Solen har synbarligen gått in i en ny fas, en ny solfläckscykel.
Redan 1801 fann man ett samband mellan antalet fläckar på solen och klimatet. Antalet var mycket lågt under den Lilla Istiden på 1600- och 1700-talen. Deras förekomst började loggas mera systematiskt i början av 1700-talet, då man bokförde deras antal för varje månad.
Antalet varierar cykliskt i perioder om cirka elva år. En cykel börjar med ett fåtal fläckar per månad. Antalet ökar till ett maximum på 150 till 450 per månad och faller sedan tillbaka. Cykeln 1755 -1766 numreras som nr 1. Sedan 2009 befinner vi oss i cykel nr 24.
Den var ovanligt låg med ett maximum på endast 75 fläckar per månad enligt NOAA i USA. (Sättet att räkna varierar, så att vissa andra källor räknar till 115.) De senaste månaderna har det ovanliga hänt att solen varit helt utan fläckar upp till åtta dagar i rad. I mars var antalet sensationellt lågt: 2,5. Det kan betyda att cykel nummer 25 börjar nu. Då blir nummer 24 endast nio år, vilket är kortare tid än man mätt tidigare.
Det är i så fall en vetenskaplig sensation.
Det har stor betydelse för vårt klimat. I radion sades just att våren hos oss är den kallaste på 100 år. Tillsammans med de tre senaste vintrarnas många köldrekord i Sibirien, Europa, Nordamerika och Sydamerika kan det betyda att nästa Lilla Istid redan har börjat.
Ingen verkan av halten koldioxid i luften har kunnat mätas. Inga data pekar på en snar uppvärmning av klimatet.
Sannolikt blir det snart lika kallt som i början på 1800-talet.