Logga in
Logga ut

Malin Sjölander (M)

Stort och smått, politik, jobb och fritid. Lite av varje från mitt liv och mina tankar.

Tänkvärt skolbesök i Gamleby

Västervik Igår hade moderaterna i norra Tjust anordnat ett studiebesök på Östra ringskolan i Gamleby. Rektorn Johan Lundberg visade runt och berättade om skolans verksamhet. Den stora utmaningen just nu är att antalet elever ökat väldigt fort, från 190 till 250 på något år. Det är trångt i lokalerna, även om de är väldigt fina, i flera klasser är eleverna uppåt 30 stycken. Man förstår att det är tufft för lärarna att hinna med att se och hjälpa alla barn. Även utomhusmiljön väntar på att färdigställas, en allaktivitetsplan ska byggas och busskurer ska ordnas (de flesta pendlar till skolan).
När jag frågade vad som är den största utmaningen för barnen och lärarna framåt, svarar han: den psykiska ohälsan, känslan av otrygghet. Ofta orsakade av de här, sa han och höll upp en mobiltelefon. Det blev en bra diskussion om de problem som uppstått i samband med den digitala världens intågande i våra och våra barns liv.
Hur sjutton ska vi skydda barnen från allt ont som finns på nätet? Mobbing, hat eller i värsta fall psykopater som vill förstöra barns liv. Jo, de finns. Häromdagen lyssnade jag på en P3-dokumentär om 13-åriga Linn som utsattes för först mobbing på nätet och sen kom i klorna på en 44-årig man som hotade och trakasserade, ja till och med uppmanade småtjejer att ta livet av sig på chattar på nätet. Han fälldes senare för delar av de brott han begått och fick ett kortare fängelsestraff.
Men det är viktigt att vi har en organisation och resurser för att ta hand om de barn som råkar ut för mobbing eller exempelvis nättrakasserier. Vi måste ha kuratorer och skolpsykologer som kan hjälpa barnen. Vi måste ge lärarna tid att verkligen se eleverna. Och vi måste se till att trösklarna in på BUP och barn- och ungdomshälsan inte är för höga. Att hjälpa barn som mår dåligt tidigt är en vinst för alla. För barnet, för familjen och för hela samhället.
Tack alla inblandade för gårdagens tänkvärda besök i Gamleby!
Glad påsk!

Vart tog maj vägen?

Västervik Söndag på Gränsö. Sol, vindstilla, båtar puttrar förbi och ejderfamiljerna ligger och guppar vid strandkanten. Idag ska jag försöka vara ledig, reflektera, läsa en bok och förbereda veckan som kommer.


Maj månad har varit en otroligt intensiv, omväxlande och stekhet månad. Det har varit många åtaganden i landstinget, med prostatacancerkonferenser, konferenser kring all cancervård, studiebesök i Blekinge och Kronoberg och ett två dagar långt landstingsfullmäktige. Vi har träffat pensionärsorganisationer, reumatikerförbundet och Svenskt näringsliv.



Och i partiet har vi haft vårt stora Sverigemöte i Göteborg med moderater från hela landet! Vi har jobbat med våra valplaner och skrivit valmaterial. Nu börjar det dra ihop sig, spännande!


På det privata planet har det också varit full aktivitet. Början på månaden gick alla kvällar åt till att förbereda mig inför Göteborgsvarvet, det är bra att ha en piska för att tvinga sig bort från jobbet på kvällarna.
Helgen då varvet gick av stapeln hade värmen riktigt stabiliserat sig, så det var lite nervöst dagarna innan. Skulle kroppen klara värmen? Men med lite långsammare tempo och några fler vätskepauser så kom jag faktiskt i mål. Jag vet att inte alla är superimponerade av min tid, 2.43, men i år ville jag verkligen bara ta mig över mållinjen. Det var skönt att kunna bevisa för mig själv att jag har lite "pannben" och att jag inte viker ner mig när situationen blir jobbig eller svår. Nu är jag anmäld till 2019 så när den värsta stelheten och höftvärken lagt sig är det bara att köra igång igen!



