På VT:s ledarsida (29/5) upprepar Edvard Hollertz frågan: ”Hur kan det vara möjligt att använda strejkvapnet mot en arbetsgivare som redan har kollektivavtal?” Hollertz syftar på den utdragna konflikten mellan APM Terminals och Hamnarbetareförbundets lokalavdelning i Göteborg, Hamnfyran. Vidare upplyser Hollertz läsaren om att ”konflikten inte handlar om pengar”, enligt VT:s ledare handlar den om att Hamnfyran anser att fel fackförbund tecknat kollektivavtalet.
Efter att ha upprepat en rad osanna påståenden stämmer ledaren in den den kör av borgerliga partier, näringslivsorganisationer och andra ledarskribenter som kräver att arbetares konflikträtt skall inskränkas – mer.
Det finns några saker som behöver klargöras här.
1. Det är helt rimligt att en fackförening kan bedriva konflikt även när avtal tecknats med annan fackförening. Alternativet är att öppna för så kallade ”avtalsshopping” och gula fackföreningar. Vad de borgerliga partierna och näringslivets organisationer vill är alltså att ett företag skall kunna skriva avtal med vilken fackförening som helst, oavsett hur få medlemmar den har och att resten av arbetarna då inte ska kunna lyfta ett finger – varken för att försvar eller förbättra arbetsvillkor.
2. När det kommer till avtalsfrågan i Göteborgs hamn vill inte Hamnfyran putta bort Transport utan endast erkännas som fullvärdig avtalspart. Om Hamnfyran skall sälja sin konflikträtt vill de precis som Transport få samma inflytande. Detta är inte alls konstigt, inte minst med tanke på att Hamnfyran organiserar 85 procent av hamnarbetarna i Göteborg.
3. Konflikten handlar om att APMT valt en extremt aggressiv och fackföreningsfientlig personalpolitik. APMT har redan kört över tjänstemännen till den grad att Unionens fackklubb lagt ner. APMT har ensidigt sagt upp ingångna överenskommelser. APMT bryter mot föräldraledighets- och semesterlagen. APMT vägrar respektera Hamnfyrans skyddsombud och vägrar förhandla med Hamnfyrans representanter. Den aktuella konflikten handlar alltså inte om avtalsfrågan utom om föreningsrätten. Avtalsfrågan är snarare konfliktens lösning.
4. Hamnfyrans aktioner har begränsat sig till ett antal mindre punktstrejker och en blockad mot övertid och nyanställningar. APMTs lockout har många gånger större omfattning och ekonomisk inverkan på hamnens verksamhet än Hamnfyrans alla aktioner tillsammans. Om borgerliga partier, näringslivsorganisationer och ledarskribenter anser att detta utvecklar konflikten till en nationell kris borde de givetvis uppmana APMT att ge upp sin fackföreningsfientliga personalpolitik.
Sist men knappast minst viktigt. Om regeringen väljer att lyssna på denna kör som genom kraftigt begränsad konflikträtt vill tvinga tillbaka Sveriges löntagare i tiden, då är det hög tid för samtliga LO-förbund att klippa banden till socialdemokratin.