Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Han var maskinist på ångaren Gamleby

Det här är besättningen på ångbåten Gamleby som trafikerade linjen Västervik-Stockholm 1892-1945. Bilden som jag länkar till finns på Gamleby Hembygdsförenings hemsida (som är en verklig skatt!) och där finns mycket mer att läsa om den gamla ångbåtstrafiken i Tjust.

En av sjömännen ombord på ångbåten Gamleby är maskinisten Knut Folke Nyman. Det är han som sitter längt till vänster bredvid de två kokerskorna som vi inte har något namn på.

Knut Folke Nyman föddes den 16 juli 1888 och hans föräldrar var skomakaren Carl Johan Nyman och hustrun Clara Lundgren. Familjen bodde i Södra kvarteret nr 6 i Västervik. Knut hade sju syskon, några av dem var halvsyskon. Hans far dog när Knut var åtta år gammal.

1906 gick han till sjöss. Han skrevs in i Västerviks sjömnshus den 16 juni som nummer 2809 och var då alltså 17 år. Kanske arbetade han redan från början på ångbåtar och gillade det. 1914 tog han maskinistexamen och 1922 förstemaskinistexamen vid navigationsskolan i Härnösand. Då hade han arbetat som förstemaskinist på ångaren Gamleby i minst fem år, kanske längre. På Gamleby måste han ha trivts för där stannade han kvar, åtminstone till 1941 då han var 53 år. Kanske var han kvar där även senare. 1917 var hans lön 175 kronor i månaden, på 1930-talet var den uppe i 370 kronor.


Gamleby
Ångbåten Gamleby fotograferad som nybyggd 1892 i Stockholm. Foto från Sjöhistoriska Museet, fotograf: Erik Holmberg.

Gamleby
Gamleby 1927. Fotot från Sjöhistoriska Museet.

Knut Nyman levde till 1971. 1918 gifte han sig med Sigrid Matilda Amalia Lund från Västervik.

Att kokerskorna är namnlösa är inte så konstigt, om man utgått från uppgifter i sjömanshusarkiven. Många kvinnor arbetade ombord på fartyg i handelsflottan men först 1934 började man registrera och mönstra kvinnor. Innan dess var de ganska anonyma i arkivhandlingarna.

På lördag 18 mars är det Släktforskningens Dag i Sverige. I Tjust släktforskarförening har vi öppet i forskarsalen på stadsbiblioteket i Västervik. Årets tema är "sjömän" och vill du veta hur man hittar uppgifter om sjömän i släkten så kan jag visa dig det då. Till sommaren kommer också en handbok för släktforskare om hur man släktforskar om sjömän, som jag skriver nu.

Huvudsakligen kommer uppgifterna om Knut Nyman från Riksarkivets databas över sjömän, tillgänglig via Digitala forskarsalen/Svar. Själv känner jag inte alls till Knut Nyman och hans familj, han är bara ett exempel för att visa vad man kan hitta i arkiven.

Gravilda, Karlia och Deobaria

Ibland kan man verkligen göra fynd i kyrkböckerna. Fynd kan vara oväntade upptäckter eller att en hittar det en letat efter länge, men kanske på ett oväntat ställe. Jag tror att de flesta släktforskare och hembygdsforskare samlar på sig sådana fynd, sådant som kanske inte är det en letar efter för stunden men som är för intressant för att bara nonchaleras. För min egen del kan jag fascineras av ovanliga namn men också ovanliga händelser som ibland beskrivs.

År 1880 föddes i Gamleby en flicka som fick namnet Anna Gravilda. Gravilda?! Hade föräldrarna hittat på namnet själva, tro? Nej, det hade de inte för det finns faktiskt några få flickor till som fått detta namn, från Pajala i norr till Kristianstad i söder. Frågan är om hon kallades för Gravilda eller Anna, men jag gissar på Anna. Men vad vet jag, Gravilda kanske ansågs som ett extra fint namn vid denna tid. Anna Gravilda blev sedermera piga på en gård i Dalhem och gifte sig senare med en stenarbetare från Östergötland. Hennes tvillingsyster fick de mer ordinära namnen Elin Augusta.

Gravilda
Bild från Gamleby husförhörslängd. Bildkälla: Arkiv Digital, Gamleby (H) AI:25 (1891-1895) Bild 89 / sid 80.

Ytterligare en flicka i Gamleby fick namnet Gravilda på 1880-talet. Hon föddes 1888 och kanske var föräldrarna bekanta med den första Gravilda och hennes familj. Denna senare Gravilda hette även Hanna.

Gravilda verkar ha varit ett namn av delvis lokal karaktär i Gamleby. En sökning på namnet i Arkiv Digitals register för husförhörslängder 1880-1920 ger en träff även på Lydia Gravilda Edlind, född 1851 i Gamleby. Hon gifte sig med Gustaf Wilhelm Björkgren från Hjorted och de flyttade till Gävle.

På Henriksnäs i Västrum bodde vid förra sekelskiftet en familj med ett par barn med ovanliga namn. En flicka hette Karlia och en hette Deobaria. Karlia fanns det några få till i Sverige som hette men Deobaria verkar det inte finnas någon mer med samma namn. Jag undrar varifrån föräldrarna fick idén till detta namn.

Karlia Deobaria
Bild från Västrums husförhörslängd. Bildkälla: Arkiv Digital, Västrum (H) AIIa:2 (1901-1905) Bild 1650 / sid 155.

Graven har fått en minnessten

Röde Frans grav var länge omärkt men nu har den fått en rejäl och fin minnessten. En minnesceremoni hölls igår, påskdagen den 16 april, vid graven på Nya kyrkogården i Västervik. Arrangör var Västerviks Socialistförening vars ordförande Johannes Regell höll tal. Det gjorde även författaren Ingemar Sjöö, som skrivit om hungerupproret 1917.

Röde Frans grav
På minnesstenen kan vi läsa om Frans Johan Gustafsson och hungerupproret 1917.

Röde Frans grav
Frans Gustafssons barnbarnsbarn Zandra Lindström till höger vid graven.

Röde Frans grav
Från minnesceremonin på påskdagen, Johannes Regell håller tal.

Röde Frans grav
Äldre bild på Frans Gustafssons grav. Fotot från Zandra Lindström.

Vid minnesstunden träffade jag Zandra Lindström och hennes familj. Hon och hennes två syskon är barnbarnsbarn till Röde Frans, Frans Johan Gustafsson, och hans hustru Ellen Stam. Tidigare har jag intervjuat Zandra men vi hade inte träffats, så det var roligt att ses.

Från början fanns det förstås en gravsten på Frans Gustafssons grav, men gravrätten har gått ut för länge sedan och stenen därför tagits bort. Den nya stenen är inte en gravsten utan en minnessten, med information om vem han var och hans betydelse i vår historia.

1917 var det ett helt annat politiskt läge i Sverige än det är idag. Först 1918 beslutades om allmän och lika rösträtt men det dröjde till 1921 innan det började tillämpas. Tidigare fick män rösta i förhållande till inkomst, kvinnor inte alls. Kvinnor var fortfarande inte myndiga om de var gifta, då var de underställda mannens förmyndarskap. Detta ändrades också 1921.

Frans Gustafsson var socialist och syndikalist, en viktig agitatör inom arbetarrörelsen och flitig medverkande i Syndikalisternas tidning. Syndikalisterna hade som fackförbund en stark ställning i Västervik vid denna tid. Efter hans död 1918 skrevs en nekrolog i tidningen Syndikalisten, bland annat kan vi läsa om Röde Frans att det "var en stridens, kampens och det rastlösa iverns liv som slöt sin bana".

Idag spelar arbetarrörelsen inte lika stor roll, trots stora klyftor i samhället, och dess historia är inte lika ihågkommen nu som den var för någon generation sedan. För dagens unga tror jag att kunskapen om arbetarrörelsens betydelse och det den uppnådde inte längre är så stor. Men i år får 1917 års historia mycket uppmärksamhet, vilket den verkligen förtjänar.

Min senaste artikel i VT om hungerupproret.

Mina tidigare blogginlägg om Röde Frans och hungerupproret i Västervik 1917:
Om hungerupproret.
Om Röde Frans och varifrån han kom.
Om arbetarkommittén.

