Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

De mördades 1861

Igår kunde vi i VT läsa om mordet på bryggarmadamen Gustava Sandberg och hennes piga Catharina Elisabeth Asplund i Västervik 1861. Det här mordet är välkänt i Västerviks historia, och omskrivet flera gånger, både i tidningar och böcker. Här ska jag berätta om varifrån de kom, de mördade och mördaren. Det kan man som bekant utläsa ur kyrkböckerna.

Dödboken för Västervik 1861:

Västervik C:9

Västervik C:9
Från Västervik C:9 sidan 312, Arkiv Digital.

Ofta har Gustava Sandberg kallats änka, men det var hon inte, utan skild som Bengt Faleij berättar i artikel. Anledningen är att skilsmässor var så ovanliga på den tiden, så det fanns förmodligen ingen allmän vokabulär för frånskilda. Visserligen var hennes exmake död, men han hade dött efter skilsmässan. Prästerna skulle  rapportera in alla som föddes, vigdes och dog till Tabellverket (dagens Statistiska Centralbyrån) och där fanns ingen kolumn för frånskilda i formuläret så dessa skrevs oftast som änkor och änklingar.

Gustava Sandberg hette egentligen Sandelius, så står det i husförhörslängden. I dödboken står det Sandberg, f Sandelius. Detta gäller också pigan Catharina Asplund, som var änka efter Fredrik Svensson. I allmänhet behöll kvinnor sitt efternamn på den här tiden, ända fram till förra sekelskiftet. Att kvinnor per automatik byter efternamn vid giftermål är huvudsakligen ett 1900-talsfenomen. Catharina kallas oftast Carin när mordet är omskrivet, och detta var den vanliga kortformen av Catharina. En kanske lika vanlig kortform var Cajsa.

Västervik AI44
Från Västervik AI:44 sidan 115, Arkiv Digital.

Bryggeriet och bostaden där de bodde omfattade Södra kvarteren nr 47 och 48. Här fanns en lång rad anställda pigor och drängar, bland andra mördaren Carl Fredrik Ottosson. Han var dräng och hade kommit i tjänst hos Gustava Sandberg så sent som året innan. Då flyttade han till Västervik från Eds kapellförsamling, det vi idag kallar Östra Eds församling.

Carl Fredrik Ottosson var född den 27 juli 1829 i Västra Ed, och alltså 32 år när han begick mordet, eller snarare dråpet. Han var bondson från Averum, föräldrarna hette Otto Andersson Edler och Stina Kajsa Gudmunsdotter. Vid dopet fick han även namnet Theodor.

Averum ligger i församlingens sydöstra hörn norr om Loftahammar och överfördes på 1830-talet till Eds kapellförsamling. Föräldragården var på en åttondels mantal, det finns både dräng och piga på gården. Carl Fredriks far var hemmansägare och båda föräldrarna kom från socknen. Det är på fädernet som Carl Fredrik kommer från Averum, här bodde tidigare hans farföräräldrar Anders Thyrsson och Sara Thyrsdotter. Hans morföräldrar var Gudmund Göransson och Catharina Larsdotter från Skillered. I familjen fanns ytterligare tre barn, storebror Göran August, lillasyster Fredrika och lillebror Anders Leander. 1846, när Carl Fredrik var 17 år, blev han dräng på en gård i Loftahammar men kom hem igen sedan familjen flyttat till Veländebo där hans far blivit arrendator. Ett par år före mordet återvände de till Averum.

Östra Ed AI:10
Husförhörslängden Östra Ed AI:10 sidan 5, Arkiv Digital.

Carl Fredrik Ottosson undslapp galgen trots sitt bestialiska dåd. Den 15 januari 1862 omvandlade Göta hovrätt dödsdomen till livstids fästningsarbete. Den 24 augusti 1872, bara tio år senare, benådades han av kungen och kom sedan hem till familjen den 23 september. Då kom han från fängelset i Landskrona. Hans far Otto Andersson Edler fick inte vara med om sonens benådning utan dog i januari 1872. Han hade inte ens fyllt 73 år men prästen skriver att han dog av ålderdomsbräcklighet. Kanske var han en bruten man efter sonens dom.

Östra Ed AI:14
Husförhörslängden Östra Ed AI:14 sidan 6, Arkiv Digital.

Carl Fredrik stannade bara hemma i Averum ett halvår. Den 1 april 1873 flyttade han till Västervik igen. I inflyttningslängden står det att han är den benådade livstidsfången C. F. Ottoson Edler från Eds capell. I Västervik blev han smidesarbetare och bodde först i Marieborg. Redan en månad efter inflyttningen gifte han sig med pigan Carolina Zanton. Lysningen har de tagit ut den 4 april så kanske har Carl Fredrik redan direkt efter frigivningen bott i Västervik och där träffat Carolina, men varit skriven hemma på Averum. Kanske kände de varandra sedan tidigare och hade hållit brevkontakt.

Äktenskapet blev kort. Den 9 oktober 1875, två och ett halvt år efter vigseln, dog Carl Fredrik. Det skedde ombord på ångaren Gamleby, där han och skepparen Carl Johan Nilsson båda dog av kolosförgiftning. Frågan är vad som hände? Om det var en ren olycka eller om de varit onyktra och råkat göra något fel med ångbåtens maskineri? I husförhörslängden ser det ut som ett frågetecken efter dödsdatumet, men det kan ju vara en annan krumelur. Eller så hade ångaren legat vid kaj och man funnit de båda två döda männen utan att veta om de dött samma dag eller dagen innan. Båda två begravdes den 14 oktober. Även skepparen kom från Ed. Kanske var det en barndomsbekant som Carl Fredrik umgåtts med i stan.

Carl Fredrik lämnade inga barn efter sig, om han inte var far till den utomäktenskapliga dotter som hustrun Carolina fött redan 1859. Någon far finns inte antecknad. Vid Carl Fredriks död bodde familjen på Strömsgatan men Carolina flyttade sedan till Östermalm.

Carl Fredriks tre syskon bodde kvar hemma på gården i Averum. Storebror Göran August var enligt prästen "ofärdig, sjuklig, oförmögen till arbete" och dog 1878. Två år senare dog modern. Lillebror Anders Leander, åtta år yngre än Carl Fredrik, gifte sig och tog över gårdsbruket. Systern Fredrika stannade kvar hemma, även hon är antecknad som sjuklig och ofärdig.

Livet blev nog tungt för Anders Leander Ottosson. Inte bara för att storebror var en mördare, inom loppet av åtta år förlorade han både sin mor, två av sina syskon och två av sina tre barn. Tio år senare dog hustrun och han gifte om sig efter ett år. Då hade enda dottern blivit 17 år och flyttat hemifrån. Han levde till 1906. Fastigheten ägdes länge av sterbhuset men uppenbarligen var det de två överlevande bröderna som båda ägde gården, fram till Carl Fredriks död. När han gifte sig i Västervik hade han titeln hemmansägare.

Även om det här riskerar att bli en roman så ska jag också berätta om Gustava Sandbergs och Catharina Asplunds bakgrund.

Gustava Sandberg ägde Södra kvarteret nr 47 och 48. Efter mordet är dessa båda kvarter hopslagna med nr 46, och här bor bland andra sjökaptenen Carl Ludvig Oscar Egge med hustrun Charlotta Sophia Georgina Lagers. Kanske är det han som köpt fastigheterna sedan kungen och drottningen tackat nej till gåvan från den mördades testamente.

När Gustava dödades var hon 73 år gammal och hade två fostersöner boende hos sig. De var båda två i övre tonåren och i alla fall den ene av dem var hennes avlidne brors son. Han hette Gustaf Theodor Sandelius och kom från Etelhem på Gotland. Den andre var Per Johan Petersson från Torsås, som även var lärling i bryggeriet. Tidigare hade hon haft flera andra syskonbarn som fosterbarn hos sig. Många pigor och drängar kom och gick i hennes tjänst.

Bryggaren Johan Sandberg och Gustava Sandelius gifte sig på midsommarafton 1814 i Västervik. Då var han färgeregesäll och arrenderade ett färgeri och hon kallades jungfru, men egentligen var hon piga på Cedersbergs glasbruk i Bjärka-Säby i hemsocknen Vist i Östergötland. Där bodde hennes föräldrar, smeden Carl Sandelius och hans hustru Christina Persdotter. Gustava föddes 1788 och hade alltså hunnit bli 26 år när hon gifte sig med den tre år äldre maken. Hon hade en syster som var ett år yngre och hette Eva Lotta.

Johan Sandberg kom från Kråkshult utanför Eksjö och hade flyttat till Västervik från Vadstena 1813. Kanske besökte han Cedersbergs glasbruk och träffade Gustava där. Kanske var det en syster till Johan, kvinnan som heter Lovisa Sandberg och som har bott i Vist fram till 1813 och sedan bott i samma hushåll som Johan i Västervik innan han gifte sig.

I början av 1820-talet flyttade Gustava och Johan in i fastigheten på det vi nu kallar Spötorget, och som då var utkanten av stan. De verkar inte ha fått några barn, åtminstone inga som överlevt spädbarnsåren. 1835 skildes makarna åt. Orsaken var att Johan Sandberg varit otrogen. Efter skilsmässan flyttade han till Linköping och dog där på julafton samma år. Att ägna sig åt vänsterprassel var ett lagbrott på den tiden, och Johan fick undergå hemlig skriftning som straff. Det innebar att han fick träffa prästen i enskildhet och bekänna sina synder för att sedan bli förlåten. Han kan dessutom ha fått betala böter. Hans brott var så kallat enkelt hor, vilket innebär att den andra parten inte var gift.

Västervik AI:24
Husförhörslängden Västervik AI:24 sidan 475, Arkiv Digital.

Catharina Asplund (eller Carin Svensson) bodde vid tiden för mordet i Sonderburg ovanför vår nuvarande stadspark. Då låg det utanför stadskvarteren. Hon var född i Västervik 1815 och hade blivit änka på nyårsafton året innan hon mördades, och vara alltså då 45 år gammal. Maken hette Fredrik Svensson och var arbetskarl, född i Gamleby 1812. I husförhörslängden finns ett så kallat frejdebevis för Fredrik Svensson. Det var ett intyg som berättar att han är en rättskaffens människa, att han kunde sin kristensdomslära och att han var ledig för äktenskap. Attesten är utfärdad av komminister Nelzén i Loftahammar.

Västervik AI37
Husförhörslängden Västervik AI:37 sidan 44, Arkiv Digital.

När de gifte sig i november 1850 var han fiskardräng på Gränsö och hon var piga i Norra kvarteret nr 12. I husförhörslängden här finns också en utomäktenskaplig dotter som hette Josephina Albertina, född i Hjorted i maj 1850, alltså bara ett halvår före bröllopet. Dottern var deras gemensamma och hela familjen flyttade till Södermalm, kvarteret nr 8.

Västervik AI44
Husförhörslängden Västervik AI:44 sidan 162, Arkiv Digital.

Dottern dog innan hon hann fylla ett år, i april 1851. 1850 har prästen skrivit en anteckning i husförhörslängden som ser ut som om Catharina fått 11 oäkta barn, men i nästa husförhörslängd står det 2, så det är den romerska siffran 2. Några fler barn fick de inte.

Västervik AI37
Husförhörslängden Västervik AI:37 sidan 44, Arkiv Digital.

Catharinas första barn föddes 1841 och hette också Albertina Josefina. Hon dog 1848.
Även Catharina själv var född utom äktenskapet. I födelseboken står dopnamnen Cajsa Lisa, och inte Catharina Elisabeth som hon hette senare i livet. Men det är ju samma namn. Hennes föräldrar var skepparen Johan Asplund i Västervik och hans trolovade Anna Nilsdotter, som då var 38 år gammal. De verkar ha gift sig senare.

Historien finns i arkiven.

Källor: Kyrkoarkiven i Västervik, Västra Ed och Östra Ed, samt Västerviks stads borgarbok 1740-1864. Samtliga bilder kommer från Arkiv Digital.



 

 

 

 

 

Kärlek och romantik

kärlek

Idag på Alla Hjärtans Dag måste det förstås handla om kärlek. Men kärleken är inte synlig i kyrkböckerna, annat än i undantagsfall. Har du däremot möjlighet att läsa brev och dagböcker från dina gamla släktingar, då kan kärleken säkert stiga fram i ljuset.

Vid släktforskning i kyrkböckerna är det nog snarare skralt med kärlek. Att gifta sig av kärlek var kanske inte så vanligt i äldre tider. Givetvis förekom det, men vanligare var nog andra praktiska orsaker som att trygga sin försörjning.

Yngre drängar gifte sig med änkor på gårdar, ett mycket vanligt fenomen. Ibland när jag ser det tänker jag att "hoppas det var kärlek som låg bakom" men oftast var det nog ett sätt att trygga framtiden på gården.

Präster konserverade änkor. Visst låter det lite läskigt? Men det innebar att en ung präst kunde gifta sig till en församling genom att ingå äktenskap med företrädarens änka som då slapp flytta. Det var mycket vanligt och ingick i förhandlingen med domkapitlet när en prästtjänst skulle tillsättas.

Bland bönder och torpare inleddes nog fler äktenskap för att ett barn väntade än att det inte var så. Någon statistik har jag inte, men enligt min erfarenhet skedde vigseln oftare några månader före första barnets födelse än innan första barnet avlats. En släktforskare jag en gång diskuterade detta med sa att man nog försökte bli med barn för att se att det gick att säkra återväxten på gården eller torpet innan man valde maka för gott. Att ha barn som kunde ta över och ta hand om en på ålderdomen var en trygghet.

I kyrkböckerna och i domböckerna finns en hel del skrivet om brutna äktenskapslöften, framför allt i samband med utomäktenskapliga barn. Ogifta kvinnor som födde barn uppgav i många fall att de blivit rådda med barn under äktenskapslöfte. Om mannen sedan drog sig undan när det blev allvar av, ja då var det nog inte så mycket kärlek där.

Nyligen stötte jag på en anteckning i en husförhörslängd där en man ansågs som far till en kvinnas utomäktenskapliga barn. Änkan Signe menade att husmannen Nils "gifvit henne löfte om äktenskap och är fader till hennes dotter Maria Nilsdotter, samt önskar att han uppfyller sitt äktenskapslöfte" har prästen skrivit. Denne Nils bodde tillsammans med en annan kvinna som han hade barn med. I vår tid känns nog detta konstigt. Vem vill vara gift med och leva ihop med någon som inte själv vill det? Det är ju knappast någon förutsättning för kärlek med ett sådant äktenskap. Men då handlade det säkerligen mycket mer om försörjning än något annat.

Idag får det nog bli kärleksmums till kaffet.

kärlek
Visst ser det romantiskt ut? Karl Johansson och hans fästmö Lovisa Olsson tog en roddtur i juni 1909. De kom från Hjärtums socken i Västergötland. Kanske är de släkt med mig, det vet jag inte men jag har en del släkt från Hjärtum. Bilden kommer från Vänersborgs Museum, foto: Olof Jonsson.

Värdet av en begravning

Den senaste tiden har jag läst många bouppteckningar. Väldigt många har digitaliserats numera. Använder du Arkiv Digital för din släktforskning hittar du dem under respektive församling med vidarelänk till rätt häradsrätt eller rådhusrätt.

Det är ju roligt att läsa om alla grejer folk hade förr, en hel del saker som vi inte längre använder och en del som vi kanske inte ens vet vad det är. Annat som fångar intresset är vilka folk stod i skuld till och hur mycket. Det finns de som säkert ansågs som rika, storbönder med rejäla gårdar och mycket husfolk, men som det visade sig att de stod högt i skuld när bouppteckningen gjordes. Och andra som lånade ut pengar, kanske nästan fungerade som socknens bank på den tiden.

Bouppteckningen kan säga mycket om en familj, inte bara om de levde i välstånd eller fattigdom. För att få ett grepp om hur värdet på riksdalerna var i förhållande till våra pengar idag brukar jag titta på vad begravningen kostade. Kostade den 15 riksdaler så var nog en behållning på 302 riksdaler en hyfsad slant.

bouppteckning
1868 kostade begravningen för den avlidne 15 riksdaler och 37 öre. Sonen fick 15 riksdaler för att han vårdat sin far under sjukdomen. 302 riksdaler och 43 öre blev behållningen. Bildkälla: Arkiv Digital, Tjust häradsrätt (H) FIIIa:104 (1869-1869) Bild 138 / sid 134.

Börja släktforska nu!

Lördag den 20 januari är det Släktforskningens dag i Sverige. Det innebär att släktforskarföreningarna har öppet och välkomnar nya besökare. Även många arkiv har öppet, så passa på att inleda din släktforskning med ett besök idag.

I Västervik håller Tjust släktforskarförening öppet i vår forskarlokal under Stadsbiblioteket. Där kan du få hjälp att komma igång och även få hjälp med problem du stött på om du redan är släktforskare. Flera av våra erfarna medlemmar brukar vara på plats och kan svara på frågor.  Läs om öppettiden.

Det är tack vare ett sådant besök som jag själv kom att börja släktforska. För drygt tio år sedan gick maken och jag till föreningslokalen när det var ett öppet hus och där fick vi direkt hjälp med att hitta min svärfars familj i kyrkböckerna. Jag blev så fascinerad att jag inte kunde släppa tanken på att släktforska. För nio år sedan övergick tanken till handling. Jag är så glad för den hjälp vi fick och som blev starten på det roligaste som finns, att släktforska.

I februari blir det dessutom gratis att få tillgång till Riksarkivets digitaliserade arkiv. Då är det bara att sätta igång. Men gå en kurs först, det har du stor nytta av.

dag
Bild från förra årets Släktforskningens dag, då besökare kom till vår forskarsal på Stadsbiblioteket för att få hjälp. Här är det våra medlemmar Hans Wilensjö och Ann Persson som ger råd.

forskarsalen
I forskarsalen finns inte bara tillgång till alla möjliga digitala arkiv utan också litteratur som kan hjälpa dig i din släktforskning.

Kyrkböcker från Gammelsvenskby

Här om dagen fick jag en fråga om kyrkböckerna från Gammelsvenskby finns tillgängliga. Och det gör de. Åtminstone en del, för kanske finns det fler. Jag vet att det i Västervik finns folk med rötter i Gammelsvenskby, och kanske någon mer som funderat på detta.

Kyrkböckerna från Gammelsvenskby finns digitaliserade hos Riksarkivets digitala forskarsal Svar. Sök dem via NAD, som jag gjort. Har du konto på Svar kan du se dem direkt, annars får du vänta till 1 februari när Svar blir avgiftsfritt.

Gammelsvenskby
Detta är en lista över folket som bor i Gammelsvenskby, alltså motsvarande svenska husförhörslängder men inte med lika utförliga uppgifter. Bild från Riksarkivet, bildkälla: Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, SE/ViLA/23094/4 (1795-1876), bildid: J0000052_00042.

Gammelsvenskby
Barn födda i Gammelsvenskby 1894. Bild från Riksarkivet, bildkälla: Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, SE/ViLA/23094/5 (1892-1906), bildid: J0000053_00006

När danskarna härjade

Det nya året inleder jag med att ta en titt i Västerviks äldsta kyrkbok som inleds år 1655. Även om jag själv inte har någon släkt här så fascineras jag av dessa riktigt gamla kyrkböcker. 1655, det är 363 år sedan!

Västerviks äldsta ministerialbok innehåller anteckningar om födda, vigda och döda, men även en del annat.

C1
Den äldsta personnoteringen är från den 6 januari 1655 om den första församlingsbon som dog det året. Då "afsomnade" en man som hette Eriksson. För mig är detta svårläst och jag kan inte tyda hans förnamn men det finns det säkert någon av er läsare som kan. Nästa som dog var den gamla hustrun hos, ja står det Zakris? Hon avsomnade den 19 januari och eftersom hon kallas gammal kan vi kanske misstänka att hon var född på 1500-talet. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:1 (1655-1696) Bild 152 / sid 289.

C1
Den 7 januari fick prästen viga Jonas (eller hette han Jon?) Jönsson och Barbro Hansdotter. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:1 (1655-1696) Bild 31 / sid 51.

C1
Första barnet som föddes i Västervik detta år kom inte till världen förrän i februari. Det var lille Samuel som döptes den 5 februari, son till Måns Samuelsson. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:1 (1655-1696) Bild 50 / sid 89.

I boken finns också en längd över Västerviks kyrkoherdar, med början 1586. Då hette kyrkoherden Mats Larsson (Matthias Laurentii) som verkar ha dött detta år. Den som var präst när denna bok inleddes hette Arvidus Anders Rydelius. Han ankom 1653 och ersattes 1675 av O. L. Bodinus. Det var alltså Rydelius som hade den vackra men en aning svårlästa handstilen. Eller hade han hjälp av en kyrkoskrivare?

Du har säkert läst om eller hört talas om danskarnas härjningar i Västervik, när de brände ner stan och borgarna fick fly. Det sista danska anfallet skedde 1677 och det känns ju som om det är väldigt långt bort i historien. Men i den här kyrkboken händer det här och nu, 22 år efter att boken inletts.


På sidan 38 har kyrkoherde Bodinus gjort en anteckning om att danskarna kom i sina skepp den 1 september 1677. Stadsborna flydde och fienden skonade bara kyrkan och skolhuset, resten brändes ner. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:1 (1655-1696) Bild 25 / sid 39.

Ja, man kan verkligen känna att man kommer historien nära vid läsningen av det som skrevs just då, när det hände.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

Bloggar

Politikerbloggar