Logga in
Logga ut

Marcus Fridlund (S)

Det brinner i fingrarna

Nu är oppositionen igång igen. 

För en tid sedan ville man lägga pengar på att ta fram nytt förslag till grafisk profil. Nu vill man lägga pengar på ett fullmäktigesammanträde med 3(!) ärenden. Ett sammanträde som visserligen skulle varit ett dagtidstest, vilket jag är positiv till. Däremot tänker jag inte att ge mitt medgivande till att ha ett sammanträde med 3 icke brådskande ärenden som kan tas i februari istället. Arvoden, förlorad arbetsförtjänst mm är en kostnad som skattebetalarna nu inte behöver lägga eftersom ärendena är få och tas nästa gång istället. Demokrati ska få kosta, absolut. Men inte till vilket pris som helst. 
Skattebetalarnas pengar ska användas förnuftigt. Inte till att sitta på ett kort sammanträde och plocka ut arvoden. 

Det märks att det är valår, för det brinner i oppositionens fingrar. Spenderarfingrarna.

 

Rubriksättning

Fick i fredags frågan om min ställning om religiösa friskolor. Tråkig som jag är så svarade jag att jag är emot religiösa friskolor, och följer därmed partilinjen. Rubriksättningen blev då "Religion har inte i skolan att göra". 

Jag fick sedan frågan av några som inte öppnat artikeln utan bara läst rubriken. De hade uppfattat att jag var emot religion. Det är jag absolut inte. Däremot är jag emot att huvudmän ska vara religiösa samfund. Jag anser att man tar ifrån barn och unga sin rätt att själv välja väg. Det är inte lätt att som barn kunna ha en klar uppfattning om sin omvärld eller kunna göra aktiva val emot sina föräldrars goda vilja. Därför anser inte jag att man som förälder ska äga rätten att placera sina barn i dessa friskolor. 

Ytterliggare en aspekt är att religiösa friskolor hotar att spä på den redan ökade segregationen. Resultatet kan bli katastrofalt om vi i skolsystemet tillåter en segregering och är med och skapar paralellsamhällen. 

Därför är jag emot religiösa samfund som huvudmän inom skola. 

Jag är för en ökad kunskap om olika religioner, då jag tror att det är nyckeln till samförstånd och samexistens. Min generation och yngre har vuxit upp med att läsa bred religionskunskap, vilket jag är glad över. Kunskap är frihet. 

Min minnesbild kan vara oklar, men omkring årskurs 2 eller så, då hade jag en lärarinna av den äldre skolan, där vi skulle stå vid sidan om bänken och sjunga vid varje dags slut. Ofta en psalm. Jag blev inte skadad av det, men inte heller blir jag idag klok över vad jag skulle med det till. Jag har aldrig fått chansen att fråga varför vi gjorde så, men om jag stöter på henne, så vill jag gärna veta varför, av ren nyfikenhet. 

En förbudsvåg sveper

Under ett par år nu har riksdagspartierna tävlat i olika politiska förslag vad gäller förbud. Tiggeri, dieselbilar i centrum, heltäckande klädsel, religösa utrop mfl. Nu senast i raden lägger vi till mobiltelefon i skolan. 

Jag måste säga att jag blev ganska förvånad av att det var mitt eget parti som visslat fram detta Liberal-förslag och tvättat till det lite. Frågar man runt lite, vilket även olika media har gjort så är en stor majoritet för ett mobilförbud i skolan. Jag misstänker att det är samma personer som på min grundskoletid skrek sig hesa över att förbjuda mössor och kepsar under 90- och 00-talet. Att samhällsförändring sker är skrämmande för en del, och inte ofta hör man frasen: det var bättre förr. Var det bättre förr skulle vi lägga ner patent- och registreringsverket. 

Jag tror absolut att ett förbud i klassrummet skulle öka prestationen hos en del, ge studiero åt andra och läraren auktoritet. Men är det verkligen så lätt? Självklart inte.
För mig personligen är detta jättekluvet. Jag själv är uppvuxen med musik i öronen, mp3-spelaren var alltid proppad med musik och jag kunde stänga in mig och koncentrera mig på arbetet, precis som andra vill att det ska vara knäpptyst för att ens kunna skriva en mening. När strömningstjänster och smarta telefoner blev vanligare blev det övergången från den gamla mp3-spelaren. 

Idag är smarttelefonen ett naturligt inslag för barn och ungdomar. Och jag tror att en del behöver ha den runt sig för att ens känna sig som en "normal" människa. Tänk dig själv, att ta snuttefilten från ett litet barn, där den har sin trygghet, lite så tror jag att det är för många ungdomar idag. De smarta telefonerna är också bra komplement för kommunikation i skrift med sina kompisar, så man slipper sitta o viska och vara högljudda i klassrummet för de som ska planera eftermiddagsaktiviteterna ihop. 

Fördelarna är många, men det är också nackdelarna. Och det måste man ha i tanke innan ett eventuellt förbud. Därför är jag också glad över att man tvättat och putsat på förslaget innan det lades fram. För i förslaget står också att hänsyn ska tas till de elever med behov av särskilda hjälpmedel, musik skulle kunna vara en sån sak, och hade varit fallet för min skolgång. Rektorer och lärare ska med sin egen bedömning även kunna göra undantag från förbudet. 

