Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Graven har fått en minnessten

Röde Frans grav var länge omärkt men nu har den fått en rejäl och fin minnessten. En minnesceremoni hölls igår, påskdagen den 16 april, vid graven på Nya kyrkogården i Västervik. Arrangör var Västerviks Socialistförening vars ordförande Johannes Regell höll tal. Det gjorde även författaren Ingemar Sjöö, som skrivit om hungerupproret 1917.

Röde Frans grav
På minnesstenen kan vi läsa om Frans Johan Gustafsson och hungerupproret 1917.

Röde Frans grav
Frans Gustafssons barnbarnsbarn Zandra Lindström till höger vid graven.

Röde Frans grav
Från minnesceremonin på påskdagen, Johannes Regell håller tal.

Röde Frans grav
Äldre bild på Frans Gustafssons grav. Fotot från Zandra Lindström.

Vid minnesstunden träffade jag Zandra Lindström och hennes familj. Hon och hennes två syskon är barnbarnsbarn till Röde Frans, Frans Johan Gustafsson, och hans hustru Ellen Stam. Tidigare har jag intervjuat Zandra men vi hade inte träffats, så det var roligt att ses.

Från början fanns det förstås en gravsten på Frans Gustafssons grav, men gravrätten har gått ut för länge sedan och stenen därför tagits bort. Den nya stenen är inte en gravsten utan en minnessten, med information om vem han var och hans betydelse i vår historia.

1917 var det ett helt annat politiskt läge i Sverige än det är idag. Först 1918 beslutades om allmän och lika rösträtt men det dröjde till 1921 innan det började tillämpas. Tidigare fick män rösta i förhållande till inkomst, kvinnor inte alls. Kvinnor var fortfarande inte myndiga om de var gifta, då var de underställda mannens förmyndarskap. Detta ändrades också 1921.

Frans Gustafsson var socialist och syndikalist, en viktig agitatör inom arbetarrörelsen och flitig medverkande i Syndikalisternas tidning. Syndikalisterna hade som fackförbund en stark ställning i Västervik vid denna tid. Efter hans död 1918 skrevs en nekrolog i tidningen Syndikalisten, bland annat kan vi läsa om Röde Frans att det "var en stridens, kampens och det rastlösa iverns liv som slöt sin bana".

Idag spelar arbetarrörelsen inte lika stor roll, trots stora klyftor i samhället, och dess historia är inte lika ihågkommen nu som den var för någon generation sedan. För dagens unga tror jag att kunskapen om arbetarrörelsens betydelse och det den uppnådde inte längre är så stor. Men i år får 1917 års historia mycket uppmärksamhet, vilket den verkligen förtjänar.

Min senaste artikel i VT om hungerupproret.

Mina tidigare blogginlägg om Röde Frans och hungerupproret i Västervik 1917:
Om hungerupproret.
Om Röde Frans och varifrån han kom.
Om arbetarkommittén.

Ola Larsmo om hungerupproret 1917 (i DN).
Om potatiskravaller i Stockholm (i DN) Läs mer om detta.

Om 1917 års historia hos Stockholms stadsarkiv.

 

Kärlek och romantik

kärlek

Idag på Alla Hjärtans Dag måste det förstås handla om kärlek. Men kärleken är inte synlig i kyrkböckerna, annat än i undantagsfall. Har du däremot möjlighet att läsa brev och dagböcker från dina gamla släktingar, då kan kärleken säkert stiga fram i ljuset.

Vid släktforskning i kyrkböckerna är det nog snarare skralt med kärlek. Att gifta sig av kärlek var kanske inte så vanligt i äldre tider. Givetvis förekom det, men vanligare var nog andra praktiska orsaker som att trygga sin försörjning.

Yngre drängar gifte sig med änkor på gårdar, ett mycket vanligt fenomen. Ibland när jag ser det tänker jag att "hoppas det var kärlek som låg bakom" men oftast var det nog ett sätt att trygga framtiden på gården.

Präster konserverade änkor. Visst låter det lite läskigt? Men det innebar att en ung präst kunde gifta sig till en församling genom att ingå äktenskap med företrädarens änka som då slapp flytta. Det var mycket vanligt och ingick i förhandlingen med domkapitlet när en prästtjänst skulle tillsättas.

