Logga in
Logga ut

Malin Sjölander (M)

Stort och smått, politik, jobb och fritid. Lite av varje från mitt liv och mina tankar.

Tänkvärt skolbesök i Gamleby

Västervik Igår hade moderaterna i norra Tjust anordnat ett studiebesök på Östra ringskolan i Gamleby. Rektorn Johan Lundberg visade runt och berättade om skolans verksamhet. Den stora utmaningen just nu är att antalet elever ökat väldigt fort, från 190 till 250 på något år. Det är trångt i lokalerna, även om de är väldigt fina, i flera klasser är eleverna uppåt 30 stycken. Man förstår att det är tufft för lärarna att hinna med att se och hjälpa alla barn. Även utomhusmiljön väntar på att färdigställas, en allaktivitetsplan ska byggas och busskurer ska ordnas (de flesta pendlar till skolan).
När jag frågade vad som är den största utmaningen för barnen och lärarna framåt, svarar han: den psykiska ohälsan, känslan av otrygghet. Ofta orsakade av de här, sa han och höll upp en mobiltelefon. Det blev en bra diskussion om de problem som uppstått i samband med den digitala världens intågande i våra och våra barns liv.
Hur sjutton ska vi skydda barnen från allt ont som finns på nätet? Mobbing, hat eller i värsta fall psykopater som vill förstöra barns liv. Jo, de finns. Häromdagen lyssnade jag på en P3-dokumentär om 13-åriga Linn som utsattes för först mobbing på nätet och sen kom i klorna på en 44-årig man som hotade och trakasserade, ja till och med uppmanade småtjejer att ta livet av sig på chattar på nätet. Han fälldes senare för delar av de brott han begått och fick ett kortare fängelsestraff.
Men det är viktigt att vi har en organisation och resurser för att ta hand om de barn som råkar ut för mobbing eller exempelvis nättrakasserier. Vi måste ha kuratorer och skolpsykologer som kan hjälpa barnen. Vi måste ge lärarna tid att verkligen se eleverna. Och vi måste se till att trösklarna in på BUP och barn- och ungdomshälsan inte är för höga. Att hjälpa barn som mår dåligt tidigt är en vinst för alla. För barnet, för familjen och för hela samhället.
Tack alla inblandade för gårdagens tänkvärda besök i Gamleby!
Glad påsk!

Orwellsk känsla på KGBs Hotel Viru

 

I helgen var jag i Tallinn - en mysig stad med vackra hus från medeltiden, god mat och dryck, härliga spaanläggningar och väldigt vänlig och tillmötesgående befolkning. 
Men Tallinn och Estland har också en mörk historia. Länge var man ockuperade av ryssar, tyskar och sen slutligen, stora, mäktiga, kommunistiska Sovjet. 
För några år sedan besökte jag ockupationsmuseet i Tallinn - riktigt intressant nutidshistoria. Men under mina besök i Tallinn har jag alltid drömt om att få besöka KGB-museet. Tidigare har det varit ganska svårtillgängligt, med få öppetdagar. Men nu - äntligen - har de visningar varje dag. 
I lördags var vi där, visning i lite mer än en timme. Vår guide var otroligt påläst, och rolig. Hon berättade både om hur hon personligen upplevde sin uppväxt i en del av Sovjet, där man fick stå i kö till matbutiken i tre-fyra timmar (när de hade fått in mat), där grannar, släktingar, kompisar och familj angav varandra till KGB. Hon kallade ett statsskick som detta för "paranoia society", oerhört talande och träffsäkert uttryck!
KGB-museet ligger på våning 23 i Hotel Viru. Det byggdes i slutet av 60-talet av sovjetiska KGB-drivna resebyrån Intourist. 1972 var det klart, då var 60 rum särskild "inredda" för utlänningar med känsliga yrken, exilestländare och alla andra som KGB upplevde som obekväma ( dvs i princip alla från väst). Det fanns mikrofoner i tak, lampor, badrum, brödkorgar, asfalt mm mm. Man hade 80 damer anställda som satt på varje våningsplan och dokumenterade varje rörelse som gästerna gjorde.
Hotellet hade 1080 anställda till 400 gäster, efter Sovjets fall räckte det med 200 anställda. Dessa personer servade med allt som turisten kunde behöva, för de skulle inte få gå ut på stan och beblanda sig med estländarna, fullkomligt uteslutet. Lite kuriosa: idag finns det två anställda kvar sedan Viru öppnade 1972, vilka historier de kan berätta. 
Och på översta våningen - dit inga hissar går - satt KGB. Man samordnade spioner i Norden och ledde hotellets avlyssningar härifrån. 
På den här våningen fanns också kopieringsrummet. För varje kopia som skulle göras var man tvungen att fylla i en ansökan, en per kopia. Allt för att förhindra folk att sprida oönskade budskap eller ifrågasätta regimen.
Ja vi fick höra många hårresande historier. Tex en journalist som bodde där och retade sig på avlyssningen (ja, alla var mer eller mindre medvetna om den), han ropade rakt ut i rummet: Toalettpappret är slut, det var ju typiskt! Några minuter knackade det på dörren och en anställd levererade toalettpapper. Ett israeliskt par som besökte museet förra året, hade bott på hotellet flera månader på sjuttiotalet. De hade beställt frukost på rummet klockan nio varje morgon. Och frukosten kom samma tid varje dag. Men så en morgon knackade det på dörren någon timma tidigare, frukosten levererades! Varför, undrade israelerna. Ni har ju ändå varit vakna sen sju, svarade kvinnan som levererat frukosten....
Samtidigt satt jag på åttiotalet, 40 minuters flygresa bort, läste Orwells 1984 om storebror som ser och hör dig och rös över en hemsk utopi. För inte kunde väl ett "paranoia society" finnas i verkligheten?

