Insändare Min aktade historie- och samhällskunskapslärare från gymnasietiden, Carl-Erik Bladh, resonerar i en debattartikel om Allianspartiernas förutsättningarna att kunna bilda gemensam regering 2018.

Jag vill förtydliga Kristdemokraternas hållning i regeringsfrågan, då media inte alltid har gett en korrekt bild.

Kristdemokraterna vill så snart som möjligt byta ut Stefan Löfven som statsminster. Vi vill ha en Alliansregering, med ett starkt kristdemokratiskt inflytande. Vi vill inte samarbeta med SD. När Alliansen lägger fram sina gemensamma förslag får andra partier i riksdagen avgöra vilket förslag man vill stödja. Det är så det har varit både under förra mandatperioden och den innevarande.

Att Kristdemokraterna ligger lågt i opinionsmätningar mellan valen är inget ovanligt. Inte heller är det särskilt anmärkningsvärt att många kan känna sig tveksamma till vad en ny partiledare går för. Jämför bara med hur stödet för Annie Lööf såg ut efter lika lång tid som Ebba Busch Thor nu har varit partiledare.

Kristdemokraterna har sedan valet 2014 arbetat fram ett antal mycket starka förslag. Sedan lång tid har vi stort förtroende för vår familjepolitik, som nu har uppdaterats för större valfrihet och bättre ekonomiska förutsättningar. Företrädare för pensionärsförbund har vid jämförelse mellan partiernas samlade äldrepolitik konstaterat att Kristdemokraterna har de bästa äldrepolitiska förslagen, med mer pengar i plånboken, äldreboendegaranti för alla över 85 år och bättre stöd till vård och omsorg.

Vi vill också jobba vidare med den erkänt framgångsrika hälso- och sjukvårdspolitiken. Utöver det har vi breddat vår rätts- och säkerhetspolitik, för att återskapa tilliten till att samhället kan skydda sina medborgare mot såväl brottslighet som mot inkräktare.

Jag har därför stor tilltro till att allt fler väljare kommer att se värdet i Kristdemokraternas politik för trygghet och tillit, när de börjar läsa på vad de olika partierna står för.