Bästa stunden i maj var ändå förra fredagen. Då hade jag ännu ett återbesök hos min läkare. Vi ses var tredje månad för att se så att allt är som det ska efter alla cancerbehandlingar för snart två år sen. Den som inte haft cancer kan aldrig förstå den oro och de tankar som man har inom sig veckorna innan. Man kastar sig mellan förnuft, förtvivlan och hopp.
Även denna gång gick allt bra. Jag fick lite hemläxa att jobba mer med att stärka upp musklerna kring bäckenet som tog lite stryk under halvmaran, men annars mår jag bra.
Att komma ut från sjukhuset, i solen, och känna att jag kan fortsätta planera livet, länge länge. Det går nästan inte att beskriva!


Ha en skön söndag!


Malin


Hur ska jag sammanfatta detta?

Amsterdam Det är fredag eftermiddag i ett sommarvarmt Amsterdam. Jag har precis vinkat av regionrådskollegan Malin Wengholm som skulle flyga hem till Jönköping och hittat ett bord i en ände av Schiphos flygplats. Det får bli lite kaffe och jobb. 

Jag har varit i Amsterdam för att delta i en stor patientsäkerhets och sjukvårdsutvecklingskonferens som heter IHI, International health improvement. Här har 3500 deltagare från hela världen samlats denna vecka och deltagit i möten, seminarier och stora föreläsningar för att ta del av de bästa vårdgivarna i världen. Stora som små, från Europa, Asien, USA och Afrika. Alla har vi stora utmaningar. Vi ska göra vården bättre, säkrare, mer effektiv, nära och- viktigast av allt - så patientanpassad som möjligt. Jag har lyssnat på duktiga läkare som arbetar med stora utvecklingsprojekt. Jag har lyssnat på Sara Riggare, en svensk parkinsonpatient som nu även forskar och föreläser om patienters delaktighet. Jag har lyssnat på Caitlyn Jenner, som tidigare var känd som Bruce Jenner och friidrottare och olympier. 

Det vi fått ta del av är otroliga och inspirerande livsöden. Men något som binder de här människorna samman är deras sätt att se på och tackla livet: Man får aldrig fastna i gamla inkörda spår. Vi kan inte bära runt på enkla förklaringsmodeller eller en fruktan att misslyckas. Vi måste våga kasta oss ut i det okända, våga misslyckas och sen kunna lära av de misstag vi begått. Inte bara skydda oss med att det inte var vårt fel, att det var omständigheter eller otur. Att se misstagen som ett ärligt försök att lyckas och sen utvärdera varför det inte gick - det är det som gör oss framgångsrika i långa loppet. Och när vi inte ser misslyckandet som ett stort personligt nederlag, utan som ett stort kliv framåt i vår utveckling, då blir vi faktiskt lyckligare människor. 

Hur kan jag då omsätta detta i mitt politiska liv? Det är inte särskilt svårt. Som landstingspolitiker har jag ett stort ansvar att skapa förutsättningar så att vården kan utvecklas i Kalmar län. Nya behandlingsmetoder och maskiner måste finnas även i ett litet län. Att tro på personalen som vill utveckla verksamheten, även om vi ibland riskerar att misslyckas. Att se till att vi har den grunden för hur vi jobbar i Kalmar län, det är mitt ansvar. 

Trevlig helg!

Malin 

Tacksam och glad!

Västervik

Nu snurrar alla förberedelser inför valet på och mycket händer samtidigt.

I min landstingsgrupp har vi förberett valet under mer än ett års tid. Vi har jobbat oss igenom område för område under några månader i taget. Vi har fördjupat oss i folkhälsa, personalfrågor, primärvård, sjukhusvård, psykiatri och nu regional utveckling. En del idéer har vi förkastat, andra har vi jobbat vidare med. Resultatet av detta blir vårt sjukvårdsprogram och en proposition till vår länsförbundsstämma som hölls i lördags.


På stämman kunde vi i förbundsstyrelsen presentera sju propositioner som vi arbetat med under året, tillsammans med alla medlemmar i länet. De handlade om landsbygdens villkor och de gröna näringarna, utbildning, trygghet, omsorg och jobb och företagande. Och så sjukvården då förstås.
Det blev bra och konstruktiva diskussioner under stämman. Propositionerna antogs, med några kloka tillägg.


Jag är så tacksam för den energi och positiva stämning som vi alla kan ta med oss från stämman. Och jag är tacksam för att jag får möjlighet att leda förbundet ytterligare ett år. Att vara förbundsordförande är ett väldigt roligt uppdrag, även om vissa dagar kan vara tuffa.
Nu ska vi kavla upp ärmarna och fortsätta förbereda valrörelsen. Nu ser jag fram emot några dagar med vår duktiga landstingsgrupp, vi ska vässa oss ytterligare lite!


Allt gott!


Malin


 

Har alla barn samma rättigheter?

Västervik Under förra året lämnade jag och Peter Johansson in en motion om att Västerviks kommun skulle ha bättre riktlinjer mot barnäktenskap och verka för att unga tjejer hos oss får chansen att leva ett eget liv. Vi fick avslag på den. Man vill vänta, man tycker det funkar rätt bra – trots att minst tre tjejer lever i barnäktenskap i kommunen.
Det känns bekymmersamt.
Men så fick jag en chock i morse. Jag fick syn på Socialstyrelsens lilla skrift som utgavs igår. Den riktar sig till de som är gifta med ett barn.
Istället för att verka enligt barnkonventionen, för barns rätt att vara barn, skriver de ”att det är olämpligt att leva ihop med ett barn under 15 även om de har gemensamma barn”.
Nu hoppas jag att de partier i riksdagen (läs Alliansen) som besitter sunt förnuft och kunskaper om barnkonventionen fortsätter kampen för ett totalförbud mot barnäktenskap!
Länk till socialstyrelsen här!

En dag värd att fira tycker jag!

Västervik Idag, den 4 mars, är det för första gången vi ”firar” den internationella HPV-dagen. Dagen finns för att öka kännedomen dels om HPV-vaccinet och om de screeningprogram som finns för att hitta livmoderhalscancer i tid.

Om det hade funnits ett vaccin när jag var barn, hade jag sluppit månader av cytostatikabehandlingar, strålning och brakyterapier. Jag hade sluppit den dödsångest jag kände och känner de stunder då rädslan att dö i cancer kryper på. Jag hade sluppit värk i höfter, ben och rygg, jag hade sluppit skov av extrem trötthet och andra biverkningar i bland annat urinblåsan. För mig är det otänkbart att inte ge unga tjejer chansen att leva sina liv utan att drabbas av allt detta.

Jag är en av de lyckliga som har överlevt sjukdomen, och jag hoppas och ber varje dag att inte drabbas av återfall. Påfrestningarna på kroppen är tuffa, hur många gånger orkar man med alla behandlingar?

Om jag kan vara en röst för att göra att fler får slippa genomgå den här cancerformen så ska jag skrika allt vad jag kan. Gyncancer har ingen egen rosabandet-månad, det är sjukdomar som vi inte gärna pratar om. Men det är livviktigt att göra det. Därför är den 4 mars så viktig och därför kommer jag att markera den i min almanacka varje år!

Jag har varit politiskt aktiv i Moderaterna sedan 2005. Men intresserad medlem i många år. Just nu är jag oppositionsråd för Moderaterna i landstinget här i Kalmar län. Dessutom sitter jag i Västerviks kommunfullmäktige. Det blir många roliga, spännande och lärorika resor runt omkring i vårt län och många härliga möten med människor i olika livssituationer.

I min blogg tänker jag självklart försöka beskriva hur mina tankar går rent politiskt, men det kan även dyka upp tankar och små rapporter från livet i övrigt. Kanske rentav någon reseskildring eller en bok recension?

Självklart tar jag med glädje emot kommentarer eller synpunkter från er som läser.
  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Politikerbloggar