Bland bönder och torpare inleddes nog fler äktenskap för att ett barn väntade än att det inte var så. Någon statistik har jag inte, men enligt min erfarenhet skedde vigseln oftare några månader före första barnets födelse än innan första barnet avlats. En släktforskare jag en gång diskuterade detta med sa att man nog försökte bli med barn för att se att det gick att säkra återväxten på gården eller torpet innan man valde maka för gott. Att ha barn som kunde ta över och ta hand om en på ålderdomen var en trygghet.

I kyrkböckerna och i domböckerna finns en hel del skrivet om brutna äktenskapslöften, framför allt i samband med utomäktenskapliga barn. Ogifta kvinnor som födde barn uppgav i många fall att de blivit rådda med barn under äktenskapslöfte. Om mannen sedan drog sig undan när det blev allvar av, ja då var det nog inte så mycket kärlek där.

Nyligen stötte jag på en anteckning i en husförhörslängd där en man ansågs som far till en kvinnas utomäktenskapliga barn. Änkan Signe menade att husmannen Nils "gifvit henne löfte om äktenskap och är fader till hennes dotter Maria Nilsdotter, samt önskar att han uppfyller sitt äktenskapslöfte" har prästen skrivit. Denne Nils bodde tillsammans med en annan kvinna som han hade barn med. I vår tid känns nog detta konstigt. Vem vill vara gift med och leva ihop med någon som inte själv vill det? Det är ju knappast någon förutsättning för kärlek med ett sådant äktenskap. Men då handlade det säkerligen mycket mer om försörjning än något annat.

Idag får det nog bli kärleksmums till kaffet.

kärlek
Visst ser det romantiskt ut? Karl Johansson och hans fästmö Lovisa Olsson tog en roddtur i juni 1909. De kom från Hjärtums socken i Västergötland. Kanske är de släkt med mig, det vet jag inte men jag har en del släkt från Hjärtum. Bilden kommer från Vänersborgs Museum, foto: Olof Jonsson.

Värdet av en begravning

Den senaste tiden har jag läst många bouppteckningar. Väldigt många har digitaliserats numera. Använder du Arkiv Digital för din släktforskning hittar du dem under respektive församling med vidarelänk till rätt häradsrätt eller rådhusrätt.

Det är ju roligt att läsa om alla grejer folk hade förr, en hel del saker som vi inte längre använder och en del som vi kanske inte ens vet vad det är. Annat som fångar intresset är vilka folk stod i skuld till och hur mycket. Det finns de som säkert ansågs som rika, storbönder med rejäla gårdar och mycket husfolk, men som det visade sig att de stod högt i skuld när bouppteckningen gjordes. Och andra som lånade ut pengar, kanske nästan fungerade som socknens bank på den tiden.

Bouppteckningen kan säga mycket om en familj, inte bara om de levde i välstånd eller fattigdom. För att få ett grepp om hur värdet på riksdalerna var i förhållande till våra pengar idag brukar jag titta på vad begravningen kostade. Kostade den 15 riksdaler så var nog en behållning på 302 riksdaler en hyfsad slant.

bouppteckning
1868 kostade begravningen för den avlidne 15 riksdaler och 37 öre. Sonen fick 15 riksdaler för att han vårdat sin far under sjukdomen. 302 riksdaler och 43 öre blev behållningen. Bildkälla: Arkiv Digital, Tjust häradsrätt (H) FIIIa:104 (1869-1869) Bild 138 / sid 134.

Börja släktforska nu!

Lördag den 20 januari är det Släktforskningens dag i Sverige. Det innebär att släktforskarföreningarna har öppet och välkomnar nya besökare. Även många arkiv har öppet, så passa på att inleda din släktforskning med ett besök idag.

I Västervik håller Tjust släktforskarförening öppet i vår forskarlokal under Stadsbiblioteket. Där kan du få hjälp att komma igång och även få hjälp med problem du stött på om du redan är släktforskare. Flera av våra erfarna medlemmar brukar vara på plats och kan svara på frågor.  Läs om öppettiden.

Det är tack vare ett sådant besök som jag själv kom att börja släktforska. För drygt tio år sedan gick maken och jag till föreningslokalen när det var ett öppet hus och där fick vi direkt hjälp med att hitta min svärfars familj i kyrkböckerna. Jag blev så fascinerad att jag inte kunde släppa tanken på att släktforska. För nio år sedan övergick tanken till handling. Jag är så glad för den hjälp vi fick och som blev starten på det roligaste som finns, att släktforska.

I februari blir det dessutom gratis att få tillgång till Riksarkivets digitaliserade arkiv. Då är det bara att sätta igång. Men gå en kurs först, det har du stor nytta av.

dag
Bild från förra årets Släktforskningens dag, då besökare kom till vår forskarsal på Stadsbiblioteket för att få hjälp. Här är det våra medlemmar Hans Wilensjö och Ann Persson som ger råd.

forskarsalen
I forskarsalen finns inte bara tillgång till alla möjliga digitala arkiv utan också litteratur som kan hjälpa dig i din släktforskning.

Kyrkböcker från Gammelsvenskby

Här om dagen fick jag en fråga om kyrkböckerna från Gammelsvenskby finns tillgängliga. Och det gör de. Åtminstone en del, för kanske finns det fler. Jag vet att det i Västervik finns folk med rötter i Gammelsvenskby, och kanske någon mer som funderat på detta.

Kyrkböckerna från Gammelsvenskby finns digitaliserade hos Riksarkivets digitala forskarsal Svar. Sök dem via NAD, som jag gjort. Har du konto på Svar kan du se dem direkt, annars får du vänta till 1 februari när Svar blir avgiftsfritt.

Gammelsvenskby
Detta är en lista över folket som bor i Gammelsvenskby, alltså motsvarande svenska husförhörslängder men inte med lika utförliga uppgifter. Bild från Riksarkivet, bildkälla: Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, SE/ViLA/23094/4 (1795-1876), bildid: J0000052_00042.

Gammelsvenskby
Barn födda i Gammelsvenskby 1894. Bild från Riksarkivet, bildkälla: Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, SE/ViLA/23094/5 (1892-1906), bildid: J0000053_00006

När danskarna härjade

Det nya året inleder jag med att ta en titt i Västerviks äldsta kyrkbok som inleds år 1655. Även om jag själv inte har någon släkt här så fascineras jag av dessa riktigt gamla kyrkböcker. 1655, det är 363 år sedan!

Västerviks äldsta ministerialbok innehåller anteckningar om födda, vigda och döda, men även en del annat.

C1
Den äldsta personnoteringen är från den 6 januari 1655 om den första församlingsbon som dog det året. Då "afsomnade" en man som hette Eriksson. För mig är detta svårläst och jag kan inte tyda hans förnamn men det finns det säkert någon av er läsare som kan. Nästa som dog var den gamla hustrun hos, ja står det Zakris? Hon avsomnade den 19 januari och eftersom hon kallas gammal kan vi kanske misstänka att hon var född på 1500-talet. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:1 (1655-1696) Bild 152 / sid 289.

C1
Den 7 januari fick prästen viga Jonas (eller hette han Jon?) Jönsson och Barbro Hansdotter. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:1 (1655-1696) Bild 31 / sid 51.

C1
Första barnet som föddes i Västervik detta år kom inte till världen förrän i februari. Det var lille Samuel som döptes den 5 februari, son till Måns Samuelsson. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:1 (1655-1696) Bild 50 / sid 89.

I boken finns också en längd över Västerviks kyrkoherdar, med början 1586. Då hette kyrkoherden Mats Larsson (Matthias Laurentii) som verkar ha dött detta år. Den som var präst när denna bok inleddes hette Arvidus Anders Rydelius. Han ankom 1653 och ersattes 1675 av O. L. Bodinus. Det var alltså Rydelius som hade den vackra men en aning svårlästa handstilen. Eller hade han hjälp av en kyrkoskrivare?

Du har säkert läst om eller hört talas om danskarnas härjningar i Västervik, när de brände ner stan och borgarna fick fly. Det sista danska anfallet skedde 1677 och det känns ju som om det är väldigt långt bort i historien. Men i den här kyrkboken händer det här och nu, 22 år efter att boken inletts.


På sidan 38 har kyrkoherde Bodinus gjort en anteckning om att danskarna kom i sina skepp den 1 september 1677. Stadsborna flydde och fienden skonade bara kyrkan och skolhuset, resten brändes ner. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:1 (1655-1696) Bild 25 / sid 39.

Ja, man kan verkligen känna att man kommer historien nära vid läsningen av det som skrevs just då, när det hände.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar