 dog 125 och 1711 dog 310 Västerviksbor. 1712 var det över, då dog bara 37 och året därpå 44. Sedan var det låga siffror i flera år. Inte så konstigt, när så många redan hade dött under pestens härjning. Hur många invånare hade Västervik då, i början av 1700-talet? Jag vet inte. Kanske 1000? 1500? Men det måste ha varit en stor andel som dog i pesten. I andra städer var det värre. I Stockholm dog 22000 av de 55000 invånarna i pesten. 2500 dog i Norrköping.

Det verkar inte som om Dödlyckan upphörde helt som begravningsplats när pesten ebbat ut. Ytterligare en begravning verkar ha skett i maj 1712. Då skriver prästen "d 11 avled här en så kallad medical doctor, utan tvivel af främmande religion, och lades ute på lyckan". Så kryptiskt! Dels en person utan namn, dels uppenbarligen en läkare som prästen alltså misstror på något sätt. Var det någon som anlänt till Västervik efter att pesten upphört? Ja, vem detta var lär vi väl aldrig få veta. Många gåtor döljer sig i arkiven.

pesten
Är detta den sista som begravdes på Dödlyckan? "En så kallad medical doctor, utan tvivel av främmande religion". Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 188 / sid 367.

Svar kan bli gratis

Enligt budgetpropositionen som kom i veckan ska det bli gratis att använda Svar, Riksarkivets digitala forskarsal. Idag kostar det omkring 1000 kr/år att abonnera på. Det här är förstås glädjande för många släktforskare men det finns också en oro i släktforskarleden för hur detta ska påverka Arkiv Digital. Om det kommer att innebära att AD förlorar kunder.

Det tror inte jag. AD har så många fördelar jämfört med Svar.

Det jag tror är att i stället kommer antalet släktforskare att öka om tillgången till arkiven blir gratis. Intresset för släktforskning har ökat markant på senare år, och nu blir det nog ett ännu större uppsving. Det vore roligt.

AD tror jag har en säker framtid med nya arkivhandlingar, fler register och uteckling av nya produkter. Det här kan du läsa mer om i mitt inlägg på Rötterbloggen idag.

Byken vid bruket

byk

Så här kunde det gå till att tvätta förr i tiden, innan det fanns tvättmaskiner. Ett hårt slit i förmodligne ganska kallt vatten.

Bilden är tagen vid Överums bruk 1902 av fotografen Johan Emanuel Thorin från Åtvidaberg. Med den vann han femte pris i Svenska Turistföreningens Pristävling 1902. Bilden finns publicerad i Digitalt Museum och originalet finns i Tekniska Museets samlingar. Jag råkade få ögonen på den när jag sökte efter en annan bild.

Det kan vara bra att bli påmind ibland om äldre tiders vardagsslit och de livsvillkor som gällde förr. Att få vardagslivet att fungera kunde nog vara ett heltidsarbete. 

Festligt, folkligt, fullsatt

Ja, det kan en verkligen säga om Släktforskardagarna som hölls i Halmstad i helgen, mässan där många av Sveriges släktforskare samlas. I år slogs besöksrekord med 5375 besökare. Vi som var där hade väldigt trevligt tillsammans, roligast är mötena med andra människor.

Litet axplock bland mina bilder från helgen:

Halmstad
Det var kö till DNA-testning.

Halmstad
Hallands Släktforkarförening var arrangör, och gjorde det mycket bra.

Halmstad
En av utställarna var föreningen Släktdata, som har många användbara register på sin hemsida.

Halmstad
Själv arbetade jag i Rötterbokhandeln och tog den här bilden på kollegor och kunder.

Halmstad
Dagen före mässan hölls släktforskarförbundets årsstämma.

Jag blev intervjuad om min nya bok.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar