Fördelen med offentliga aktörer, om man väljer att se det som en fördel, är dess uthållighet, då de kan tillåtas gå med underskott. Tålamodet från den politiska ledningen kan vara stort och tillskott av skattemedel kan ges i efterhand.
Privata aktörer å andra sidan får inga extra bidrag utöver gällande avtal. Och privata ägare har sällan samma tålamod med förluster. På kort sikt kan man acceptera underskott, om det finns ett tidigare överskott att använda sig av, men bara om man ser att förutsättningar att åter gå plus finns på sikt.
Fördelen med detta är att privata aktörer i regel agerar snabbare och gör justeringar när det behövs. Det innebär i regel bättre kostnadskontroll och mindre risk för underskott på längre sikt.
Samtidigt öppnar ingen privat aktör en vårdcentral med planen att stänga den snart igen. Det är för mycket kostnader och investeringar inblandade. Och att stänga ned en verksamhet ger inte ett bättre rykte.
Att Överums vårdcentral öppnades av Astrakanen efter att ha stått stängd en längre tid var ett glädjebesked. Men glädjen blev kort. Efter bara något år höjer regionen bemanningskraven på ett sätt som gör att verksamheten går med förlust, varpå vårdcentralen åter stängs.
Till orsakerna hör även att de privata aktörerna missgynnas ekonomiskt. Ersättningen till privata vårdcentraler baseras på budgeten för regionens vårdcentraler. Men regionens egna centraler tillåts att gå med förlust och ersätts för detta i efterhand. Något som inte sker för privata aktörer.
Det kan vara intressant att följa upp hur väl regionen och vårdcentralen i Gamleby, som ska ta över enheten i Överum, lyckas leva upp till bemanningskraven, och hålla sig inom budget. Om de inte lyckas med det har man tvingat bort en privat aktör helt i onödan.
Det har förvisso varit en smula stökigt och VT har rapporterat om brister i Astrakanens verksamhet. Men avgörande för nedläggningen synes vara de nya bemanningskraven. Och Astrakanen är inte ensam. Husläkarcentrums vd har meddelat att de inte längre har råd att ha öppet i glesbygder. Ett antal lokala vårdcentraler i glesbygden har därför lagts ned eller är på väg att läggas ned. Överum. Trekanten. Vissefjärda. Alsterbro. Södra Möckleby.
Det är tillräckligt illa att privata aktörer tvingas bort när de inte ges förutsättningar att verka med en hållbar ekonomi. Men nu verkar det som att regionen inte heller agerar för att lösa förlusterna av den nära vården.
Den moderata oppositionen beskriver på debattplats i VT (30/4) att det saknas uppbackning från regionen när andra av regionens vårdcentraler står redo att ta över de enheter som stängt. När de ställer frågor om saken till regionstyret uteblir svaren. Likaså kring frågan om regionstyret är beredda att se över avtalet som lett till att de privata aktörerna lagt ned verksamheten.
Nu har regionen en tuff ekonomisk situation och samtidigt har de satt sig i en situation där deras egen politik skapat en serie nedläggningar av vårdcentraler på landsbygden. I det läget kan det vara svårt att kommendera fram nya vårdcentraler för att ersätta dem som försvunnit.
Alternativet finns fortfarande kvar. Att svälja stoltheten, acceptera att privata aktörer fyller en viktig funktion, och justera avtalen så att de är rimliga. Och låta privata aktörer stå för etableringskostnaderna istället för regionen.
Men för att någon aktör åter ska våga söka sig till vårt län krävs numera en förtroendeingivande politik på området. Har S, V och C den förmågan? Eller är deras motvilja mot privata aktörer större än deras vilja till patientnära vård?