Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Kyrkböcker från Gammelsvenskby

Här om dagen fick jag en fråga om kyrkböckerna från Gammelsvenskby finns tillgängliga. Och det gör de. Åtminstone en del, för kanske finns det fler. Jag vet att det i Västervik finns folk med rötter i Gammelsvenskby, och kanske någon mer som funderat på detta.

Kyrkböckerna från Gammelsvenskby finns digitaliserade hos Riksarkivets digitala forskarsal Svar. Sök dem via NAD, som jag gjort. Har du konto på Svar kan du se dem direkt, annars får du vänta till 1 februari när Svar blir avgiftsfritt.

Gammelsvenskby
Detta är en lista över folket som bor i Gammelsvenskby, alltså motsvarande svenska husförhörslängder men inte med lika utförliga uppgifter. Bild från Riksarkivet, bildkälla: Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, SE/ViLA/23094/4 (1795-1876), bildid: J0000052_00042.

Gammelsvenskby
Barn födda i Gammelsvenskby 1894. Bild från Riksarkivet, bildkälla: Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, SE/ViLA/23094/5 (1892-1906), bildid: J0000053_00006

De späda barnen dog

Många barn som föddes förr dog tidigt av sjukdomar som vi idag har bot mot. Säkert var också undernäring och dålig hygien en viktig faktor i barnadödligheten. Vi har nog alla som släktforskar stött på de familjer där flera barn dör som spädbarn, ibland fler som dör än som överlever tills de blev vuxna.

Kring 1750 dog en femtedel av alla barn i Sverige innan de fyllt ett år. Kan du tänka dig det? Vart femte barn dog? Först i slutet av 1800-talet hade spädbarnsdödligheten minskat till hälften, det vill säga tio procent. Siffrorna gick stadigt neråt, men med en ökning under nödåren 1773, 1837 och 1868. 1773 dog nästan vart tredje spädbarn.

Under andra halvan av 1700-talet var medellivslängden 34 år för män och 37 år för kvinnor. Det var den stora spädbarnsdödligheten som drog ner medellivslängden. Den som överlevde till 20-årsåldern kunde förvänta sig att leva till närmare 60-årsdagen. På 1890-talet var medellivslängden 51 år för män och 54 år för kvinnor. Idag är den cirka 80 år för män och 84 år för kvinnor.

Statistik om äldre tiders dödlighet och medellivslängd finns hos Tabellverket som sedan blev Statistiska Centralbyrån. Man kan söka i Tabellverkets gamla statistik hos SCB.

De Cederflychtska pensionärerna

fattighuset
Cederflychtska fattighuset ligger alldeles intill Sta Gertruds kyrka. Foto: Eva Johansson.

Cederflychtska fattighuset är välkänt i Västervik. Det byggdes 1749 efter en generös donation året innan från Anna Cederflycht på Helgerum. Idag är det Kyrkans hus men det har också varit lasarett och kontor för kommunens socialförvaltning och säkert använts för andra ändamål också.

Arkitekten Carl Hårleman ritade huset, som blev både stiligt och präktigt.

I fattighuset fick 16 fattighjon plats, dock inga "lättingar eller vanfrejdade" enligt Anna Cederflychts gåvobrev. De bodde fyra i varje kammare. I huset fanns också gudstjänstlokal och sjuksal. Sysslomannen, föreståndaren på fattighuset, hade hela andra våningen som tjänstebostad.

Hjonen på fattighuset skulle komma från Västrums, Gladhammars, Hallingebergs och Västerviks socknar, fyra från varje. Den som inte ville flytta in till fattighuset i stan kunde få stanna på hemorten men då få halv pension, enligt donationsbrevet. Det finns släktforskare som stött på begreppet Cederflychtspensionär i husförhörslängderna i dessa socknar.

fattighuset
Fattighuset hade förstås sin egen bokföring men vilka hjonen på fattighuset var kan också framgå av kyrkböckerna. Bildkälla: Arkiv Digital.

I Västerviks församlings ministerialbok C:6 finns till exempel en lista på "Pensionairer i Cederflyktska fonden, som tillsättes av Kyrko-rådet, och stadfästes av Landshöfdinge-Ämbetet". Den här listan är inklämd mellan de församlingsbor som dött 1836 och 1837, så förmodligen gäller det dem som just då var Cederflychtspensionärer.

De var snickare Kjellbergs änka, pigan Sophia Dahlberg, hattmakare Berggren, sadelmakare Eklund, Kihlströms änka, Anna Maja Lönngren, änkefru Risell, garvare  Brunbergs änka, Kapten Wennerberg, Hultströms änka, hattmakare Pettersson, Söderbergs änka, änkefru Bergman, kopparslagare Lindgrens änka, sjömannen O Hammarstrand, änkan Anna Bengtsdotter (Brunstedts svärmor), mademoiselle Carin Cederblom, Widerlövs änka, Cajsa i Fattighuset (Tillianders Cajsa), timmerman P Lönnqvist, gubben Hallqvist, sjömansänkan Lisa Enström, snickare Fröbergs mor, madame Mems, änkefru Ullbom och mamsell Lena Maria Sezler. Det är 27 personer och bara 16 fick ju plats. 14 av dem är understrukna, kanske är det de som bodde i huset och de andra hade enbart pension.

fattighuset
Ovanför porten kan vi läsa om Anna Cederflycht och donationen 1748. Foto: Eva Johansson.

