Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Artisternas släkt

Nu är det visfestivalsvecka och många artister ska stå på scenen i slottsruinen i Västervik. För en släktforskare är det kanske mest intressant vilken släkt en artist har.  

Festivalen inleds på torsdag kväll med bland andra Eva Dahlgren. Hon är född 1960 i Umeå, där även hennes far är född. Hennes farmor hette Karin Ragnhild Dahlgren (1903-1987) och var också från Umeå. Eva Dahlgrens mor kommer från Malmberget men hennes mormor Vera Amalia Kallin (1915-1997) föddes i Norsjö i Västerbotten. Det som är mer intressant är nog att Eva Dahlgren, enligt en annan släktforskare, tillhör den välkända så kallade "Författarsläkten i norr" med massor av kända namn. Inte bara författarna P-O Enqvist, Kurt och Anita Salomonsson,Torgny Lindgren och Stieg Larsson utan också Henning Sjöström, Roger Pontare, Margot Wallström med flera. De är alla ättlingar till Nicodemus Håkansson (troligen född 1592 och död 1668) och Margareta Persdotter från Burträsks socken. Om detta berättar släktforskaren Jan Fredman på sin hemsida.


Finn Zetterholms släkt kan du läsa om längre ner. Eva Dahlgren kommer från Norrbotten och Västerbotten. Bilder från Wikipedia. Foto på Finn Zetterholm: Carl Bengtsson. Foto på Eva Dahlgren: Bengt Nyman.

Att Jack Vreeswijks far är trubaduren Cornelis Vreeswijk, född i Holland, det vet ni förstås. Jack uppträder med Cajsa-Stina Åkerström, dotter till den store Fred Åkerström (1937-1985). Han döptes till Bo Gunnar som nyfödd men tog sedan även namnet Fred. Han föddes i Stockholm och hans far kom därifrån. Fred Åkerströms mor kom från Växjö men längre tillbaka har hennes släkt sina rötter i Högsby där hans mormors far Albert Teodor Strömbäck och mormors farfar Karl Strömbäck var skomakare vid mitten av 1800-talet. Fred Åkerströms morfars far Anders Holmberg, född 1836 i Normlösa, och morfars farfar med samma namn var båda livgrenadjärer.


Trubaduererna Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström och Gösta "Skepparn" Cervin 1965. Bild från Wikipedia.

På fredag uppträder Finn Zetterholm, som gästat Västervik många gånger. Hans släkt är känd, åtminstone hans föräldrar och hans morbror. Hans far är författaren Tore Zetterholm, hans mor är journalisten Gertrud Zetterholm (som vad jag minns skrev i Femina på 60-talet). Hon är storasyster till historikern Hans Villius. Deras föräldrar var tandläkaren Johan Emil Andersson och Anna Sofie Madelung, födda 1889 och 1885. Familjen bodde i centrala Kalmar på 1920-talet, i hörnet av Storgatan och Larmgatan. Tandläkare Andersson var född i Villstad församling i Jönköpings län och det måste vara därifrån han senare tog namnet Villius. Att ta efternamn från sin hemsocken var mycket vanligt förr. Anna Sofie Madelung var född i Ronneby där hennes far Henrik Wilhelm Madelung var trädgårdsmästare på Ronneby Brunn och hans verk kan fortfarande ses i brunnsparken. Han föddes i Danmark 1852 och hennes mor Anna Matilda Ljungberg kom från Nättraby i Blekinge. Anna Sofie hade minst tio syskon men tragiskt nog dog fem av dem i unga år, bland andra hennes storasyster Anna Sofie, född i december 1884 och död tre veckor gammal. När Anna Sofie sedan föddes ett år senare fick hon sin döda systers namn.

En annan av de inledande artisterna är John Holm som jag minns från 70-talet men inte hört på senare år. Han är född i Stockholm 1948. Det är inte så konstigt att han är musiker för han har påbrå sedan långt tillbaka. Hans farfars far Johan Erik Holm var militärmusiker från Stora Tuna socken, född den 6 september 1815. När farfadern Carl Alfred föddes 1861 hade Johan Erik Holm lämnat armélivet. I husförhörslängden 1860-1869 står det också att Johan Erik Holm dömts till böter för stöld 1856. Det betyder att det var en ringa stöld för vid den här tiden såg man mycket allvarligt på egendomsbrott och småstölder av lite mat eller kläder kunde innebära en ansenlig tid i fängelse. Familjen bodde i Norra Romme i Stora Tuna socken och Carl Alfreds mor hette Anna Lisa Lövenmark, född 1824. Hon var sin makes andra hustru, den första hade dött 1853. John Holms farfar hade minst sju syskon, kanske fler. Även farfar Holm hade en musikalisk ådra, han började sitt arbetsliv som trumslagare men blev sedan plåtslagare. Kanske har John Holm musikaliskt påbrå även från sina andra släktgrenar.

John Holm på Youtube:


Så här kan en ju hålla på som släktforskarnörd. Men längre tillbaka än så ska jag inte gå nu, då tröttnar ni. Säkert finns det mycket intressant att leta vidare om, till exempel vad det blev av John Holms mormors far Nils Johan Salomonsson som emigrerade till Amerika 1883.

Uppgifterna här kommer främst från kyrkoarkiven men också från sökningar i databasen Rotemansarkivet och från andra släktforskare på Anbytarforum.

Torp och backstuga

Nyhägn
Torpet Nyhägn under Kilmare i Gladhammars socken. Eget foto.

Många släktforskare funderar kanske på vad det är för skillnad på torp och backstuga. Och var en backstuga verkligen ingrävd i en backe? Nej, så var det inte.

Gränsen mellan torp och backstuga är inte glasklar men i princip är ett torp ett mindre hus med odlingsbar mark och en backstuga är ett mindre hus utan odlingsbar mark.

Backstugan kallas backstuga för att den står på bar backe, det vill säga utan mark. En liten kålgård kunde höra till backstugan och kanske så mycket mark som vi idag har till en normal villatomt eller ett radhus. Backstugorna byggdes som regel på en bys allmänning, det vill säga mark som inte odlades av en enskild gård utan i stället kunde vara betesmark för byns kreatur.

Torpet hade mark på en gårds ägor, oftast den sämsta jorden. Torparen betalade sitt arrende genom dagsverketn på gården, för bonden var det alltså ett sätt att skaffa sig arbetskraft utan att behöva föda familjen.

Vid mitten av 1800-talet fanns det ungefär 100 000 torp i Sverige, bebodda av omkring en halv miljon människor, eller en sjundedel av invånarna.

Ett torp kunde förvandlas till backstuga om gårdsägaren tog tillbaka torpmarken. En backstuga kunde utvecklas till ett torp om backstugusittaren fick möjlighet att uppodla jord kring stugan. Detta finns det åtskilliga exempel på i husförhörslängderna.

Står det ett T eller ett B i husförhörslängden betyder det som regel torp eller backstuga. Många hus som vi idag skulle kalla villor kallades förr backstuga och senare lägenhet. Det var hus som bara byggdes för att vara bostad åt till exempel en lönearbetare som inte bodde på sin arbetsplats. Detta blev vanligt under industrialiseringen.

Källa till uppgifterna om torp och backstugor är boken "Torp, torpare och torpinventeringar" utgiven av Sveriges Hembygdsförbund 2015. En mycket intressant bok som berättar om både husen och människorna, torparkontrakten och hur man gör en torpinventering.

Ingatorp
Backstugan Nyhemmet i Ingatorps socken utanför Eksjö. Foto: August Christian Hultgren 1914. Då bodde fattighjonet Johanna Petersdotter och hennes dotter Matilda Sofia Johansdotter i stugan. Bild från Östergötlands museum.

Kvinnor till sjöss

Kvinnor har alltid arbetat, som bekant. För många har arbetet varit oavlönat och kanske bara taget för givet av omgivningen när arbetet skett i hushållet, med jorden och med djuren. Men på 1800-talet blev det allt vanligare för kvinnor att yrkesarbeta, i takt med en ökad industrialisering. Fler och fler yrken öppnades för kvinnor, liksom utbildningsvägar.

Kvinnor har arbetat till sjöss sedan långt tillbaka. Hur långt vet jag inte men här har vi ett bevis på kvinnors arbete ombord redan vid mitten av 1800-talet:

Västerviks sjömanshus arkiv
Ångskonaren Westervik fördes av kaptenen Jonas Fredrik Sandström. Den 30 mars 1861 mönstrade han en ny besättning med bland annat tre kvinnor. Bildkälla: Arkiv Digital, Sjömanshuset i Västervik (H) DIa:1 (1853-1870) Bild 920. Klicka här för att se bilden i större format.

De tre kvinnorna ombord på ångbåten Westervik hette Johanna Maria Olsson, Johanna Andersson och Johanna Carlsson. Johanna var uppenbarligen ett populärt namn 1830-1840. De var 27, 20 och 28 år gamla och arbetade som restauratris, kokerska och uppasserska. Någon lön finns inte antecknad för två av dem, bara för Johanna Carlsson som fick 8 riksdaler per månad, vilket var mindre än hälften än vad någon av männen hade i lön. De var mönstrade ombord men inte inskrivna i sjömanshuset, som männen var. Först 1935 kunde kvinnor bli inskrivna i sjömanshus, därför är de mycket svårare att hitta i arkivhandlingarna. Man måste veta var man ska leta efter dem.

Kapten Sandström hade anställt kvinnor tidigare. 1860 mönstrades Maria Olsson, Johanna Pettersson och Maria Lovisa Andersson ombord på S/S Westervik. 1859 arbetade två kvinnor ombord och 1858 en uppasserska som hette Augusta Willringhaus, då 21 år gammal. Detta verkar vara det första året med kvinnor mönstrade ombord.

Med all säkerhet var ångbåten Westervik en passagerarbåt, kanske gick den mellan Stockholm och Västervik vid denna tid, eller kanske söderut i Östersjön.

Stor-Erik
Ombord på bogserbåten Stor-Erik arbetade en kvinna som kocka 1916, då den här bilden togs i Gävle hamn. Fotograf okänd, bild från Sundsvalls museums fotosamling.

Björn Ulvaeus släkt

Igår blev jag påmind om att Björn Ulvaeus fyllde år, 73 år måste det vara eftersom han är född 1945. För fyra år sedan bloggade jag här på VT om hans släkt. Numera är han ju än mer aktuell i Västervik så därför länkar jag in det blogginlägget här, så kan den som är intresserad läsa det igen.

Läs om Björn Ulvaeus släkt.

De späda barnen dog

Många barn som föddes förr dog tidigt av sjukdomar som vi idag har bot mot. Säkert var också undernäring och dålig hygien en viktig faktor i barnadödligheten. Vi har nog alla som släktforskar stött på de familjer där flera barn dör som spädbarn, ibland fler som dör än som överlever tills de blev vuxna.

Kring 1750 dog en femtedel av alla barn i Sverige innan de fyllt ett år. Kan du tänka dig det? Vart femte barn dog? Först i slutet av 1800-talet hade spädbarnsdödligheten minskat till hälften, det vill säga tio procent. Siffrorna gick stadigt neråt, men med en ökning under nödåren 1773, 1837 och 1868. 1773 dog nästan vart tredje spädbarn.

Under andra halvan av 1700-talet var medellivslängden 34 år för män och 37 år för kvinnor. Det var den stora spädbarnsdödligheten som drog ner medellivslängden. Den som överlevde till 20-årsåldern kunde förvänta sig att leva till närmare 60-årsdagen. På 1890-talet var medellivslängden 51 år för män och 54 år för kvinnor. Idag är den cirka 80 år för män och 84 år för kvinnor.

Statistik om äldre tiders dödlighet och medellivslängd finns hos Tabellverket som sedan blev Statistiska Centralbyrån. Man kan söka i Tabellverkets gamla statistik hos SCB.

De Cederflychtska pensionärerna

fattighuset
Cederflychtska fattighuset ligger alldeles intill Sta Gertruds kyrka. Foto: Eva Johansson.

Cederflychtska fattighuset är välkänt i Västervik. Det byggdes 1749 efter en generös donation året innan från Anna Cederflycht på Helgerum. Idag är det Kyrkans hus men det har också varit lasarett och kontor för kommunens socialförvaltning och säkert använts för andra ändamål också.

Arkitekten Carl Hårleman ritade huset, som blev både stiligt och präktigt.

I fattighuset fick 16 fattighjon plats, dock inga "lättingar eller vanfrejdade" enligt Anna Cederflychts gåvobrev. De bodde fyra i varje kammare. I huset fanns också gudstjänstlokal och sjuksal. Sysslomannen, föreståndaren på fattighuset, hade hela andra våningen som tjänstebostad.

Hjonen på fattighuset skulle komma från Västrums, Gladhammars, Hallingebergs och Västerviks socknar, fyra från varje. Den som inte ville flytta in till fattighuset i stan kunde få stanna på hemorten men då få halv pension, enligt donationsbrevet. Det finns släktforskare som stött på begreppet Cederflychtspensionär i husförhörslängderna i dessa socknar.

fattighuset
Fattighuset hade förstås sin egen bokföring men vilka hjonen på fattighuset var kan också framgå av kyrkböckerna. Bildkälla: Arkiv Digital.

I Västerviks församlings ministerialbok C:6 finns till exempel en lista på "Pensionairer i Cederflyktska fonden, som tillsättes av Kyrko-rådet, och stadfästes av Landshöfdinge-Ämbetet". Den här listan är inklämd mellan de församlingsbor som dött 1836 och 1837, så förmodligen gäller det dem som just då var Cederflychtspensionärer.

De var snickare Kjellbergs änka, pigan Sophia Dahlberg, hattmakare Berggren, sadelmakare Eklund, Kihlströms änka, Anna Maja Lönngren, änkefru Risell, garvare  Brunbergs änka, Kapten Wennerberg, Hultströms änka, hattmakare Pettersson, Söderbergs änka, änkefru Bergman, kopparslagare Lindgrens änka, sjömannen O Hammarstrand, änkan Anna Bengtsdotter (Brunstedts svärmor), mademoiselle Carin Cederblom, Widerlövs änka, Cajsa i Fattighuset (Tillianders Cajsa), timmerman P Lönnqvist, gubben Hallqvist, sjömansänkan Lisa Enström, snickare Fröbergs mor, madame Mems, änkefru Ullbom och mamsell Lena Maria Sezler. Det är 27 personer och bara 16 fick ju plats. 14 av dem är understrukna, kanske är det de som bodde i huset och de andra hade enbart pension.

fattighuset
Ovanför porten kan vi läsa om Anna Cederflycht och donationen 1748. Foto: Eva Johansson.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

Bloggar

Politikerbloggar