Så, kluven, men absolut inte totalmotståndare.
Däremot är jag djupt bekymrad över alla förbudsförslag som läggs runt om i landet av olika partier. Jag tror på ett fritt och öppet samhälle, där det är möjligheter och frihet som styr, med ömsesidig respekt, rättigheter och skyldigheter. Inte en massa förbud. 

200 anledningar

Det allmänna barnbidraget infördes 1948 som den största jämlikhetsreformen någonsin i Sverige. För att lyfta barn ur fattigdom fick alla föräldrar 250kr, hade man fler än ett barn fick man som nu, flerbarnstillägg. 260kr 1948 är idag värt i runda slängar 4600kr. Tänk vilken reform det verkligen är, och vad den betytt för landet. 

Eftersom den reformen tillsammans med många andra under 60-70-talen ledde till minskade klyftor och hög sysselsättning, så har höjningen av barnbidraget inte hängt med i tiden. 

Idag ser vi ökade klyftor, segregation och en allt mer ojämlik skola för våra barn och unga. Därför gick vi till val på att höja bidraget med 100kr. Eftersom välskötta finanser tillåter större utgifter, så har regeringen beslutat att höja med 200kr istället för vad vi utlovat. Detta är sossepolitik på riktigt. 

200kr i månaden kan för många familjer betyda skillnaden mellan om mitt barn ska kunna vara med i fotbollslaget eller inte. Denna satsning gör skillnad på riktigt. Inte för alla, men för så många kommer detta att vara ett mycket bra tillskott i kassan. Barnbidraget är den mest rättvisa bidragsformen som finns, eftersom det spelar ingen roll om du är höginkomsttagare eller låginkomsttagare, alla får samma summa. 

Så idag, 20 mars delas den första höjningen av barnbidraget ut. Den första höjningen sedan 2006. Detta är vårt sätt att än en gång bryta barnfattigdomen och ge möjligheten till en mer jämlik uppväxt. Så idag delas det i vår kommun ut 200kr extra i månaden per barn till 3921 familjer. Från idag är barn- och studiebidraget 1250kr per månad.
Idag har vi 200 anledningar att rösta för en fortsatt (S)-ledd regering 9 september. 

När besvikelsen lägger sig

Som många vet är jag en obotlig idrottsfanatiker. Lagidrott och föreningsliv är något som alltid funnits i mit liv, så länge jag kan minnas faktiskt. Jag har som många andra har följt vårt kära hockeylag nu under en längre tid, och varit med om år av kvalspel, första allsvenska säsongen, och nu andra säsongen. Dödens säsong som man kan kalla det. Alla experter är överrens om att andra säsongen är svår. Vilket vi också fått vittna om. 

Serien har varit snuskigt jämn, och det har varit extremt små marginaler. Man kan till och med hitta de stolpskotten som skiljer playoff till SHL och negativt kval. Så jämnt har det varit. Och det är just det som är tjusningen med idrott. Det berör, spelarna, åskådarna, invånarna i samhället. Även om man inte är intresserad av hockeyn följer man det på ett eller annat sätt. I min mening är det föreningslivet som är kittet i samhället. 

Kommunens föreningar gör en enorm samhällsinsats, och har gjort det under så många år. Ideella krafter, eldsjälar som ger så mycket till andra, är vårt samhälles hjältar. Tack för allt ni gör, ni är guld värda. Jag är glad över att det äntligen blir en föreningsgala i kommunen, där vi kan lyfta föreningarna och hylla dom, för hyllningar är vad de förtjänar. 

För Västerviks IK gäller nu att samlas, att ladda energi och vinnarmentalitet. Samtidigt gäller det att stöttningen finns för klubben på läktarna. Jag kommer iallafall att vara där så mycket jag kan, och jag hoppas flera väljer att följa med. Vi ska ha lag på elitnivå, i flera sporter, hembygdspatriotism är så vackert. Jag vill åka ner till Oskarshamn och se heta derbyn även nästa säsong!
Så kör ända in i kaklet VIK. 

Nu har min besvikelse över matchen mot Karlskoga lagt sig, och nu finns det bara seger som gäller. 

Fritidspolitiker som numera är gruppledare för socialdemokraternas fullmäktigegrupp i Västervik. Jag är en 90-talist som brinner för samhällsutveckling och allas rätt till ett rikt och meningsfullt liv.
Sitter i barn- och utbildningsnämnden och miljö - och byggnadsnämnden.
Mitt politiska engagemang tog fart efter valet 2010.


Förutom kommunala förtroendeuppdrag så har jag en hel del internpolitiska uppdrag. Utöver mina politiska uppdrag så arbetar jag på Stegeholmsverket i Västervik


I min blogg skriver jag om politiska tankar blandat med mina egna uppfattningar om ämnet.
Åsikterna jag framför är mina egna och ingen annans, och ingen annan behöver heller svara för dem. 

Bloggar

Politikerbloggar