Glad Påsk!

påsk

En Glad Påsk önskar jag er alla!

De fattiga i Stockholm

Mängder av människor flyttade till Stockholm under andra halvan av 1800-talet och in på 1900-talet, under industrialiseringen. Vi som har våra rötter på landsbygden har ju som regel någon i släkten som gjorde denna flytt.

Har du släktingar som sökte lyckan i Stockholm under denna tid ska du läsa Per Anders Fogelströms böcker i Stad-serien, om Henning och Lotten och deras barn. Böckerna är älskade och lästa av många, men har du inte läst dem rekommenderar jag dem varmt. Inta bara som romaner utan som historieskildringar av fattiga människors liv och villkor.

Det som idag är fashionabla stadskvarter var då stadens utkant där de fattigaste levde. Idag är det mesta bortbyggt och spåren utplånade.

Serien innehåller fem böcker som sträcker sig från 1860 till 1965, och börjar med "Mina drömmars stad", den mest käna av böckerna. Dessa gavs ut på 1960-talet men ett par decennier senare skrev Per Anders Fogelström tre böcker som beskriver tiden de drygt hundra åren före 1860 och som handlar om Lottens släkt. Det är "Vävarnas barn", "Krigens barn" och "Vita Bergens barn". Tillsammans med Stad-serien ger de en inträngande bild av livet för de allra fattigaste, oftast fabriksarbetare, i Stockholm under historisk tid.

En vägvisare till Henning och Lottens Söder på Stockholms Stadsarkiv.

Här kan du jämföra äldre kartor över Stockholm med dagens.

Kata Dalström från Dalhem

I Tjust föddes under 1800-talet några kvinnor som kom att bli banbrytande på olika sätt och sätta avtryck i den svenska historien. De blev kända, i några fall även internationellt, och flera är fortfarande ihågkomna idag. Ellen Key känner kanske de flesta av er till. Men även Kata Dalström, Ellen Fries och Sophie Adlersparre var födda i Tjust.

Kata Dalström
Kata Dalström.

Kata Dalström föddes på Emtöholm i Dalhems socken den 18 december 1858. Emtöholm var hennes mors föräldrahem och de första åren växte hon upp hos sina morföräldrar. Vid dopet fick hon namnen Anna Maria Catharina och kallades Maria under uppväxten men så småningom blev det Kata. Hennes mor var Maria Augusta Carlsvärd, som kallades Mimmi och var 17 år gammal vid dotterns födelse. Fadern Johan Oscar Carlberg var brukspatron och professor och 24 år äldre än sin unga hustru. De hade gift sig 1857.

Johan Carlberg arbetade i Ljusnarsberg i Västmanland. När Katas mor förenades med sin make stannade Kata kvar hos morföräldrarna regementsskrivaren och godsägaren Carl Wilhelm Carlsvärd och Augusta Maria Sleman, släkt med baron Johan (Jan) Carl Adelswärd på Adelsnäs. Mormor Augusta är brorsdotter till baron Adelswärds hustru Maria Sleman och morfar Carl är utomäktenskaplig son till baronen med pigan Maria Nilsdotter.

Om detta skriver Ada Rydström i Boken om Tjust, del 6: “År 1852 köptes Emtöholm af baron Adelswärd på Adelsnäs åt hans halfbroder regementskrifvaren Carl Vilhelm Carlswärd (född 1807) och dennes fru Augusta Maria Sleman, hvilken senare på mödernesidan också var kusin med baron Seth Adelswärd. Det nya ägareparet kom från Vreta klosters socken. Med glädje och energi ägnade de sig åt sitt hem, där nu det nya boningshuset uppbyggdes, där mark bröts, och åkerns odling förbättrades. Makarne Carlswärd åtnjöto stort anseende i orten såsom i allo exemplariska och goda människor. De voro föräldrar till tre söner och två döttrar.”

I oktober 1862 dog Katas morfar och det blev slutet för hennes tid på Emtöholm. Kata Dalström har själv skrivit om de lyckliga åren hos morföräldrarna. Resten av hennes uppväxt var mer problematisk, sedan hon förenats med sina föräldrar.

När Kata själv hade gift sig som 20-åring återvände hon och maken Gustaf Dalström en tid till trakten här, för han var ingenjör och var med och ansvarade för bygget av järnvägen mellan Hultsfred och Jenny i Västervik. Sedan flyttade de till Stockholm och Kata Dalström blev känd av helt andra skäl. Gustaf Dalström var 21 år äldre än Kata och de fick sju barn tillsammans.

För en yngre generation har hon kanske fallit i glömska men långt efter sin död 1923 var Kata Dalström fortfarande känd som den stora agitatorn under åren kring förra sekelskiftet. Hon bidrog starkt till att arbetarrörelsens idéer spreds ute i landet och kampen för rösträtten. Hon var den första kvinnan som ingick i socialdemokraternas partistyrelse men blev efter splittringen 1917 kommunist.

Gunnela Björk skrev förra året en biografi om Kata Dalströms politiska insatser, som var en viktig del i förändringen av det svenska samhället för hundra år sedan. Boken ger en sammansatt bild av en kvinna som gick sin egen väg och aldrig fann sig i det som förväntades av henne. Även Rut Berggren har skrivit en biografi om Kata Dalström, med titeln "Agitatorn, fru Kata", utgiven 1991.


Från Rut Berggrens bok.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

Bloggar

Politikerbloggar