Malin Sjölander

Malin Sjölanders blogg

Stort och smått, politik, jobb och fritid. Lite av varje från mitt liv och mina tankar.

På väg mot ett bättre landsting

Mönsterås Arbetsveckan börjar gå mot sitt slut. En vecka med många skiftande möten med många inspirerande människor. 

Idag har vi Alliansdag i Mönsterås. Tillsammans med företrädare från hela länet fördjupar vi oss i näringslivsfrågor, gröna näringar och vi får träffa kommunalrådet från Ronneby Roger Fredriksson, intressant att höra hur kommunen lyckats klättra på näringslivsrankinen genom idogt och fokuserat arbete. 

Igår hade jag den stora förmånen att få delta på en heldag om framtidens sjukvård. Tillsammans med tjänstemän, chefer, politiker, patienter och anhöriga hade vi seminarie i Oskarshamn. Bland annat besökte "hälsostaden Ängelholm" oss och berättade om sitt projekt att knyta ihop sjukhusvård, vårdcentraler och kommunens omsorger för att kunna göra vården bättre för de som är mest sjuka. Bland annat jobbar man med mobila team som besöker patienterna i hemmet, vilket minskar onödiga sjukhusinläggningar. Intressant, men utmanande. Hur ska vi kunna omsätta det? Våra sjukhus t ex servar ju ganska många kommuner, hur får vi till ett nära samarbete? 

Resten av dagen leddes av Tomas och Olga från Experio Lab som tillhör landstinget i Värmland. Där jobbar man med vårddesign, det vill säga problemlösningar för att få en mer effektiv vård, hjälpmedel och stöd till patienter och personal, innovationer och nya arbetssätt. Vi fick möjlighet att jobba i grupp med patientcase och att hitta riktiga lösningar, idag och imorgon. Spännande. Experio Lab har bland annat jobbat med att kartlägga patienternas resa genom vården, provrörens resa genom vården och första linjens psykiatri för unga. 

Jag tror att testmiljöer som dessa är viktiga att ha i landstingen. Att kunna testa morgondagens sjukvård nära dagens. Att patienter och personal snabbt kan ge feedback på projekten. Jag hoppas att vårt landsting snart tar kliven framåt och blir ännu bättre på dessa frågor. Men då måste vi politiker ge de duktiga medarbetarna förutsättningar. Vi tycker att vi ska jobba med e-hälsa. Men personalen har fortfarande utrustning som är från igår. Använder vi Smartphones och  paddor inom vården, såsom vi gör hemma? Personalen har en enorm kompetens på detta i sitt privata liv, men på jobbet får de ofta använda produkter som de inte vill eller kan hantera. I mina ögon är det resursslöseri. Vi pratar om att digitalisera vården. Samtidigt som resten av världen redan är digitaliserad. Dra nytta av personalens kunskaper, vi måste spegla deras behov. Dessutom är det de som bäst ser patienternas behov. 

Gårdagen var ett bra första steg. Men vi måste öka takten, öka ambitionerna och släppa loss kreativiteten. 

Trevlig helg!

Malin

 

Ska vi prata om jobbiga saker?

Säffle I veckan blev jag uppringd av en av Västervikstidningens journalister. Inte om ett renodlat politiskt utspel, utan om ett inlägg på min facebooksida. Jag hade delat ett debattinlägg på Expressen som Anna Kinberg Batra och Beatrice Ask skrivit. Och så skrev jag att jag inte längre känner mig trygg efter mörkrets inbrott, förr promenerade och joggade jag mycket på kvällarna. Idag känner jag alltför stort obehag och är numera bara ute och rör på mig när det är ljust. Journalisten undrade nyfiket hur jag tänkte kring inlägget. Jag betonade att det i första hand är en personlig känsloyttring, och att jag absolut inte har någon statistik för egen del som belägger känslan. Men för mig är känslan ändå helt sann.
Jag har haft inbrott i mitt källarförråd, blev av med ägodelar som är helt unika och som jag aldrig kommer att få se igen. Jag har för några år sedan fått hela min bil nedklottrad av ett så kallat klottrargäng, ingen ersättning för det. Affären mitt emot mitt hem har haft upprepade inbrott och i min trädgård ser jag nu och då spår av högst oväntade besök. Bland annat sopor. När jag åker bil på de stora vägarna vågar jag inte längre stanna om någon vinkar in mig vid vägkanten. Detta efter tillbud i mitt närområde då kvinnor stoppats, hotats med kniv och tvingats köra till närmsta bankomat och länsa kontot. Jag har anhöriga som hittat kraftigt påverkade människor hemma i köket (!!!) letandes efter mataffären. Det är klart att man inte vågar ha dörren olåst då, även om man är hemma. Cyklar, gräsklippare och annat av värde får stå nogsamt inlåsta i förråden. Vem är så dum så man ställer sånt på gården? Man får väl skylla sig själv om man blir av med ägodelar i sin egen trädgård?
Mitt rationella jag vet att statistiken för brott i Sverige inte sticker ut negativt. Men samtidigt kan jag inte vara nöjd. Så länge människor inte kan hålla reda på ditt och mitt, så länge man tycker det är helt okej att använda grovt våld för att uppnå sina egna syften, då är jag absolut inte nöjd.
Igår lyssnade jag på P1 där man diskuterade den så kallade Sverigebilden. Tino Sanandaji var gäst i studion och fick möjlighet att prata om hur tryggheten ser ut i Sverige. Ett exempel på detta är den polisiära närvaron. Om vi i Sverige ska komma upp i Europamedel så måste vi utöka anslagen till polisen med 40 procent. Personligen kunde jag inte tro att det skiljde så mycket. Nu säger den skeptiske: fler poliser löser inte problemen. Jo en hel del. Fler poliser kan jobba förebyggande, bland barn och unga, de kan öka synligheten ute i samhället, och de kan öka trovärdigheten för polisväsendet och därmed tryggheten. Men då måste de få resurser till att slutföra sina brottsutredningar, även enkla brott som ju drabbar oss alla. Vi måste också säkerställa att åklagare och övriga rättssystemet har resurser att få till stånd domar och verkställandet av dem. Då återställer vi tryggheten ute på gator och torg, i skolor och på ungdomsgårdar.
Självklart krävs det mycket mycket fler åtgärder. Fler som får jobb, bättre skolresultat, tryggare stadsmiljö är några exempel. Men då måste vi våga prata om hur vi känner, vad vi tycker känns fel. Och vad vi skulle vilja rätta till. Jag har gjort ett försök nu. Säkerligen finns det de som ännu en gång kommer att välja att missuppfatta mig. Men det finns säkert också många som känner igen sig i det jag skriver.
Jag vill vara med och arbeta för ett tryggare samhälle. Ett första steg är taget. Vi pratar om det.
Trevlig helg!

Varför skrivs det ut mer beroendeframkallande läkemedel just i Kalmar län?

Mörbylånga Landstinget i Kalmar län skriver ut näst mest beroendeframkallande läkemedel i Sverige. Utskrivningen av beroendeframkallande läkemedel ökar i hela Sverige, vilket leder till undvikbara dödsfall. Förra året dog ca 150 personer av överdosering av dessa läkemedel i Sverige. Ändå fortsätter sjukvården skriva ut dessa läkemedel i allt ökande takt.
Det här är ett problem. De senaste 15 åren har fler än 165000 människor i USA dött av att överdosera beroendeframkallande mediciner! Hur det ser ut i Sverige verkar ingen veta eftersom det bedrivs så lite forskning i ämnet, därför har jag nu skrivit en interpellation i ämnet till landstingsrådet Lena Segerberg (S). Jag vill veta varför man skriver ut så här mycket beroendeframkallande läkemedel just i vårt län och hur den politiska majoriteten arbetar för att ge de som blivit beroende hjälp med avvänjning.
Nu hoppas jag att vi kan få upp frågan på bordet, få regelbundna redovisningar i t ex landstingsstyrelsen men även en medvetenhet om det inom kommunernas verksamheter. Ett första steg är att tidningarna också skriver om det, Västervikstidniängen har en bra artikel.
Och jag återkommer med rapport då jag fått svar i landstingsfullmäktige den 1 mars.

Fokus på sjukhusfrågor

Västervik/Oskarshamn I landstinget har vi inte vanliga facknämnder såsom man har t ex i kommunerna. Istället har man infört delegationer: en för primärvård, en för psykiatri och en för sjukhus och regionsjukvårdsfrågor. Den sistnämnda är jag vice ordförande i. 

I delegationerna fattas inga beslut, utan de är i första hand till för att sprida information till ledamöterna och vidare till partierna. Oftast håller vi till på något av sjukhusen, och bekantar oss med deras verksamheter. Vi får också aktuella redovisningar från tjänstemännen om verksamhetsplaner, resultat mm. 

Idag var vi på Oskarshamns sjukhus med delegationen. Vi fick bland annat träffa relativt nya sjukhusdirektören Birgitta Hjalmarsson, vi fick träffa Per-Adolf Bergsten som är chef på akuten och IVA i Oskarshamn - riktigt spännande att höra hans tankar om hur en akutmottagning på ett litet sjukhus fungerar. Särskilt med tanke på att de sedan några år även har ansvar för primärvårdsjouren på kvällar och helger. Många tycker att något liknande borde införas på akuten i även Västervik och Kalmar. För patienternas del vore det ju enklare, en dörr in utan att fundera på vilken diagnos man har. 

Vi fick också tillfälle att diskutera begreppet "närsjukvård". Kan den bedrivas på sjukhus, på vårdcentralen och i hemmet? Intressanta frågor som vi måste utveckla vidare. 

Nu blir det att ladda om batterierna för morgondagen. Då bär det åter till Oskarshamn - och en hel dag på temat Morgondagens sjukvård. Spännande!

Ha en mysig onsdagskväll!

Malin

Mer utbildning åt folket - inte mindre!

Nysäter I dagens Barometern kan man läsa att Kalmar län har fått absolut minst antal YH-utbildningar beviljade av MYH, myndigheten för yrkeshögskolan. Endast en (!!) utbildning har fått tillstånd att köra igång 2017. Kika i diagrammet på bilden så ser ni hur illa det är.
Detta i ett län vars stora utmaning för framtiden är kompetensförsörjning och en mycket stor andel lågutbildade. Kalmar län måste få fler möjligheter att få in fler på eftergymnasiala utbildningar – inte färre. Visst görs mycket tillsammans med Linnéuniversitetet och universitetet i Linköping och med lokala campus, men YH-utbildningarna är en fantastisk möjlighet att utbilda människor rakt in på arbeten.
Men ibland kan det vara positivt att komma sist, ”hit the rock bottom”, och få en rekyl uppåt. Nu måste vi politiker på alla nivåer, kommuner, landsting, region och riksdag ta tag i frågan. När man granskar framgångsrika utvecklingsfaktorer är utbildningsnivån en av de absolut viktigaste. Nu tycker jag att vi tar ett kliv framåt och mobiliserar oss i länet. Först då kommer rekylen uppåt!

Jag har varit politiskt aktiv i Moderaterna sedan 2005. Men intresserad medlem i många år. Just nu är jag oppositionsråd för Moderaterna i landstinget här i Kalmar län. Dessutom sitter jag i Västerviks kommunfullmäktige. Det blir många roliga, spännande och lärorika resor runt omkring i vårt län och många härliga möten med människor i olika livssituationer.

I min blogg tänker jag självklart försöka beskriva hur mina tankar går rent politiskt, men det kan även dyka upp tankar och små rapporter från livet i övrigt. Kanske rentav någon reseskildring eller en bok recension?

Självklart tar jag med glädje emot kommentarer eller synpunkter från er som läser.
  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar
Sparka bollen!
Sparka bollen!

Bloggar

Politikerbloggar