Nu rusar vi mot våren

 

Senaste veckorna har det varit full fart, tiden har rusat iväg. Mycket jobb och mycket givande möten. Och resor. Förra veckan hade jag förmånen att få ett dygn i Stufvenäs, ett halvt på Öland, en dag i Högsby och flera vändor till Kalmar, bl a på en middag i lördags där jag fick smaka på en chili som jag sent kommer glömma.

Samtidigt försöker jag trappa upp träningen, nu försöker jag varva dans med kettlebells, core, step up och nu – äntligen – löpning! Och mina kära morgonpromenader! Så otroligt härligt när det nu är ljust före klockan sex, och nästa vecka blir dessutom rimliga temperaturer.

I morgon har jag tagit en semesterdag och flyger till Tallinn med några goda vänner över helgen. Jag ser fram emot mysiga dagar i en mysig stad, med god mat och dryck, lite shopping, spa och besök på KGB-museet som ligger längst upp i Hotel Viru.
Har ni inte varit i Tallinn så kan jag varmt rekommendera. Flyg dit kostar några hundralappar från Nyköping och hotellen är väldigt prisvärda.

Vem vet, jag kanske återkommer med en reserapport under helgen!

Trevlig helg!

Fortfarande många frågor om unga vuxna - men tyvärr väldigt få svar

 

I dagens vt svarar Linda Fleetwood på Gudrun Brunegårds insändare om unga vuxna. Vi är många som oroar oss för vad som ska ske med våra unga vuxna i behov av stöd i olika former när Unga vuxna-mottagningen stänger. Som svar har vi dels fått veta att Psynk ska lösa detta. Under tiden som Psynk jobbar med att utreda hänvisas våra unga till antingen BUP ELLER vuxenpsykiatrin ELLER någon hälsocentral. Svårt att veta vart man ska ta vägen... 

I Lindas svar står det att man utreder saken. Jag undrar: när ska detta vara klart? Jag frågar: när kan ungdomarna gå till "Nya Unga vuxna"?
Fleetwood hänvisar också till att verksamheten i länet varit instabil och att kommunerna varit svåra att få med på tåget. Jag frågar: hur tar man tillvara på de eldsjälar som finns i Västerviks kommun? Jag frågar: hur ställer man sig till att kommunen inte vill något hellre än att ha kvar verksamheten och jobba med samverkan? Och jag frågar slutligen, med anledning av Fleetwoods svar -att kommunal samverkan leder till att verksamheten blir instabil och riskerar att falla: ska kommunerna inte alls finnas med i det "Nya Unga Vuxna"? 
Jag har läst Linda Fleetwoods svar flera gånger idag och inte någonstans klargör hon ovanstående för mig eller någon av de oroliga ungdomar, som jag har pratat med senaste veckorna. 

Måndag - veckans roligaste dag

De flesta måndagarna befinner jag mig i landstingshuset i Kalmar, i min roll som politisk sekreterare för Moderaterna i landstinget. Mycket möten, men också en del verksamhetsbesök i södra länet.

Men ibland stannar jag i Västervik en måndag och försöker göra besök här i norr. I går var en sådan måndag. Då passade jag och en moderatkollega på att göra ett verksamhetsbesök på barn- och ungdomskliniken på Västerviks sjukhus. Där träffade vi två fantastiskt engagerade och kunniga sjuksköterskor som har en enorm erfarenhet av arbete med barn, allt ifrån de för tidigt födda till tonåringar med svåra och komplexa sjukdomstillstånd, som många gånger yttrar sig såväl fysiskt som psykiskt.

Vad viktigt det är att vi har sådana brinnande människor inom vården, personer som ser hela människan och många gånger begår stordåd för att lösa problem med lite tid och begränsade resurser.

Just nu är det viktigt att vi inom landstinget satsar på barnsjukvården, man är oerhört trångbodd, många små små barn riskerar infektioner. Jag vet att det finns en planerad ombyggnation på agendan, och jag hoppas att detta kommer till stånd inom en relativt snar framtid.

 

Lunchen spenderade jag med en av mina äldsta vänner som nu har kastat sig in i hotellbranschen som nybliven hotellägare. Hon har många års erfarenhet av både hotell- och turismbranschen och det är helt underbart att se hur hon riktigt lyser av lust att få börja förverkliga sin dröm. Och hotellet är en riktig liten pärla, här finns det en unik och genuin känsla att bygga något riktigt, riktigt bra på.

 

På eftermiddagen skulle vi i Västerviksmoderaterna studiebesöksäta på några av våra särskilda boenden för äldre. Jag var inbjuden till Norrskenet på Gertrudsgården, och fick två trevliga pensionärer till bordet. Vi småpratade och njöt av en riktigt god bondsoppa och kaffe med kaka. Jag måste säga att personalen gör underverk med våra gamla, de tar hand om och engagerar sig något enormt. Miljön är väldigt hemlik, trots att man måste bibehålla den anpassad för rörelsehindrade. Man ordnar pubkvällar, läscirklar, resor, musikquiz mm. Man gör julbord tillsammans  och bakar äpplekaka ihop när säsongen så tillåter. Och allt verkar göras med samma engagemang och personliga bemötande. Precis som vi själva vill ha det när vi blir gamla.

Men det finns fortfarande mycket att göra. När det till exempel gäller maten så tycker jag att vi ska sträva efter att vi lagar maten på plats. Vi ska sträva efter att man själv får välja på flera rätter, göra sin egen veckomeny.

 

Många intryck en helt vanlig måndag. Med detta vill jag tacka alla ni som så generöst delade med er!

Uppladdning

 

Nu är vårt Sverigemöte över för denna gång. Jag summerar två riktigt välmatade dagar, med seminarier, möten, inspiration och massor av glada skratt! Bonus är en hel härlig drös med nya vänner.
Vi lyssnade på Anders Borg som betonade att vi i Sverige fortfarande är ekonomiska föregångare i Europa och i världen. Vi hade med en annan regering, som hanterat de senaste årens världsekonomiska kris mindre förnuftigt, haft en tredubbel arbetslöshet, dubbla skattehöjningar. 40-åringar som tvingas flytta hem till mor och far vid arbetslöshet då man måste reformera alla bidragssystem till bottennivåer för att rädda landets ekonomi.
Istället ligger vi bra till, fortfarande beroende av omvärldens förändringar, vi är självklart sårbara, men vi har gjort hemläxan och är förberedda.
Nu är det dags för reformer. Både Anders och Fredrik talade om detta i sina tal. Vi måste satsa mer på skolan, på hälsan, på brottsbekämpning och nu kan vi börja. Vi måste sänka skatten för pensionärer, vi måste fortsätta sänka skatten för våra undersköterskor, lärare, busschaufförer, och alla andra som inte har några stora marginaler varje månad. Borg var oerhört tydlig: vi vill inte sänka skatten för de rikaste.

Men det jag allra mest tar med mig hem är den känsla som vår statsminister förmedlade i slutet av sitt tal, vi är inte trötta, vi har inte tappat stinget. Vi är här för stanna och nu laddar vi för fyra nya år.

Jag har varit politiskt aktiv i Moderaterna sedan 2005. Men intresserad medlem i många år. Just nu är jag oppositionsråd för Moderaterna i landstinget här i Kalmar län. Dessutom sitter jag i Västerviks kommunfullmäktige. Det blir många roliga, spännande och lärorika resor runt omkring i vårt län och många härliga möten med människor i olika livssituationer.

I min blogg tänker jag självklart försöka beskriva hur mina tankar går rent politiskt, men det kan även dyka upp tankar och små rapporter från livet i övrigt. Kanske rentav någon reseskildring eller en bok recension?

Självklart tar jag med glädje emot kommentarer eller synpunkter från er som läser.
  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Politikerbloggar