Ola Larsmo om hungerupproret 1917 (i DN).
Om potatiskravaller i Stockholm (i DN) Läs mer om detta.

Om 1917 års historia hos Stockholms stadsarkiv.

 

Hungerupproret 1917

Måndagen den 16 april 1917 var det inte som vanligt i Västervik. Omkring tvåtusen arbetare på fabriker och verkstäder lämnade sina jobb vid lunchtid och tog sig till Stora torget. De protesterade mot hunger och fattigdom. Oroligheterna hade börjat redan på lördagen. Detta blev upptakten till ett år av protester och hungerdemonstrationer i landet.

Om bakgrunden och händelseförloppet kan ni läsa mer i ett reportage i VT i påskhelgen, och även om vem Frans J Gustafsson var.

Under oroligheterna spelade Frans J Gustafsson en avgörande roll. Det var hans ord som fick folket att besinna sig och gå med på att bilda en kommitté som skulle förhandla med de lokala myndigheterna om tilldelning av ransoneringskort och priset på ved.

Förutom Frans Gustafsson bestod kommittén av Erik Nilsson, Carl Zeijlon, Gustaf Jansson och Albert Andersson. Nu har jag letat efter dessa personer i kyrkböcker och folkräkningar, och tror att jag kan ha hittat tre av de fyra. Jag kan alltså inte garantera att det är till hundra procent rätt person. Kanske finns det någon av er läsare som har någon av dem i ert släktträd och vet mer än jag?

kommittén

Erik Nilsson:
Han var stenhuggare i Västervik och bodde i Kvistrum under Långhagen. Enligt folkräkningen 1910 var han gift med Maria Olivia Johansson som var född 1858 i Hallingeberg. Själv var han född i Västervik 1871. De gifte sig 1897 och året därpå föddes dottern Sara Augusta Olivia. I Kvistrum bodde även hans föräldrar Sven August Nilsson och Augusta Kristina Törnqvist. 1915 fick de en fosterdotter som hette Vera Lilian Nilsson som då var fem år gammal. Erik Nilsson levde till 1943 och hade då varit änkling i nästan två år.

Karl Zeijlon:
Enlig församlingsboken 1911-1931 var han grovarbetare och gift med Karolina Sofia Karlsson. De var födda 1872 och 1864 i Hallingeberg respektive Blackstad. 1915 kom de till Västervik efter en tid i Skinnskatteberg. De hade också bott i Fagersta där han arbetade på järnbruket och i Skärblacka när han arbetade på pappersbruket. Barnen hette Kerstin Dagmar Maria, Greta Sofia Maria, Dagny Hellevi Maria, Karl Gustaf Patrik, Anni Maria Linnéa och Nils Erik Bernhard. Barnen var födda 1897-1909 och som vuxna blev de flesta av dem också fabriksarbetare. Karl Zeijlon gick bort 1944.

Gustaf Jansson:
Han var född 1886 och något yngre än de andra tre, vilket vi också ser på fotografiet. Hans hustru Elin Teresia Westerberg var lika gammal. Gustaf arbetade på plåtslageri och kom från Loftahammar. 1908 gifte de sig och hade 1919 fått fem barn: Märta Teresia, Erik Gustaf, Eva Sofia (hon blev bara sex år), Tore Lennart och Britt Eva Maria. Enligt församlingsboken arbetade äldsta dottern som hembiträde och de två sönerna var typograflärling och plåtslagarlärling. Familjen bodde en tid på Hagaholm.

Albert Andersson:
Honom har jag inte lyckats hitta. Är det någon som vet något om honom? Kom han möjligen från Åtvidaberg?

Rödsoten härjade i Hjorted

I oktober 1858 kom läkarten F B B Selander som extra provinsialläkare till Hjorteds socken på grund av en rödsotsepidemi. De ordinarie läkarna i Vimmerby och Västervik räckte inte till. I en rapport till Sundhetskollegiet skriver han att rödsoten kommit på hösten tre år i rad.

Han vittnar om familjer där alla blivit sjuka och eftersom grannarna inte vågat komma in till dem hade de sjuka blivit lämnade åt sitt öde tills doktorn kunde komma. Rödsoten skördade många liv men i Hjorted överlevde trot allt en hel del av de insjuknade. 

Det här kan man läsa i en av många provinsialläkarrapporter som finns digitaliserade hos Riksarkivet/Svar för åren 1769–1869. Dessa kan vara en verklig skatt för släktforskaren som vill veta mer om sina anors hemsocknar.

Selander skriver om Hjorted 1858 att socknen har en folkmängd av 3000 "till största delen meddellösa personer" och att av socknens 40 mantal gårdar ägs hälften av en enda person, tio mantal av en annan person och resten av ett mindre antal bönder. "Man kan anta att minst 90 procent av befolkningen utgöres utaf medlemmar af fattiga torparefamiljer".

Han anmärker att folk använder surdeg i stället för jäst vid brödbakningen vilket han menar bidrar till ökad magsyra och bland annat hudutslag, tand- och njursjukdomar, gikt med mera. Det är en sjuklig befolkning han beskriver. Två år tidigare härjade hjärnfeber med 12-14 dödsfall i veckan.

"Potatis och saltad sill utgör den vanligaste födan jemte det sura brödet." Sockenborna dricker mycket kaffe men superiet har upphört.

Hjorted

Hjorted
Provinsialläkare Selander rapporterade om rödsoten i Hjorted 1858. Bildkällor: Riksrakivet/Svar, Sundhetskollegium, Årsberättelser från provinsialläkare, SE/RA/420608/E 5 A/28 (1858), bildid: A0009133_00594.

Doktor Selander delade generöst med sig av sina iakttagelser men provinsialläkarrapporterna kan variera kraftig beroende på vem som skrivit. Vissa provinsialläkare är fåordiga, andra målar med ord. Varje år skulle rapporterna skickas in.

För att hitta dem söker du i NAD på “provinsialläkare årsberättelser” och välj "Endast digitaliserat material".

Linköpings universitet har en databas med gratis tillgång till rapporterna på hemsidan www.ep.liu.se/databas/medhist.sv.asp.

Läs mer om provinsialläkarnas rapporter hos Populär historia.

Startade som hjulfabrik

I våra svenska arkiv finns hur mycket som helst att grotta ner sig i, om en vill. Hyllkilometer efter hyllkilometer i Riksarkivets olika arkivinstitutioner. En liten skatt är något som kallas Kartoliner över arbetskraft och drivkraft 1924-1940 och som finns i Kommerskollegiums arkiv.

Sök i NAD på ovanstående titel, välj sedan volym 86 för 1938 (som heter 3 i - 4 f (E).)

I kartoteket finns statistiska uppgifter om snickerier från 1938, med siffror för hur många arbetare som var anställda och värdet av tillverkningen i kronor, antalet arbetstimmar och hur mycket energi som förbrukades. Korten är sorterade länsvis och Kalmar län börjar på bild 1281.

Ett exempel är Pettersson och Janssons Snickerifabrik i Almvik. Företaget har två män som ägare och tre arbetare anställda som arbetade 7012 timmar. Tillverkningen uppgick till 24 563 kronor.

Ett annat exempel är Totebo Hjulfabrik med 134 anställda, varav sex är kvinnor och 28 är under 18 år, med en tillverkning för 633 275 kronor. 500 kubikmeter ved gick åt i produktionen. Detta är det som idag heter Totebo AB, som började med att tillverka bultvagsnhjul i början av 1900-talet för att sedan övergå till att producera höljen till radioapparater i ädelträfanér.

Minst sju snickerier från Tjust finns med här.

snickeristatistik
Snickeriet i Almvik. Bildkälla: Kommerskollegium, Kartoliner över arbetskraft och drivkraft 1924-1940, SE/RA/420132/12/2/H I aba/86 (1938), bildid: B0002050_01359.

snickeristatistik
Hjulfabriken i Totebo. Bildkälla: Kommerskollegium, Kartoliner över arbetskraft och drivkraft 1924-1940, SE/RA/420132/12/2/H I aba/86 (1938), bildid: B0002050_01363.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar