Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

De mördades 1861

Igår kunde vi i VT läsa om mordet på bryggarmadamen Gustava Sandberg och hennes piga Catharina Elisabeth Asplund i Västervik 1861. Det här mordet är välkänt i Västerviks historia, och omskrivet flera gånger, både i tidningar och böcker. Här ska jag berätta om varifrån de kom, de mördade och mördaren. Det kan man som bekant utläsa ur kyrkböckerna.

Dödboken för Västervik 1861:

Västervik C:9

Västervik C:9
Från Västervik C:9 sidan 312, Arkiv Digital.

Ofta har Gustava Sandberg kallats änka, men det var hon inte, utan skild som Bengt Faleij berättar i artikel. Anledningen är att skilsmässor var så ovanliga på den tiden, så det fanns förmodligen ingen allmän vokabulär för frånskilda. Visserligen var hennes exmake död, men han hade dött efter skilsmässan. Prästerna skulle  rapportera in alla som föddes, vigdes och dog till Tabellverket (dagens Statistiska Centralbyrån) och där fanns ingen kolumn för frånskilda i formuläret så dessa skrevs oftast som änkor och änklingar.

Gustava Sandberg hette egentligen Sandelius, så står det i husförhörslängden. I dödboken står det Sandberg, f Sandelius. Detta gäller också pigan Catharina Asplund, som var änka efter Fredrik Svensson. I allmänhet behöll kvinnor sitt efternamn på den här tiden, ända fram till förra sekelskiftet. Att kvinnor per automatik byter efternamn vid giftermål är huvudsakligen ett 1900-talsfenomen. Catharina kallas oftast Carin när mordet är omskrivet, och detta var den vanliga kortformen av Catharina. En kanske lika vanlig kortform var Cajsa.

Västervik AI44
Från Västervik AI:44 sidan 115, Arkiv Digital.

Bryggeriet och bostaden där de bodde omfattade Södra kvarteren nr 47 och 48. Här fanns en lång rad anställda pigor och drängar, bland andra mördaren Carl Fredrik Ottosson. Han var dräng och hade kommit i tjänst hos Gustava Sandberg så sent som året innan. Då flyttade han till Västervik från Eds kapellförsamling, det vi idag kallar Östra Eds församling.

Carl Fredrik Ottosson var född den 27 juli 1829 i Västra Ed, och alltså 32 år när han begick mordet, eller snarare dråpet. Han var bondson från Averum, föräldrarna hette Otto Andersson Edler och Stina Kajsa Gudmunsdotter. Vid dopet fick han även namnet Theodor.

Averum ligger i församlingens sydöstra hörn norr om Loftahammar och överfördes på 1830-talet till Eds kapellförsamling. Föräldragården var på en åttondels mantal, det finns både dräng och piga på gården. Carl Fredriks far var hemmansägare och båda föräldrarna kom från socknen. Det är på fädernet som Carl Fredrik kommer från Averum, här bodde tidigare hans farföräräldrar Anders Thyrsson och Sara Thyrsdotter. Hans morföräldrar var Gudmund Göransson och Catharina Larsdotter från Skillered. I familjen fanns ytterligare tre barn, storebror Göran August, lillasyster Fredrika och lillebror Anders Leander. 1846, när Carl Fredrik var 17 år, blev han dräng på en gård i Loftahammar men kom hem igen sedan familjen flyttat till Veländebo där hans far blivit arrendator. Ett par år före mordet återvände de till Averum.

Östra Ed AI:10
Husförhörslängden Östra Ed AI:10 sidan 5, Arkiv Digital.

Carl Fredrik Ottosson undslapp galgen trots sitt bestialiska dåd. Den 15 januari 1862 omvandlade Göta hovrätt dödsdomen till livstids fästningsarbete. Den 24 augusti 1872, bara tio år senare, benådades han av kungen och kom sedan hem till familjen den 23 september. Då kom han från fängelset i Landskrona. Hans far Otto Andersson Edler fick inte vara med om sonens benådning utan dog i januari 1872. Han hade inte ens fyllt 73 år men prästen skriver att han dog av ålderdomsbräcklighet. Kanske var han en bruten man efter sonens dom.

Östra Ed AI:14
Husförhörslängden Östra Ed AI:14 sidan 6, Arkiv Digital.

Carl Fredrik stannade bara hemma i Averum ett halvår. Den 1 april 1873 flyttade han till Västervik igen. I inflyttningslängden står det att han är den benådade livstidsfången C. F. Ottoson Edler från Eds capell. I Västervik blev han smidesarbetare och bodde först i Marieborg. Redan en månad efter inflyttningen gifte han sig med pigan Carolina Zanton. Lysningen har de tagit ut den 4 april så kanske har Carl Fredrik redan direkt efter frigivningen bott i Västervik och där träffat Carolina, men varit skriven hemma på Averum. Kanske kände de varandra sedan tidigare och hade hållit brevkontakt.

Äktenskapet blev kort. Den 9 oktober 1875, två och ett halvt år efter vigseln, dog Carl Fredrik. Det skedde ombord på ångaren Gamleby, där han och skepparen Carl Johan Nilsson båda dog av kolosförgiftning. Frågan är vad som hände? Om det var en ren olycka eller om de varit onyktra och råkat göra något fel med ångbåtens maskineri? I husförhörslängden ser det ut som ett frågetecken efter dödsdatumet, men det kan ju vara en annan krumelur. Eller så hade ångaren legat vid kaj och man funnit de båda två döda männen utan att veta om de dött samma dag eller dagen innan. Båda två begravdes den 14 oktober. Även skepparen kom från Ed. Kanske var det en barndomsbekant som Carl Fredrik umgåtts med i stan.

Carl Fredrik lämnade inga barn efter sig, om han inte var far till den utomäktenskapliga dotter som hustrun Carolina fött redan 1859. Någon far finns inte antecknad. Vid Carl Fredriks död bodde familjen på Strömsgatan men Carolina flyttade sedan till Östermalm.

Carl Fredriks tre syskon bodde kvar hemma på gården i Averum. Storebror Göran August var enligt prästen "ofärdig, sjuklig, oförmögen till arbete" och dog 1878. Två år senare dog modern. Lillebror Anders Leander, åtta år yngre än Carl Fredrik, gifte sig och tog över gårdsbruket. Systern Fredrika stannade kvar hemma, även hon är antecknad som sjuklig och ofärdig.

Livet blev nog tungt för Anders Leander Ottosson. Inte bara för att storebror var en mördare, inom loppet av åtta år förlorade han både sin mor, två av sina syskon och två av sina tre barn. Tio år senare dog hustrun och han gifte om sig efter ett år. Då hade enda dottern blivit 17 år och flyttat hemifrån. Han levde till 1906. Fastigheten ägdes länge av sterbhuset men uppenbarligen var det de två överlevande bröderna som båda ägde gården, fram till Carl Fredriks död. När han gifte sig i Västervik hade han titeln hemmansägare.

Även om det här riskerar att bli en roman så ska jag också berätta om Gustava Sandbergs och Catharina Asplunds bakgrund.

Gustava Sandberg ägde Södra kvarteret nr 47 och 48. Efter mordet är dessa båda kvarter hopslagna med nr 46, och här bor bland andra sjökaptenen Carl Ludvig Oscar Egge med hustrun Charlotta Sophia Georgina Lagers. Kanske är det han som köpt fastigheterna sedan kungen och drottningen tackat nej till gåvan från den mördades testamente.

När Gustava dödades var hon 73 år gammal och hade två fostersöner boende hos sig. De var båda två i övre tonåren och i alla fall den ene av dem var hennes avlidne brors son. Han hette Gustaf Theodor Sandelius och kom från Etelhem på Gotland. Den andre var Per Johan Petersson från Torsås, som även var lärling i bryggeriet. Tidigare hade hon haft flera andra syskonbarn som fosterbarn hos sig. Många pigor och drängar kom och gick i hennes tjänst.

Bryggaren Johan Sandberg och Gustava Sandelius gifte sig på midsommarafton 1814 i Västervik. Då var han färgeregesäll och arrenderade ett färgeri och hon kallades jungfru, men egentligen var hon piga på Cedersbergs glasbruk i Bjärka-Säby i hemsocknen Vist i Östergötland. Där bodde hennes föräldrar, smeden Carl Sandelius och hans hustru Christina Persdotter. Gustava föddes 1788 och hade alltså hunnit bli 26 år när hon gifte sig med den tre år äldre maken. Hon hade en syster som var ett år yngre och hette Eva Lotta.

Johan Sandberg kom från Kråkshult utanför Eksjö och hade flyttat till Västervik från Vadstena 1813. Kanske besökte han Cedersbergs glasbruk och träffade Gustava där. Kanske var det en syster till Johan, kvinnan som heter Lovisa Sandberg och som har bott i Vist fram till 1813 och sedan bott i samma hushåll som Johan i Västervik innan han gifte sig.

I början av 1820-talet flyttade Gustava och Johan in i fastigheten på det vi nu kallar Spötorget, och som då var utkanten av stan. De verkar inte ha fått några barn, åtminstone inga som överlevt spädbarnsåren. 1835 skildes makarna åt. Orsaken var att Johan Sandberg varit otrogen. Efter skilsmässan flyttade han till Linköping och dog där på julafton samma år. Att ägna sig åt vänsterprassel var ett lagbrott på den tiden, och Johan fick undergå hemlig skriftning som straff. Det innebar att han fick träffa prästen i enskildhet och bekänna sina synder för att sedan bli förlåten. Han kan dessutom ha fått betala böter. Hans brott var så kallat enkelt hor, vilket innebär att den andra parten inte var gift.

Västervik AI:24
Husförhörslängden Västervik AI:24 sidan 475, Arkiv Digital.

Catharina Asplund (eller Carin Svensson) bodde vid tiden för mordet i Sonderburg ovanför vår nuvarande stadspark. Då låg det utanför stadskvarteren. Hon var född i Västervik 1815 och hade blivit änka på nyårsafton året innan hon mördades, och vara alltså då 45 år gammal. Maken hette Fredrik Svensson och var arbetskarl, född i Gamleby 1812. I husförhörslängden finns ett så kallat frejdebevis för Fredrik Svensson. Det var ett intyg som berättar att han är en rättskaffens människa, att han kunde sin kristensdomslära och att han var ledig för äktenskap. Attesten är utfärdad av komminister Nelzén i Loftahammar.

Västervik AI37
Husförhörslängden Västervik AI:37 sidan 44, Arkiv Digital.

När de gifte sig i november 1850 var han fiskardräng på Gränsö och hon var piga i Norra kvarteret nr 12. I husförhörslängden här finns också en utomäktenskaplig dotter som hette Josephina Albertina, född i Hjorted i maj 1850, alltså bara ett halvår före bröllopet. Dottern var deras gemensamma och hela familjen flyttade till Södermalm, kvarteret nr 8.

Västervik AI44
Husförhörslängden Västervik AI:44 sidan 162, Arkiv Digital.

Dottern dog innan hon hann fylla ett år, i april 1851. 1850 har prästen skrivit en anteckning i husförhörslängden som ser ut som om Catharina fått 11 oäkta barn, men i nästa husförhörslängd står det 2, så det är den romerska siffran 2. Några fler barn fick de inte.

Västervik AI37
Husförhörslängden Västervik AI:37 sidan 44, Arkiv Digital.

Catharinas första barn föddes 1841 och hette också Albertina Josefina. Hon dog 1848.
Även Catharina själv var född utom äktenskapet. I födelseboken står dopnamnen Cajsa Lisa, och inte Catharina Elisabeth som hon hette senare i livet. Men det är ju samma namn. Hennes föräldrar var skepparen Johan Asplund i Västervik och hans trolovade Anna Nilsdotter, som då var 38 år gammal. De verkar ha gift sig senare.

Historien finns i arkiven.

Källor: Kyrkoarkiven i Västervik, Västra Ed och Östra Ed, samt Västerviks stads borgarbok 1740-1864. Samtliga bilder kommer från Arkiv Digital.



 

 

 

 

 

Forska om släktens emigranter

Ni har väl inte missat att släktforskarförbundets tidigare handbok om emigrantforskning kommit ut i ny och reviderad upplaga i år? Nu är den helt inriktiad på digital forskning och har även bytt namn till "Emigrantforska på nätet".

Författarna är desamma, det vill säga Anna-Lena Hultman och Ted Rosvall. Nu handlar det alltså nästan enbart om de digitaliserade arkiven, åtkomliga via nätet. Bokens innehåll är koncentrerat till USA och Kanada, eftersom de allra flesta emigranter styrde kosan dit.

I boken får vi en handfast vägledning till en mängd databaser och register, gratis eller till varierad kostnad. Dessa är värdefulla och användbara för släktforskaren men redan i inledningen påminner författarna om att de också är andrahandskällor och som i möjligaste mån bör kontrolleras i arkivhandlingar, eller alternativt i flera databaser.

Det handlar en hel del om de amerikanska folkräkningarna som är ovärderliga för en släktforskare. I USA har folkräkningar gjorts vart tionde år från 1790 men publiceras inte förrän efter 72 år. Vissa år gjordes dessutom delstatliga folkräkningar. En folkräkning visar läget när den gjordes men inte vad som hände mellan dem. Vi får veta i detalj vad de olika folkräkningarna kan ge information om.

Andra kapitel guidar oss till sökbara adressregister, lantmäterikartor, böcker över födda, vigda och döda, dödregistret Social Security Death Index, svenskamerikanska kyrkoarkiv och hur de kan hittas, gravregister, svenskamerikanska tidningar, militära handlingar, medborgarskapshandlingar och diverse släktforskarportaler på nätet. Med mera. Sammantaget är det en mycket användbar handbok, tycker jag.

emigrantforskning

Kataloger från skolorna

Tjust Släktforskarförening har fått en samling skolmatriklar och andra skoltrycksaker från biblioteket. De finns i forskarsalen under stadsbiblioteket och du kan läsa i dem där.

I samlingen finns skolkataloger från enstaka år under perioden 1902–1956. Det finns också examenskataloger och redogörelser för verksamheten. Den äldsta verkar vara årsberättelsen för läroverket från 1866. Den första studentexamen på läroverket i Västervik hölls 1864.

Elevkatalogerna innehåller namn på varje elev per klass, födelseår och inskrivningsår och hemort. I någon årgång finns även adress och faderns yrke med.
 
Inte bara information om elever utan även om lärare ingår i katalogerna. Lärarna på läroverket 1956 presenteras med namn, adress och telefonnummer, tjänsteställning (de flesta är adjunkter), vilka ämnen de undervisade i och i vilka klasser. 24–25 veckotimmars undervisning var det normala. I de äldre läroverkskatalogerna är uppgifterna om lärarna mer knapphändiga.
 
Lektor Berlins väg har du förmodligen åkt på i Västervik. Lektor Berlin var en av lärarna på läroverket, han var fil dr och undervisade 1869 i både franska och tyska.

skolkataloger

Detta ingår i samlingen:
Läroverkets elevkataloger: Höstterminerna  1902-1906, 1913, 1932, 1951, 1956.
Flickskolans elevkataloger: Läsåret 1903-1904, höstterminen 1919.
Diverse examensskrifter, årsberättelser med mera.

skolkataloger

skolkataloger

skolkataloger

skolkataloger

436 år tillbaka i tiden

I helgen har jag gått igenom en del tidigare outforskade grenar i min mammas släktträd, med hjälp av ett par sockenböcker. En nyutkommen bok från Ullared och en lite äldre från grannsocknen Gällared.

Det här är i mellersta Halland. Ullared känner nog de flesta till men det finns mycket mer än Gekås där.

I hembygdsföreningarna här har man gått igenom kyrkböcker, mantalslängder och andra skattelängder, domböcker och bouppteckningar och utifrån dessa sammansatt en slags kataloger över varje bostad i socknen, från äldsta tider till idag.

Ett fantastiskt arbete! Här kan jag få ledtrådar som jag sedan själv kan kolla upp i kyrkböcker och andra källor. Det har jag gjort nu i en hel del fall, och allt stämmer med vad jag själv hittat. Tack vare detta har jag kunnat komplettera mitt träd med ytterligare ett antal personer födda på 1600- och 1700-talet.

I flera fall går källorna tillbaka till dansktiden, alltså före 1645. Då var hallänningarna danskar. Mantalslängderna från de närmaste åren före 1645 finns i de svenska arkiven.

Mina äldsta anor just nu tror jag är Anders Olofsson som dog någon gång före 1601 och hans hustru Kerstin Jönsdotter. De hade gården Yttre Hjärtared nr 2 år 1581. Anders var länsman och nämndeman. Kerstin kom från Sverige, förmodligen från Västergötland dit det inte är så långt från Ullared. Tack vare ett gårdsköp som Kerstin tog strid mot kan vi i domböckerna läsa om vilka de var.

1581! Det är 436 år sedan! Ganska svindlande, tycker jag. Mellan mig och dem är det elva generationer.

Larsagården
Kanske såg deras gård ut ungefär så här, fast omålad och grå. Det här är en kringbyggd Hallandsgård från grannsocknen Köinge, och som idag är hembygdsmuseet Larsagården. De här byggnaderna är från tidigt 1700-tal har jag för mig och någon rödfärg användes inte på den tiden, husen har målats senare. Eget foto från 2016.

Jag undrar hur de hade det på gården? Hur såg det ut? Var det skog eller öppna marker? Idag kan man se gården från vägen när man kör från Ullared till Varberg. Förmodligen låg den på en annan plats på 1500-talet, före laga skiftet. Ända till 1848 var gården kvar i samma släkt.

Biblioteksarkiv

Är det något du undrar över i Västerviks historia? I så fall kan svaret finnas i Bertil Ljungbergs arkiv på stadsbiblioteket. Eller kanske i bibliotekets klipparkiv.

Vem Bertil Ljungberg var vet jag inte men han var uppenbarligen mycket intresserad av den lokala historien. Han samlade på information från tidningar och kanske också från böcker och andra skrifter. I många fall skrev han av och i andra kopierade han och allt katalogiserades och samlades i pärmar. Pärmarna har sedan donerats till stadsbiblioteket och finns nu i Tjustrummet.

Där finns också bibliotekets klipparkiv med artiklar från lokaltidningarna om Tjust historia, t ex gårdar, herresäten, öar, socknar mm. Jag tror att dessa artiklar sträcker sig ungefär från 1970-talet till 1990-talet, kanske in på 2000-talet.

Båda arkiven finns på papper och är vad jag vet inte digitaliserade utan får läsas på plats på stadsbiblioteket. Men en riktig liten guldgruva, vill jag nog påstå.

arkiv
I Tjustrummet på stadsbiblioteket finns Bertil Ljungbergs arkiv och på hyllorna under hittar du klipparkivet.

arkiv
Registret för Bertil Ljungbergs arkiv. Jag letade efter Keventerska gården.

arkiv
Via hänvisningen i registret kom jag till denna artikel.

arkiv
Det finns också äldre material i Bertil Ljungbergs arkiv, som här från tidigt 1800-tal.

arkiv
Till klipparkivet finns också ett register. Jag letade efter artiklar från min socken Västrum.

arkiv
I klipparkivet finns bland mycket annat den här artikeln om lotsarna på Idö...

arkiv
...och denna om affären på Västra Eknö.

De döda på Läroverksplan

I nästa vecka ska läroverksplanen framför Ellen Keyskolan grävas ut av arkeologer. Här ligger pestkyrkogården. Omkring 300 personer begravdes här under 1711 och 1712, alla döda i pesten. Att vi har en pestkyrkogård i stan är nog ganska allmänt känt.

Den platsen, som länge efteråt kallades Dödlyckan, togs i bruk som pestkyrkogård de sista dagarna i januari 1711. Det var borgmästaren Hans Baumans arvingar som skänkte en lycka utanför staden till kyrkogård. Den 7 mars 1712 slutade lyckan användas som begravningsplats för pestoffer, enligt prästens anteckning i kyrkboken.

pesten
Prästen har skrivit i kyrkboken om att Hans Baumans arvingar förärade en lycka "åt kvarnen till" som begravningsplats åt farsotens offer. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 7 / sid 5.

karta
Kartan från 1707 visar flera lyckor vid kvarnen i änden av Kvarngatan. Bildkälla: Lantmäteriets historiska kartor.

pesten
Efter den 30 januari 1711 började pestkyrkogården användas: "Vid denna tiden begyntes att bära liken utom staden". Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 179 / sid 349.

Mer om platsen kan ni läsa på kommunenes hemsida. Läs om pesten i Läkartidningen.

Det är här de ligger: Margareta Jacobsdotter, Anders Gröndahl, Maria Magdalena Petersdotter, Engla Svensdotter, Carl Täcklings änka och två döttrar, Per Grans hustru, dotter och son och alla de andra som dog i pesten vid den här tiden. Även om det inte finns några gravstenar kvar är det deras gravar, de dödas vilorum.

En titt i kyrkboken från de här två åren tar oss 300 år tillbaka i tiden. Vad tänkte prästen när han dag efter dag fyllde i namnen på alla de döda, när han såg sina församlingsmedlemmar dö i så stora skaror? Han klarade sig uppenbarligen själv, för det är samma handstil hela tiden i boken.

I mitten på november 1710 bröt pesten ut. Från och med den 14 november har prästen skrivit att efterföljande dött i en smittosam sjukdom. Man hade ju varnats om att pesten skulle kunna komma, men det var två år tidigare.

pesten
Prästens anteckning om den smittosamma sjukdomen i november 1710. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 177 / sid 345.

När pesten väl fått sitt grepp om stan slog den till ordentligt. I december 1710 dog 47 personer. Sedan minskade det under sommaren men tog fart igen på hösten. Den värsta månaden var september 1711, när 63 personer dog och värsta dagen verkar ha varit den 6 september med sex döda. Då dog Sven Skräddares hustru, den lille gossen Johan Bertilsson, hustrun Elisabeth Stephansdotter, flickan Margareta Johansdotter, pigan Gunilla Andersdotter och tunnbindaren Anders Nilsson.

Det lär ha funnits familjer som mer eller mindre utplånades. Elisabeth Stephansdotter var hustru till skepparen Johan Ankarman. Innan september var slut hade även dottern Anna, sönerna Stephan, Peter och Johan plus familjens piga dött. Men skepparen verkar ha klarat sig själv från pesten. Båtsmannen Lars Falk dog den 4 februari. Den 24 och 25 januari hade döttrarna Elisabeth och Anna dött. Den 6 och 9 februari dog två barn till. Om hustrun levde vet jag inte. Per Gran miste hustru och två barn under februari. Hur orkar man leva då?

pesten
Lars Falk dog den 4 februari 1711 och fyra av hans barn dagarna före och efter. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 180 / sid 351.

pesten
En del av de döda i september månad. Sida upp och sida ner med döda. Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 184 / sid 359.

De närmaste åren före pestens utbrott dog 50-100 personer per år i Västervik. 1710 dog 125 och 1711 dog 310 Västerviksbor. 1712 var det över, då dog bara 37 och året därpå 44. Sedan var det låga siffror i flera år. Inte så konstigt, när så många redan hade dött under pestens härjning. Hur många invånare hade Västervik då, i början av 1700-talet? Jag vet inte. Kanske 1000? 1500? Men det måste ha varit en stor andel som dog i pesten. I andra städer var det värre. I Stockholm dog 22000 av de 55000 invånarna i pesten. 2500 dog i Norrköping.

Det verkar inte som om Dödlyckan upphörde helt som begravningsplats när pesten ebbat ut. Ytterligare en begravning verkar ha skett i maj 1712. Då skriver prästen "d 11 avled här en så kallad medical doctor, utan tvivel af främmande religion, och lades ute på lyckan". Så kryptiskt! Dels en person utan namn, dels uppenbarligen en läkare som prästen alltså misstror på något sätt. Var det någon som anlänt till Västervik efter att pesten upphört? Ja, vem detta var lär vi väl aldrig få veta. Många gåtor döljer sig i arkiven.

pesten
Är detta den sista som begravdes på Dödlyckan? "En så kallad medical doctor, utan tvivel av främmande religion". Bildkälla: Arkiv Digital, Västervik (H) C:2 (1697-1724) Bild 188 / sid 367.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar