Det första skälet är sakpolitiskt. Barn- och utbildningsnämnden är inte vilken nämnd som helst utan en av de allra viktigaste som beslutar om barnomsorg och utbildning. Christin Rampeltin Molin har inte heller vilket uppdrag som helst utan är nämndens andre vice ordförande och därmed oppositionens viktigaste politiker.
Då duger det inte att närvara vid bara ett av fem sammanträden under hösten. Frågorna är alldeles för viktiga, och uppdraget alldeles för tungt, för att vara borta så mycket. Visst är det bra om Rampeltin Molin varit med på andra möten, vilket hon framhållit, men nämndens sammanträden är rimligen en viktig del av jobbet.
Det andra skälet gäller opinionen. I tider av stigande politikerförakt är det minst sagt oklokt att fortsätta ta emot arvoden om man samtidigt är frånvarande så mycket. Det sticker i ögonen, vilket borde Rampeltin Molin och Moderaterna i Västervik borde förstå. Jag tror också att partiet skulle kunna hitta andra duktiga kandidater till det viktiga jobbet i nämnden.
Både Rampeltin Molin och Harald Hjalmarsson säger i VT att det inte går att sköta uppdraget på distans under en "längre period". Jag kan ha förståelse för att de ville testa och se under hösten, men ett helt år är utan tvekan en lång tid.
Att de nu fortsätter med samma distansarbete under ytterligare ett halvår, försvagar Moderaternas inflytande i de viktiga barn- och skolfrågorna. Det är också omdömeslöst.