Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Han var maskinist på ångaren Gamleby

Det här är besättningen på ångbåten Gamleby som trafikerade linjen Västervik-Stockholm 1892-1945. Bilden som jag länkar till finns på Gamleby Hembygdsförenings hemsida (som är en verklig skatt!) och där finns mycket mer att läsa om den gamla ångbåtstrafiken i Tjust.

En av sjömännen ombord på ångbåten Gamleby är maskinisten Knut Folke Nyman. Det är han som sitter längt till vänster bredvid de två kokerskorna som vi inte har något namn på.

Knut Folke Nyman föddes den 16 juli 1888 och hans föräldrar var skomakaren Carl Johan Nyman och hustrun Clara Lundgren. Familjen bodde i Södra kvarteret nr 6 i Västervik. Knut hade sju syskon, några av dem var halvsyskon. Hans far dog när Knut var åtta år gammal.

1906 gick han till sjöss. Han skrevs in i Västerviks sjömnshus den 16 juni som nummer 2809 och var då alltså 17 år. Kanske arbetade han redan från början på ångbåtar och gillade det. 1914 tog han maskinistexamen och 1922 förstemaskinistexamen vid navigationsskolan i Härnösand. Då hade han arbetat som förstemaskinist på ångaren Gamleby i minst fem år, kanske längre. På Gamleby måste han ha trivts för där stannade han kvar, åtminstone till 1941 då han var 53 år. Kanske var han kvar där även senare. 1917 var hans lön 175 kronor i månaden, på 1930-talet var den uppe i 370 kronor.


Gamleby
Ångbåten Gamleby fotograferad som nybyggd 1892 i Stockholm. Foto från Sjöhistoriska Museet, fotograf: Erik Holmberg.

Gamleby
Gamleby 1927. Fotot från Sjöhistoriska Museet.

Knut Nyman levde till 1971. 1918 gifte han sig med Sigrid Matilda Amalia Lund från Västervik.

Att kokerskorna är namnlösa är inte så konstigt, om man utgått från uppgifter i sjömanshusarkiven. Många kvinnor arbetade ombord på fartyg i handelsflottan men först 1934 började man registrera och mönstra kvinnor. Innan dess var de ganska anonyma i arkivhandlingarna.

På lördag 18 mars är det Släktforskningens Dag i Sverige. I Tjust släktforskarförening har vi öppet i forskarsalen på stadsbiblioteket i Västervik. Årets tema är "sjömän" och vill du veta hur man hittar uppgifter om sjömän i släkten så kan jag visa dig det då. Till sommaren kommer också en handbok för släktforskare om hur man släktforskar om sjömän, som jag skriver nu.

Huvudsakligen kommer uppgifterna om Knut Nyman från Riksarkivets databas över sjömän, tillgänglig via Digitala forskarsalen/Svar. Själv känner jag inte alls till Knut Nyman och hans familj, han är bara ett exempel för att visa vad man kan hitta i arkiven.

De döda på Läroverksplan

I nästa vecka ska läroverksplanen framför Ellen Keyskolan grävas ut av arkeologer. Här ligger pestkyrkogården. Omkring 300 personer begravdes här under 1711 och 1712, alla döda i pesten. Att vi har en pestkyrkogård i stan är nog ganska allmänt känt.

Den platsen, som länge efteråt kallades Dödlyckan, togs i bruk som pestkyrkogård de sista dagarna i januari 1711. Det var borgmästaren Hans Baumans arvingar som skänkte en lycka utanför staden till kyrkogård. Den 7 mars 1712 slutade lyckan användas som begravningsplats för pestoffer, enligt prästens anteckning i kyrkboken.

pesten
Prästen har skrivit i kyrkboken om att Hans Baumans arvingar förärade en lycka "åt kvarnen till" som begravningsplats åt farsotens offer. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 7 / sid 5.

karta
Kartan från 1707 visar flera lyckor vid kvarnen i änden av Kvarngatan. Bildkälla: Lantmäteriets historiska kartor.

pesten
Efter den 30 januari 1711 började pestkyrkogården användas: "Vid denna tiden begyntes att bära liken utom staden". Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 179 / sid 349.

Mer om platsen kan ni läsa på kommunenes hemsida. Läs om pesten i Läkartidningen.

Det är här de ligger: Margareta Jacobsdotter, Anders Gröndahl, Maria Magdalena Petersdotter, Engla Svensdotter, Carl Täcklings änka och två döttrar, Per Grans hustru, dotter och son och alla de andra som dog i pesten vid den här tiden. Även om det inte finns några gravstenar kvar är det deras gravar, de dödas vilorum.

En titt i kyrkboken från de här två åren tar oss 300 år tillbaka i tiden. Vad tänkte prästen när han dag efter dag fyllde i namnen på alla de döda, när han såg sina församlingsmedlemmar dö i så stora skaror? Han klarade sig uppenbarligen själv, för det är samma handstil hela tiden i boken.

I mitten på november 1710 bröt pesten ut. Från och med den 14 november har prästen skrivit att efterföljande dött i en smittosam sjukdom. Man hade ju varnats om att pesten skulle kunna komma, men det var två år tidigare.

pesten
Prästens anteckning om den smittosamma sjukdomen i november 1710. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 177 / sid 345.

När pesten väl fått sitt grepp om stan slog den till ordentligt. I december 1710 dog 47 personer. Sedan minskade det under sommaren men tog fart igen på hösten. Den värsta månaden var september 1711, när 63 personer dog och värsta dagen verkar ha varit den 6 september med sex döda. Då dog Sven Skräddares hustru, den lille gossen Johan Bertilsson, hustrun Elisabeth Stephansdotter, flickan Margareta Johansdotter, pigan Gunilla Andersdotter och tunnbindaren Anders Nilsson.

Det lär ha funnits familjer som mer eller mindre utplånades. Elisabeth Stephansdotter var hustru till skepparen Johan Ankarman. Innan september var slut hade även dottern Anna, sönerna Stephan, Peter och Johan plus familjens piga dött. Men skepparen verkar ha klarat sig själv från pesten. Båtsmannen Lars Falk dog den 4 februari. Den 24 och 25 januari hade döttrarna Elisabeth och Anna dött. Den 6 och 9 februari dog två barn till. Om hustrun levde vet jag inte. Per Gran miste hustru och två barn under februari. Hur orkar man leva då?

pesten
Lars Falk dog den 4 februari 1711 och fyra av hans barn dagarna före och efter. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 180 / sid 351.

pesten
En del av de döda i september månad. Sida upp och sida ner med döda. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 184 / sid 359.

De närmaste åren före pestens utbrott dog 50-100 personer per år i Västervik. 1710 dog 125 och 1711 dog 310 Västerviksbor. 1712 var det över, då dog bara 37 och året därpå 44. Sedan var det låga siffror i flera år. Inte så konstigt, när så många redan hade dött under pestens härjning. Hur många invånare hade Västervik då, i början av 1700-talet? Jag vet inte. Kanske 1000? 1500? Men det måste ha varit en stor andel som dog i pesten. I andra städer var det värre. I Stockholm dog 22000 av de 55000 invånarna i pesten. 2500 dog i Norrköping.

Det verkar inte som om Dödlyckan upphörde helt som begravningsplats när pesten ebbat ut. Ytterligare en begravning verkar ha skett i maj 1712. Då skriver prästen "d 11 avled här en så kallad medical doctor, utan tvivel af främmande religion, och lades ute på lyckan". Så kryptiskt! Dels en person utan namn, dels uppenbarligen en läkare som prästen alltså misstror på något sätt. Var det någon som anlänt till Västervik efter att pesten upphört? Ja, vem detta var lär vi väl aldrig få veta. Många gåtor döljer sig i arkiven.

pesten
Är detta den sista som begravdes på Dödlyckan? "En så kallad medical doctor, utan tvivel av främmande religion". Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 188 / sid 367.

Svar kan bli gratis

Enligt budgetpropositionen som kom i veckan ska det bli gratis att använda Svar, Riksarkivets digitala forskarsal. Idag kostar det omkring 1000 kr/år att abonnera på. Det här är förstås glädjande för många släktforskare men det finns också en oro i släktforskarleden för hur detta ska påverka Arkiv Digital. Om det kommer att innebära att AD förlorar kunder.

Det tror inte jag. AD har så många fördelar jämfört med Svar.

Det jag tror är att i stället kommer antalet släktforskare att öka om tillgången till arkiven blir gratis. Intresset för släktforskning har ökat markant på senare år, och nu blir det nog ett ännu större uppsving. Det vore roligt.

AD tror jag har en säker framtid med nya arkivhandlingar, fler register och uteckling av nya produkter. Det här kan du läsa mer om i mitt inlägg på Rötterbloggen idag.

Byken vid bruket

byk

Så här kunde det gå till att tvätta förr i tiden, innan det fanns tvättmaskiner. Ett hårt slit i förmodligne ganska kallt vatten.

Bilden är tagen vid Överums bruk 1902 av fotografen Johan Emanuel Thorin från Åtvidaberg. Med den vann han femte pris i Svenska Turistföreningens Pristävling 1902. Bilden finns publicerad i Digitalt Museum och originalet finns i Tekniska Museets samlingar. Jag råkade få ögonen på den när jag sökte efter en annan bild.

Det kan vara bra att bli påmind ibland om äldre tiders vardagsslit och de livsvillkor som gällde förr. Att få vardagslivet att fungera kunde nog vara ett heltidsarbete. 

Festligt, folkligt, fullsatt

Ja, det kan en verkligen säga om Släktforskardagarna som hölls i Halmstad i helgen, mässan där många av Sveriges släktforskare samlas. I år slogs besöksrekord med 5375 besökare. Vi som var där hade väldigt trevligt tillsammans, roligast är mötena med andra människor.

Litet axplock bland mina bilder från helgen:

Halmstad
Det var kö till DNA-testning.

Halmstad
Hallands Släktforkarförening var arrangör, och gjorde det mycket bra.

Halmstad
En av utställarna var föreningen Släktdata, som har många användbara register på sin hemsida.

Halmstad
Själv arbetade jag i Rötterbokhandeln och tog den här bilden på kollegor och kunder.

Halmstad
Dagen före mässan hölls släktforskarförbundets årsstämma.

Jag blev intervjuad om min nya bok.

Boken är klar!

Hela våren har jag jobbat intensivt med en bok och nu är den klar. Jag har skrivit och gjort layout. Det är en handbok för släktforskare om hur man forskar om sjöfolk. Att få sedan tryckt och färdig är verkligen en speciell känsla.

Boken ges ut av Sveriges Slätkforskarförbund och börjar säljas nu i helgen, på Släktforskardagarna i Halmstad. Sedan ska den kunna beställas från Rötterbokhandeln.

Den handlar framför allt om sjömanshusarkiven och de handlingar som finns där men också om många andra källor. Ett kapitel berättar om lotsar och fyrvaktare, som vi haft en hel del här i trakten. I boken använder jag flera exempel från Tjust, både bland sjömän och andra.

sjöfolksbok

sjöfolksbok

sjöfolksbok

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar